Alltid fallande regering
Regeringen Sipiläs vanligaste position verkar vara den fallande.
Överlag har Juha Sipiläs egen måttstock – ”tulos tai ulos” – tolkats som att förtida val är sannolika om regeringen inte lyckas ro iland social- och hälsovårdsreformen och landskapsreformen.
Det, i kombination med regeringspartiernas krympande stöd i partimätningarna och regeringens allt bräckligare majoritet i reformfrågorna, har lett till ett mantra bland oppositionen, politiska journalister och sakkunniga: Nu faller regeringen!
Ju närmare vi kommit tidpunkten för grundlagsutskottets uttalande om socialoch hälsovårdsreformen har mantrat tilltagit i styrka.
När Petteri Orpo i Yles morgonstudio på lördag antydde att Samlingspartiets riksdagsgrupp kommer att väga partiets agenda mot utskottets ändringsförslag och kanske fälla reformpaketet – ja då verkade faktum vara fullbordat: reformerna blir inte av och regeringen faller.
Det här är spekulationer. Om regeringen, främst Samlingspartiet, accepterar grundlagsutskottets anmärkningar är det möjligt att den inte faller utan snarare snubblar in i mål.
I så fall sker det till ett högt politiskt pris för Samlingspartiet och ett personligt pris för Orpo.
Sannolikt är det taktiskt vettigare för Orpo att stå för de politiska värderingar som Samlingspartiet vill bygga social- och hälsovården på – och fälla reformen – än att stå för en urvattnad reform när riksdagen röstar.
En sådan taktik skulle ge Orpo chansen att peka finger mot omkringliggande omständigheter, i stället för att själv bära huvudansvaret.
Varningen för skogsbrand måste nu tas på
allvar.
Ilkka
om att den historiskt varma och torra majmånaden har ökat skogsbrandindexet till toppnivå.
En unken inställning till abort passar inte utrikesministern. Iltalehti Juha Keskinen om att Timo Soinis uttalande efter att irländarna röstat för att tillåta aborter strider bland annat mot utrikesministerns egen princip: man ska inte kritisera andra länders folkomröstningar.