Vita redaktören 16.5.1918
Kära vänner! Lejonfanan svajar och stoltheten pulserar i bröstet. Idag anländer Mannerheim till Hfrs! Detta är dagen då vi tackar den unga vita armén för vårt lands befrielse från de rödas blodiga skräckvälde. De vita trupperna organiserar sig som bäst.
Lefveropen skallar över hela Helsingfors. Ett hav av vita näsdukar böljar på sidan av vägen.
Hfrs borgmästare von Haartman: ”Jag hälsar Eder och eder unga segerrika armé med djupaste tacksamhet.”
Huvudfestligheterna äger rum på Senatstorget. Lyckans den som kommit över biljetter. Vita redaktören är på plats! Hela trappan till Nikolajkyrkan (ni kallar den för Domkyrkan) och
dess terrasser, trottoarer och alla gator: jublande människomassor.
Femtio damer i skimrande vita toaletter, famnarna fulla med rosor, går upp längs kyrkans trappor, bildar spalier.
Ett dån från luften! Denna gång eleganta manövrar från tre aeroplan, ett av dem framfört av en tysk marinflygare. Djärva kurvor!
Nu svänger paraden in på Esplanaden!
Ett oändligt, från hjärtat kommande jubel fortplantar sig medan trupperna passerar längs Esplanaden. Från alla fönster vinkar och hurrar publiken.
Mannerheim talar till senatens medlemmar. ”Armén vill att det finska statsskeppets roder lägges i en kraftfull hand, som ej berörs av partigrälen. De tusen hvita korsen på våra kyrkogårdar borta i bygden tala sitt tysta språk, de döda fordra att deras offer ej är förgäves.” Regeringschefen Svinhufvud tar till orda: ”Eröfringarna av Tammerfors och Viborg är märkesbragder i Finlands frigörelse. I fosterlandets namn tackar regeringen hjärtligt Eder för allt hvad Ni gjort för fosterlandets räddning.”
”Vårt land” ekar över torget. Alla har bart huvud. #hbl1918 #inbördeskriget #vitaredaktören (1250)
Stadsfullmäktiges ordf Norrmén meddelar att staden donerar en miljon mk till medellösa änkor och barn efter fallna krigare. Mannerheim tar emot checken. Han lovar att våra egna soldaters taktfasta tramp aldrig mer skall upphöra att ljuda på Helsingfors gator.
Soldaterna marscherar in! Ett underbart brus när stövlarna trampa i takt. Som dånet af en fors uppfångat på avstånd.
Efterord: Röda redaktören, August Forsman, avled i S:t Petersburg år 1934 efter ”en svår sjukdom”. Då hade han varit försvunnen i fyra år, efter några fängelsestraff och åtal i Finland under 1920-talet. Han efterlämnade maka i Finland. Vita redaktören kunde fortsätta sin borgerliga livsstil. Men inte under en tysk kung som planerat, eftersom Tyskland förlorade kriget. Vita och röda redaktören kunde aldrig försonas. Det krävdes ett nytt krig tjugo år senare för den saken … Men det är en annan historia.
Härmed avslutar vi rapporteringen från den uppslitande vårvintern 1918. Det är Magnus Londen som stått för rapporterna.