All time high
Världens aktiemarknader
fortsätter envist att klättra på den berömda ”väggen av oro”. Faktum är att Helsingforsbörsen nådde ett nytt ”all time high” under fredagen – om vi ser på ett index som tar hänsyn till avskilda dividender. Använder vi oss i stället av det rena prisindexet (HEX) är det dock fortfarande en bra bit kvar till rekordnoteringarna från maj 2000. Bland de stora bidragsgivarna till veckans uppgång fanns Orion (+9%), Amer (+4%), Outotec (+4%) och Konecanes (+3%) – en bred uppgång utan några tydliga sektorvinnare eller förlorare.
Det för mig till ämnet för dagens krönika – värdet av stabila och stigande dividender. Jag har berört det tidigare, men det förtjänar ändå att återupprepas. I nuläget är den förväntade direktavkastningen (dividenderna i förhållande till börsvärdet) för HEX25bolagen ca 4.1% för 2018, 4.3% för 2019 och 4.5% för 2020. Fortfarande är det högst respektabla nivåer både i jämförelse med historiken och relativt andra aktiemarknader.
För den långsiktige investeraren är dividenderna en mycket god vän. Om vi antar att dividendnivåerna för 2018 är uthålliga – och det finns inga uppenbara skäl till varför de inte skulle vara det, givet nuvarande status för bolagens lönsamhet och finansiella styrka – kommer 100 EUR som investeras i HEX25-bolag att ha vuxit med 49 % på tio års sikt om börskurserna är oförändrade. Skulle jag istället placera samma belopp i en tioårig statsobligation, som i skrivande stund har en ränta på 0.72%, är den förväntade värdeuppgången drygt 7 % för samma period.
Nu måste man förstås ta hänsyn till att börskurserna kan sjunka (eller stiga) under tioårsperioden. I exemplet ovan ”tål” investeraren en kursnedgång på ca 28 % innan den tioåriga obligationen blir ett bättre alternativ än aktierna. Tyvärr finns inte speciellt långa tidsserier över Helsingforsbörsens utveckling, men om vi använder det amerikanska S&P 500-indexet som en indikation kan vi konstatera att det är väldigt ovanligt med så stora börsnedgångar under en period på tio år. Under perioden från 1950 och framåt har det börsen fallit med 30 % eller mer vid ett enda tillfälle (1999- 2009, då både teknologibubblan punkterades och Lehman Brothers kollapsade under samma tioårsperiod). Som kuriosa kan nämnas att den genomsnittliga börsuppgången har varit drygt 8 % per år under mätperioden.
Det går att förädla modellen ännu mer. Är vi beredda att ta lite mer risk genom att koncenterera portföljen till de tio aktier i HEX25 som har högst förväntad direktavkastning (Nordea, Sampo, YIT, Telia, Fortum, Orion, Nokian Renkaat, Kesko, Tieto och Elisa) ökar den förväntade direktavkastningen till 5.5% per år. Då klarar portföljen en nedgång på hela 37 % utan att statsobligationer blir ett mer attraktivt alternativ.
Vad är då poängen med denna räkneövning? Dels att visa på det stora värdet av en hög och stabil dividend, dels att visa på vikten av långsiktighet för aktieinvesteraren. Och inte minst för att ännu en gång poängtera att aktier ännu framstår som attraktiva i jämförelse med räntebärande instrument. Jag tror inte att vi har sett årets sista ”all time high” ännu.
”Faktum är att Helsingforsbörsen nådde ett nytt ’all time high’ under fredagen – om vi ser på ett index som tar hänsyn till avskilda dividender.”