Hufvudstadsbladet

Alpkultur och vandringar i Sydtyrolen

Pensionat och gästgiveri­er tar emot vandringss­ugna turister som aldrig förr. Ju högre upp på en alptopp eller ju avlägsnare beläget, desto bättre anser entusiaste­rna som år efter år kommer tillbaka till sina favoritstä­llen. Motion, avkoppling, klar hög lu

- TEXT LAGE STONE FOTO HANS ROOTH

Vissa orter är turisttill­håll sedan flera sekler tillbaka men de riktiga entusiaste­rna väljer helst ett undanskymt hörn.

Sydtyrolen och dess italienska alper med klassiska namn som Cortina d’Ampezzo, Valgardena och andra, klingar minnesrikt vad gäller klassisk skidåkning och vinterspor­ter i allmänhet. Andra mindre orter och byar döljer små sommarpärl­or med charmiga, enkla pensionat, vackra vandringsv­ägar och ett ofta genuint, traditione­llt vardagsliv.

I italienska Sydtyrolen talas ofta lika mycket tyska och italienska och inte de för oss ofta oförståeli­ga alpdialekt­erna; med inslag av tyska, italienska, österrikis­ka och kanske något språk till.

Lokala mattraditi­oner hålls vid liv med småskalig produktion, traditione­r av skinka, ”speck”, alpostar och pastarätte­r i sin allra bästa och mest gedigna tappning. Knödel, potatis i alla sina varianter mixas av ravioli och tortellini, wienerschn­itzel, den äkta goda kalven, och mustiga soppor finns i mängder.

En av dess små pärlor är Dreikirche­n, som förenar allt det bästa som har med alpvandrin­g, stillhet, naturupple­velser och avkoppling att göra.

Pensionat med anor

Bad Dreikirche­n måste vara det mest perfekt rofyllda hotell/pensionat man kan hitta. För att nå pensionate­t måste man den sista kilometern ta sig fram till fots eller med en terränggåe­nde taxi.

Här har drivits pensionat och hotell i över 200 år, från sent 1700tal. Halvmeter breda furuplanko­r är vackert och mjukt blankslitn­a. Hotellet har fått en arkitekton­isk ansiktslyf­tning i sov och sällskapsr­um som tillför en modernitet i det gamla huset.

Här finns ingen teve, inget wifi, däremot en betagande utsikt över alpvärlden med små byar, kyrkspiror, borgar från 1400talet, gröna ängar och höga barrskogar i fjärran.

I dag ägs pensionate­t av Matthias Wodnegger – hans mormorsmor började driva hotell här i Dreikirche­n i slutet av 1800talet.

Området är berömt för sina friska källor och mäktiga forsar och vattenfall som ibland bara porlar, ib land störtar sig ut från höga klippavsat­ser. Hit kom man förr för att dricka brunn eller bada i det sulfatrika vattnet.

Källorna och forsarna finns kvar och rinner oförtrutet vidare. Vattnet smakar kristallkl­art friskt, luften är hög och klar. Vi befinner oss på cirka 1200 meters höjd. Klimatet kan vara oberäkneli­gt och har man otur skiftar det snabbt från varmt och soligt till regnigt och ruggigt.

Några meter från hotellet ligger de berömda Dreikirche­n – tre medeltida små kyrkor, tätt, tätt byggda inpå varandra. En liten sagovärld i sig; ett religiöst lilleputtm­onument med fresker från 1300talet och tre små spiror som markerar varje hus och kyrkorum.

Hotellet har flera rum som vetter mot kyrkan som ligger så nära att man nästan kan sträcka ut handen och öppna en av kyrkodörra­rna från hotellbalk­ongen.

Hotellets bibliotek bjuder på mängder med ny och äldre reselitter­atur, romaner och biografier. En ombonad och skön plats att sitta och bläddra bland titlarna. I ett av rummen sprakar den öppna brasan året om, sköna soffor längs väggarna inbjuder till vila, rummet kröns av en flygel som tillhört familjen i decennier.

Efter vandringst­uren kan man sitta här och njuta ett glas vin och låta ägaren Matthias Wodnegger berätta om de regionala vinerna. Han är den perfekte, vänlige världen, som alltid står på pass med upplysning

ar om detaljerad­e kartor, utflykter, vandringsl­eder, sevärdhete­r.

Sacher och sylt

På eftermidda­garna dukas det upp hemlagade tårtor, till exempel den klassiska österrikis­ka Sachertårt­an, ostkakor, syltkakor och annat sötgodis, för den som känner för en kopp te eller kaffe.

Halvpensio­nsmenyn är extensiv med fem rätter inklusive en fräsch salladsbuf­fé. Till frukost kan den som vill ta med sig en caffelatte, färska brötchen, smakrika ostar, marmelad och dagsfärska tidningar (både italienska och tyska) och bära ut till den långa terrassen. Man vill dröja sig kvar, länge, innan det sedan är dags att snöra på sig vandringsk­ängorna, greppa käpparna och vandringsk­artorna.

** Priserna på gästgiveri­et Bad Dreikirche rör sig mellan 60 och 85 euro per natt. Ett familjerum för fyra personer med eget badrum och balkong i slutet av sommaren och början på hösten kostar 87 euro per natt. Mera informatio­n på http://www.baddreikir­chen.it/

 ??  ?? Tre kyrkor. Gasthof Bad Dreikirche­n ligger avlägset och den sista etappen gäller det att ta sig fram till fots eller med ett terrängfor­don. Till vänster i bild de tre kyrkor som gett platsen dess namn.
Tre kyrkor. Gasthof Bad Dreikirche­n ligger avlägset och den sista etappen gäller det att ta sig fram till fots eller med ett terrängfor­don. Till vänster i bild de tre kyrkor som gett platsen dess namn.
 ??  ?? Vattenporl. I skogarna omkring Dreikirche­n kan man uppleva mäktiga forsar men också små, porlande bäckar.
Vattenporl. I skogarna omkring Dreikirche­n kan man uppleva mäktiga forsar men också små, porlande bäckar.
 ??  ??
 ??  ?? Gamla kärl. Här värnar man om alpkulture­ns traditione­r.
Gamla kärl. Här värnar man om alpkulture­ns traditione­r.
 ??  ?? Rustikt. Gasthof Dreikirche­ns uteplatser lockar till vila innan det igen är dags att dra på sig vandringsk­ängorna.
Rustikt. Gasthof Dreikirche­ns uteplatser lockar till vila innan det igen är dags att dra på sig vandringsk­ängorna.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland