Birgit Nilsson var operascenens stjärna
Med sitt höga C kunde Birgit Nilsson tjusa operapubliken och spräcka kyrkfönster. Hon är ihågkommen för sin fantastiska röst och sin slagfärdighet. Den 17 maj skulle hon ha fyllt 100 år.
”Birgit Nilsson skall akta sig att alltjämt skrika på höjden utan stöd.” stod det i en av få negativa recensioner Birgit Nilsson fick under sin långa och framgångsrika karriär.
De lyriska hyllande recensionerna är desto fler och löper som en röd tråd genom Birgit Nilssons underhållande memoarer La Nilsson.
Om pappa Nils Svensson hade fått bestämma hade Birgit Nilsson blivit bonde. Lyckligtvis fick fadern se sig akterseglad av sin viljestarka dotter. Den underbara rösten, det absoluta gehöret och några välgörare på vandringen mot toppen ledde till att Birgit Nilsson under flera decennier tillhörde den internationella operavärldens största stjärnor.
Jag hade ynnesten att en gång få intervjua Birgit Nilsson ansikte mot ansikte. Mötet med den slagfärdiga och gladlynta divan är oförglömligt. Vi parkerade oss på hennes hotellsäng i Helsingfors och därefter höll intervjuobjektet låda.
Birgit Nilsson berättade anekdoten om när hon uppvaktade en okänd restauranggäst med Ja må hon leva, om hur hon ångrade att hon aldrig hade sökt upp Jean Sibelius och om att dagens artister förbrukas så fort att deras karriärer blir korta.
Intervjun, rubricerad Bussiga Birgit saknar inte scenen, publicerades i Hufvudstadsbladet i maj 1997.
Detta var tolv år efter att La Nilsson hade tagit farväl, efter en karriär som kom att vara i drygt 40 år och som innefattade flera uppträdanden också i Finland.
Fem år och stjärna
Birgit Nilsson föddes som enda barnet till lantbrukarparet Stina och Nils Svensson på Bjärehalvön i Skåne. Drängen Otto var den förste som upptäckte och uppmuntrade hennes talang, han köpte ett leksakspiano åt henne. Ett år senare inhandlade pappa Nils en begagnad orgel.
Lilla Birgits uppgift blev att sjunga och underhålla grannar och bekanta så fort tillfälle gavs och hon var inte nödbedd.
”Så länge jag kan minnas drömde jag om att bli sångerska och varje gång jag såg en stjärna falla neg jag och uttryckte denna min heta önskan”, skriver Birgit Nilsson i sina memoarer.
Föräldrarna ville annorlunda. Varför skulle dottern kämpa med studier när hon kunde rå om sig själv på en bondgård? tyckte de.
Räddningen uppenbarade sig i form av sångläraren, konsertsångaren, kantorn och organisten Ragnar Blennow som Nilsson tjatade sig till att få provsjunga för.
Ragnar Blennow trodde på sin adept. Han gav henne sånglektioner och han anmälde henne till inträdesproven till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Av 47 sökande antogs endast två, främst bland dem var Birgit Nilsson, då 23 år.
Fem år senare, i oktober 1946, debuterade Birgit Nilsson som operasångerska. Rollen var ett inhopp som Agathe i Friskytten och recensenterna var överväldigade. Det definitiva genombrottet kom som Lady Macbeth i operan Macbeth ett år senare.
Drömmen om Elisabeth
Birgit Nilsson är berömd inte minst för sina Wagnertolkningar. Redan under de första åren på Kungliga Musikhögskolan hade Elisabeth i Tannhäuser varit drömrollen men när chansen äntligen gavs, i början av 1950-talet, var hon inte nöjd med sin prestation. Först flera år senare ansåg hon sig kunna fånga Elisabeths innersta väsen.
Elisabeth, Isolde och Brünnhilde (Nibelungens ring) räknas som Birgit Nilssons paradroller, vid sidan av bland andra Salome, Tosca och Elektra.
Memoarer som hyllningar
Birgit Nilsson skrev sina egna memoarer eftersom hon inte litade på spökskrivare. Inför hundraårsdagen firas hon ändå i Sverige med nya biografier. Ett av dem är praktverket Birgit Nilsson 100 – An Homage. Redaktör för boken är Rutbert Reisch, ordförande för Birgit Nilsson Foundation.
Rutbert Reisch, liksom flera an- dra, beskriver Birgit Nilsson som ett unikum i operavärlden. En gång bevittnade han själv hur hon blev inropad 75 gånger efter en föreställning av Elektra.
– Min Gud, hennes röst har ibland beskrivits som en naturens nyck. Det är ett helt unikt fenomen som uppstår varannan eller var tredje generation – du får uppleva det en gång i livet, om du har tur, säger han.
Vad var hemligheten bakom Birgit Nilssons röst? Rutbert Reisch hävdar att ingen studioinspelning gör den rättvisa, att den krävde ett stort operahus för att komma till sin rätt. Själv förklarade hon att hon hade den perfekta sångarkroppen: nästan ingen midja, kort hals och ”ett stort huvud med plats för massor av resonans”. Vännen och operasångerskan Elisabeth Meyer-Topsøe, som har skrivit en avhandling om Nilssons sångteknik, utvecklar resonemanget:
– Förutom en bred BMW i halsen
hade hon en spetsig Ferrari ovanpå. Hon hade alltså nästan en koloratursoprans lätthet i höjden. Och har du det kostar de höga tonerna ingenting i möda. De kommer gratis.
Meyer-Topsøes bok Birgit – från Västra Karup till Metropolitan är ett vänporträtt, där Birgit Nilssons enorma korrespondens med, och omtanke om, fans och vänner lyfts fram. Elisabeth Meyer-Topsøe beskriver operasångerskan som ”en otroligt varm och generös människa”.
– Förutom den fantastiska sångrösten minns de flesta slagfärdigheten och den blixtsnabba repliken. Birgit Nilsson var den högst dekorerade människan i Sverige och ändå satt hon hemma på gården och plockade ogräs. Det är ingen felaktig bild, men jag som hade lyckan att känna henne i 30 år vet hur mycket mer som finns bakom det där, säger Meyer-Topsøe.
Mattias Enn har skrivit boken Bir- git Nilsson i ord och bild: Värp först och kackla sen! och beskriver Nilsson som en rebell.
Det är ingen slump att hans bok ståtar med ett Birgit Nilsson-citat i titeln. Den är späckad med anekdoter från operastjärnans liv och visar prov på hennes slagfärdighet och humor. En av de mest kända skildrar hur mästerfotografen Lennart Nilsson, mannen bakom boken Ett liv blir till ville att hon skulle svälja en liten kamera så att han kunde fotografera hennes stämband. ”Nej, tack, jag vet var den kameran har varit!”, svarade hon ampert.
– Men hon sade också lite dubbelbottnat: ”Jag är glad att alla de som beundrar mig inte lär känna mig privat och inser hur tråkig och vanlig jag är”, säger Mattias Enn.