Polariseringens anatomi
Bart Brandsmas teori om hur polarisering fungerar
FAS 1
Det uppstår två motsatta åsikter om en sak. Agitatorer på bägge sidor driver på. Mobilitet mellan den tysta massan och medlöpargrupperna i båda riktningarna.
FAS 2
Medlöparskarorna växer och det är inte längre möjligt att vara neutral i den tysta massan när polariseringen går över en kritisk gräns.
FAS 3
Öppen konflikt eller risk för sådan. Källa Polaristie.nl KSF Media
Bob Stains har myntat begreppet ”mapping trust”, alltså att kartlägga var det finns ett förtroende och var det saknas. Utan förtroende är förutsättningarna dåliga för att lösa konflikter. Sedan handlar det om hur man går till väga och var man lägger ribban.
– Vi tror på en strukturerad dialog för att förändra diskussionsmönster. Förändrar man diskussionen kan man förändra relationen mellan parterna.
Att posta små lappar genom grannens brevinkast eller att avreagera sig på sociala medier är ”rätt värdelöst”, säger Stains.
– Folk tenderar att väga in värderingar eller missförstå formuleringar i skriven text. Det är bäst
Vi tror på en strukturerad dialog för att förändra diskussionsmönster. Robert Stains Ägare till konsultfirman Essential Partners PETER BUCHERT 029 080 1318, peter.buchert@ksfmedia.fi
att mötas ansikte mot ansikte så att man vid behov genast kan förtydliga sig eller be motparten göra det. När jag leder ett sådant samtal kan jag inflika att han sade si men du reagerade så, blev någonting oklart?
Ringa in problemet
Bob Stains är inte expert på migrationsdebatten i Finland även om han känner till den. I fall som Ritva i Kråkkärret uppmuntrar Stains parterna till strukturerade samtal ansikte mot ansikte.
– Då får de chansen att säga vad de verkligen har på hjärtat. Bara att en finländare får säga att migranternas ankomst påverkar hennes liv och att det känns skrämmande förändrar diskursen och börjar förändra relationen.
Bob Stains säger att migranten då vanligen svarar att han kan förstå att förändring i en trygg vardag känns skrämmande, för han har själv mot sin vilja blivit uppriven ur sitt samhälle och det har gjort hans liv otryggare.
– Även om erfarenheterna är helt olika skapar det en första kontakt som man kan jobba vidare på.
Det är någonstans här, i de strukturerade samtalen mellan medlöpare och tyst massa, som avvecklingen av polariseringen kan ta fart. Det gäller att stärka mittengruppen på bekostnad av agitatorerna och medlöparna, som Bart Bradsma säger. Men i de samtalen får man inte heller kliva i fallgropar.
Ritva i Kråkkärret och många som kan relatera till henne vill eller vågar inte påtala cigarrettaskan på fönsterblecket eller att soporna lämnats osorterade i svarta säckar sedan invandrarfamiljen bosatte sig i huset, av rädsla för rasiststämpeln.
– Då blir det svårt att samtala. Vi tänker att det hör till deras kultur att inte sopsortera, men att det bryter mot normen om man säger till, säger Miriam Attias.
Disponenten skulle troligen säga att soporna ska sorteras och att man inte ska fimpa genom fönstret. Det är inte optimalt med tanke på konflikten. En prickning eller tillrättavisning förändrar inte nödvändigt någons beteende, men spänningen mellan grannarna ökar. Det bäddar för fler konflikter och försvårar chansen att lösa dem.
När Centret för grannskapsmedling blir inkopplat ställer medlaren öppna frågor som flyttar fokus från den utpekade parten till det upplevda problemet.
– Vi frågar inte hur du kan veta att det är just invandrargrannen som inte sopsorterar för då får vi svaret att det nog går att bevisa. Och det blir inte bättre av att någon välmenande själ tar invandrarens parti och viftar med rasistkortet, säger Miriam Attias.
– Vi frågar vad det är som irriterar med att soporna är osorterade, hur det känns när det blir så och vad man kunde göra för att öka trivseln. Då pratar vi känslor och fenomen, inte person.