Plastpåsar är betydligt mer miljövänliga än papperspåsar
PLAST Under de senaste årtiondena har vi upplevt många antikampanjer. Ofta går det så att om antikampanjens argument inte riktigt stämmer dör den ut med tiden. På lång sikt kan antikampanjerna få både positiva och negativa effekter.
Antiklorkampanjen på 1980-talet hotade med massdöd i cancer på grund av klorerade supergifter. Jag slutade stöda Greenpeace efter att jag på ett möte blivit beskylld för att sabotera kampanjen då jag konstaterade att klordioxid inte producerar supergifter, vilket ren klorgas teoretiskt kan göra. Då sa en kampanjledare: ”Vi förverkligar en internationell klorkampanj och är inte intresserade av detaljer”. Mötet doftade mera stalinism än klor.
Antikärnkraftskampanjen har lett till säkrare (och dyrare) kärnteknik.
Enligt antisuraregnkampanjen på 1980-talet skulle skogen i Finland dö inom några år! Därför eliminerades (i väst) sura regn med rökgasreningsteknik. I mitt doktorsarbete utvecklade jag sådan teknik. Men miljörisken med sura regn var ordentligt överdriven.
Antisvavelkampanjen mot fartygsdieslarna nu senast var även den överdriven då det antal döda som påstods orsakas av fartygsavgaser var orimligt stort. Men kampanjen ledde till att finska företag utvecklade rökgasskrubbrar för fartyg (där jag hjälpte till en liten aning).
Antidieselbilkampanjen åstadkommer sannolikt bättre bilteknik.
Antikoldioxidkampanjen skapar onödig klimatångest speciellt hos barn som skräms upp av oroliga föräldrar och lärare som inte fattar propagandakaraktären hos sådana kampanjer. Antikoldioxidkampanjen befrämjar dock förnybar energi och energihushållning, men kan också orsaka farliga felinvesteringar i överutnyttjande av skogsråvara, samt i rysk kärnkraft och naturgas.
Nu utnyttjas plastavfallet i världshavet för en antiplastkampanj. Men exempelvis finska butikspåsar hamnar dock sällan i sjön utan används som sopkassar som bränns till energi.
Läste rapport nummer 1 985 från Danmarks ministerium för miljö och mat, en livscykelanalys för butikspåsar. Man har jämfört alternativen plastpåse som packas med sopor och bränns till energi, papperspåse som återanvänds,
En papperspåse borde användas 43 gånger på nytt för att vara miljövänligare än en plastpåse som används bara en gång.
samt bomullspåse som återanvänds.
Att en papperspåse kräver mera resurser att tillverka än en plastpåse är välkänt bland ingenjörer och att bomullsodling är naturförstörande och resurskrävande är knappast någon nyhet.
Men skillnadernas storlek förvånar: En papperspåse borde användas 43 gånger på nytt för att vara miljövänligare än en plastpåse som används bara en gång, och en tygpåse av bomull borde användas 7 100 gånger på nytt för att vara miljövänligare än en engångspåse av plast.
Konsekvensen är att det är miljövänligast att använda plastpåse som återanvänds flera gånger (precis som min svärmor gör). Om man därefter tätpackar skräpet i plastpåsen och klämmer bort luften går det åt färre påsar till skräp än till inköp, och samma inköpspåse kan användas ett stort antal gånger.