Med Topelius genom livet
Simon Häger lämnade Nykarleby, utbildade sig till skådespelare och hittade sig själv. Nu återvänder han till sin barndomsstad, denna gång för att gestalta stadens store son – sagofarbrodern Zacharias Topelius.
Simon Häger spelar Zacharias Topelius i pjäsen Den eviga sommaren som visas i Nykarleby i sommar.
Om Simon Häger fick träffa Zacharias Topelius och ställa en fråga till honom skulle den handla om staden som förenar dem – Nykarleby.
– Jag skulle vilja veta hur det kändes att lämna Nykarleby och med vilka känslor Topelius återvände till sin barndomsstad, säger Häger.
– Min hypotes är att Topelius och jag upplever våra återkomster lite olika. Jag har förstått att han tyckte att han kunde vara sig själv i Nykarleby och att det var där han slappnade av medan jag trivs bäst i Helsingfors.
Men visst är det skönt att ibland återvända till Nykarleby, tillstår Häger. Detta gäller i synnerhet efter de svåra processer med sig själv som han har gått igenom och som han tackar psykoterapin för.
Måste du lämna Nykarleby för att hitta dig själv? – Det var inte därför jag åkte men det kom på köpet.
– Varje gång jag kommer till Teaterhögskolan inser jag hur mycket det huset betyder för mig, och då tänker jag inte bara på den värdefulla utbildning som jag har fått där.
I stället pratar Simon Häger om den personlighetsutveckling han genomgick i Teaterhögskolan – den som bland annat hjälpte honom att erkänna sin homosexualitet och att våga konfronteras med andra sidor hos sig själv.
Vikten av öppenhet och av att tackla tabun har varit en etapp under vägen. Simon Häger väjer inte för att berätta om sin depression och tackar den fina vård han fick.
– Psykiska sjukdomar varierar förstås mycket men jag hävdar att enbart mediciner inte är nog när det gäller depression. Terapi är viktigt, det fick jag och tack vare den är jag frisk i dag. Men jag har tvingats lära mig att leva på ett annat sätt.
– Genom att äta bra, motionera, sätta gränser och genom att vara öppen och våga berätta om livet känns meningslöst.
Vänliga frågor
”Hur känns det att alla vet att du är homosexuell?” undrade en av alla de vetgiriga elever Simon Häger mött under sina föreläsningsturnéer i skolor.
– Det är en väldigt fin fråga, konstaterar Simon Häger i dag.
– Att det känns bra att alla vet, då är saken klar. Jag tror att öppenhet alltid är viktigare än slutenhet. Jag hoppas vi rör oss mot en tid då man inte behöver informera omvärlden om sin sexualitet.
Avsikten med föreläsningarna är att dela med sig av sin egen historia och diskutera den komplexa sexualiteten. Simon Häger berömmer eleverna för deras förmåga att lyssna bra men säger att frågornas vänliga och filosofiska natur överraskade honom.
– Jag trodde att de skulle fråga mera om sex. Jag insåg inte att de, i motsats till hur läget var när jag var ung, har tillgång till internet och kan ta reda på mycket på egen hand.
I demensvärlden
Simon Häger har spelat amatörteater alltsedan han var nio år men valde först en annan bana än teaterscenen. Han utbildade sig till närvår-
dare och jobbade i flera år inom demensvården i Jakobstad.
Yrkesvalet kom sig av att Häger redan som ung gillade gamla människor.
– Jag umgicks med mormor och farmor och tyckte om att sitta och sy med tanterna. Och då tänkte jag att äldrevård var något för mig.
Den som arbetar med dementa måste vara redo att gå in i den dementas värld vilket innebär att man befinner sig i en annan värld än den vi andra lever i, påpekar Häger.
– Det gäller att vara trovärdig när man spelar med i den dementas föreställningar. På det sättet kan man undvika att den som är dement får ångest.
Empati och ödmjukhet är nödvändiga egenskaper hos den som arbetar med dementa men behövs också inom skådespeleriet.
– Oavsett hur osympatisk en skurk är, så tror jag att man som skådespelare behöver se djupare och fundera över varför skurken beter sig som den gör.