Elbilist i Europas laddningsdjungel
En bilsemester i Europa med hela familjen är ett ovanligt ambitiöst sätt att undersöka hur lätt det är att använda elbil i praktiken. I en rapport beskrivs nu ett ganska tungrott projekt som kräver detaljplanering och minutiösa förberedelser.
Eldrivna fordon börjar bli ett dagligt samtalsämne i många kretsar, och allt fler söker alternativ till fossila bränslen i trafiken. Som motvikt till förändringsviljan finns det fortfarande en ofta berättigad osäkerhet när det gäller räckvidd och laddningsmöjligheter.
I Finland och i många andra länder i Europa diskuterar man just nu hur en hållbar trafik ska planeras och utvecklas. Mycket bygger på ett ofta omnämnt ”nytt resebeteende” och en ökad beredskap att resa på ett mera ekologiskt sätt. Ofta ses detta som analogt med eldrift. Allt det här ställer krav på infrastrukturen, och förändringarna ska helst ske snabbt. En så enkel sak som gemensam standard för laddningen skulle underlätta mycket.
För att få reda på var vi står just nu kan man till exempel läsa Swecos rapport E-magine a journey through Europe. Den beskriver i detalj hur en familj klarar laddningsvardagen på en elbilssemester genom många länder, vilka förberedelser som krävs och vilka hinder man kan möta på vägen.
”Vi hade nyss köpt en elbil med 200 kilometers räckvidd per laddning. Det visade sig snabbt att det krävdes en otrolig mängd forskning och planering för att förbereda sig på resan. Man behöver alldeles för många appar för att komma åt alla laddstationer längs rutten. Att få hem alla de olika medlemskorten på förhand var också en onödigt komplicerad process”, skriver experten på energiteknik Tim van den Maagdenberg i rapporten.
När man reser genom Europa och använder de allmänna laddstationerna finns det ingen tydlig logik i vad som gäller i ett land, en viss stad eller till och med en stadsdel. Vissa laddare kräver en app, andra ett kort och en del accepterar eller kräver båda. Somliga kan hanteras via en webbsajt. Väldigt få accepterar konstigt nog bank- eller kreditkort.
Det här kan verka förvirrande och onödigt invecklat, i synnerhet om man reser i ett land där man inte behärskar tillräckligt mycket av språket. I värsta fall står du där med tömt batteri och måste bogseras bort, skriver Tim van den Maagdenberg.
Än så länge krävs det en rejäl dos pionjäranda för att allt ska fungera. Rapporten slår fast att infrastrukturen varierar kraftigt i de olika länderna. Andra källor till oro och osäkerhet är laddstationernas antal och tillgänglighet. De många olika tekniska lösningarna och utvecklingsnivåerna gör också att laddningstiden kan variera kraftigt. Man ska ha en tidtabell med mycket luft i för att inte bli stressad.
Bristen på gemensam standard är en broms för övergången till elbilar, konstaterar van den Maagdenberg. För att de ska kunna slå igenom på allvar är det just laddstationernas användargränssnitt och betalmöjligheterna som måste förenhetligas. Det förutsätter å sin sida ett tätt samarbete mellan politikerna och industrin.
Bland upplevelserna på resan nämner han natten i Tyskland när en annan elbilsförare hade ryckt loss sladden ur familjens bil för att själv komma åt laddaren. Å andra sidan upplevde han att till exempel Warszawa bjöd på god laddningsservice vid snygga och välplanerade stationer. Rapporten kan man läsa på http://www. swecourbaninsight.com/
”Bristen på gemensam standard är en broms för övergången till elbilar, konstaterar van den Maagdenberg. För att de ska kunna slå igenom på allvar är det just laddstationernas användargränssnitt och betalmöjligheterna som måste förenhetligas.”
DAN KRONQVIST