Finland stor nation på nordisk spelmässa
Den nordiska spelmässan i Malmö behöver våra speljättar Rovio och Supercell inte längre besöka. Men med Finland som teknologietta pushar små företag ut nya finländska spel hela tiden.
I mässkorridorerna på Nordic Game i Malmö är Finland inte kusinen från landet med ett litet undanskymt stånd med försagda konsulenter. Finländska spelutvecklare rör sig här under tegelvalven med stort självförtroende och det talas finska i alla hörn.
– I Finland har ni ju alltid varit stora i synnerhet på teknologi, säger Jacob Riis, programchef för mässan.
Mässan är inte så stor i konferenscentret Slagthuset - fram till 1969 ett kommunalt slakthus - men har ändå slagit rekord i år igen.
Finländska Rovio och Supercell är så stora att de inte längre är här. Men mindre finländska företag kommer och det är trängsel vid Helsingforsföretaget Housemarques monter med Nex Machina, bolagets första självpublicerade spel, ett cablepunk-skjutspel.
Slump i Brasilien
Bland femton finalister vid mässsans tävling är Finlands bidrag i år från det lilla Kajanaföretaget Rusto, smockaspelet Drunk-Fu.
Mera finländskt kan ett videospel inte bli, byggt på finländsk fyllekultur där raglande avatarer i fantasifulla miljöer med ölkorgar och barstolar smockar till varandra och slungar varandra över borden.
– Vi hade gjort det mest på skämt, och det var aldrig tänkt ens för publicering, säger spelutvecklaren Sako Salovaara. Men plötsligt kring OS i Rio de Janeiro (2016) började vi få en massa mejl om fel i spelet.
Spelet hade någonstans klassats som ett idrottsspel och plötsligt hade Kajanaföretaget fått över 500 000 nerladdningar från Brasilien. På den vägen är det. Företaget har nu utvecklat det ursprungliga mobilspelet också för pc och spelkonsol och ska nu marknadsföra det internationellt.
I Kajanaland är spelstudiorna en betydande småindustri med företaget Critical Force (mobilspelet Critical Ops) på orten som största företag med verksamhet i 13 länder.
– Kajana har flest spelutvecklare per capita i Finland, säger Sako Salovaara.
Allt mer visuellt realistiska videospel är affärsidén för svenska Quixel från Uppsala, som säljer digitala bibliotek
över föremål, material och ytor.
Eric Ramberg visar upp en samling detaljer från medeltida engelska slott och stora kataloger över växter som företaget först har fotograferat och sedan säljer in som digitala byggklossar till spelstudior som kodar in dem i spel. Quixel säljer också programvaran som också filmstudior kan använda för att göra virtuella kulisser.
– Vi skulle gärna kalla oss branschens lego, men det går inte för att varumärket är skyddat, säger Eric Ramberg.
Mobbaren förlorar i spel
Spelindustrin växer massivt.
– Enbart det svenska spelbolaget King har större publik än sociala medier som Instagram och Snapchat, säger den amerikanska spelindustrins man på scenen, Michael Gallagher från speltillverkarförbundet ESA.
Vid en annan session presenterar asiatiska företag möjligheterna att med kryptovalutor köpa och sälja ”förmögenhet” man har i olika spel, eller att flytta dem till andra spel.
Vi får också forskning om spel. Forskarna Alessandro Canossa och Sasha Makarovych från den svenska spelstudion Massive talar om hur man i dag sållar fram de olika spelartyperna här ute.
Varje spelare har ett unikt fingeravtryck i hurudana spelsekvenser vi spelar mot varandra i spel. Här har vi Enstöringen, Vandraren, Strategen, Farmaren – och Mobbaren. Den sista kännetecknas av sin höga dödlighet – inom spelet alltså.