Fånge i det amerikanska drömlandet
Sydost om Los Angeles, i ett stort ljust radhus, bor Monika Wheeler tillsammans med sin man Louis, sina barn Lukas 13 och Emma 5 och två hundar. Utåt är det en idyllisk liten familj. Men Monika är fången i ett äktenskap och ett land hon helst av allt vill lämna.
För 24 år sedan, 24 år gammal, landade svenska Monika Wheeler i Kalifornien för första gången. Hon åkte för att hälsa på släktingar och fick jobb på sin fasters mäklarföretag. På kontoret träffade hon Louis som hon omedelbart blev förälskad i. Louis och Monika blev ett par. Ett knappt år senare var det ändå dags för henne att åka hem till Halmstad, planen var aldrig att bosätta sig i USA. Tre veckor efter att hon kommit hem knackade Louis på dörren hos hennes föräldrar. Han saknade Monika och ville att hon skulle följa med honom tillbaka till USA. Inte långt därefter flyttade Monika till Kalifornien. När paret några år senare gifte sig var det självklart för Monika att hon skulle få grönt kort, uppehållstillstånd, men tillståndet kostar mycket pengar och Louis sköt alltid upp processen när Monika tog det på tal. Paret hade det ändå bra. Mannens mäklarföretag var framgångsrikt och det fanns inga moln på himlen.
– Innan vi fick barn reste vi mycket. Vi åkte till Sverige två gånger om året, flög till Mallorca och körde motorcykel ner längs med USA:s västkust.
Det var när sonen Lukas föddes som Louis visade en ny sida av sig själv. Han blev allt mer kontrollerande och sa att han aldrig någonsin kommer att låta henne åka tillbaka till Sverige med barnet. Han var rädd för att de inte skulle komma tillbaka. När dottern Emma föddes några år senare hade ingenting förändrats. Louis vägrade konsekvent att ansöka om pass för barnen och grönt kort åt sin hustru.
Monika Wheeler brukar regelbundet fråga sin man om han ändrat sig, men han säger alltid nej. Hon tror att det handlar om att han rädd att förlora sina barn, men också om att han trivs med att hon försörjer honom. Åkte hon och barnen i väg skulle han vara tvungen att jobba mycket mer. Louis vet att Monika är öppen om sin situation, han sitter med under en stor del av intervjun.
Ekonomiska problem
När den globala ekonomin kraschade 2008 gick Louis företag i konkurs. Monika var tvungen att skaffa ett jobb, men eftersom hennes lön ba ra var en bråkdel av det Louis förtjänat tvingades familjen sälja sitt stora fina hus.
– Vi hade utgifter på omkring åttatusen dollar i månaden och bråkade mycket på den tiden. Jag ville bara bort, lämna Louis och bli fri.
Familjen flyttade in i en liten lägenhet och Monika jobbade så mycket hon kunde för att betala hyra och köpa mat. På kvällarna tog hon hand om barn och hushåll.
– När Emma var knappt ett år gammal jobbade jag extremt mycket. Jag fick panikattacker och var så trött att jag glömde bort mitt eget namn. Jag drömde om att få åka hem till Halmstad. Jag ville vara nära mina föräldrar och min lillasyster.
Det fick hon inte för sin make. Hennes föräldrar anade att allt inte stod rätt till och åkte till USA för att hälsa på. När de såg hur illa Monika mådde bönade och bad mamman Louis om att hela familjen skulle åka till hem till Halmstad. Det handlade inte om att flytta hem permanent, men så länge att hela familjen kunde vila upp sig. Men Louis vägrade och tillät inte att barnen reste till Sverige.
Trots att hon mådde så dåligt fortsatte Monika att jobba hårt och skickade varje månad hem lite pengar till sina föräldrar. Tack vare de här pengarna kunde familjen några år senare flytta till ett större radhus. Monika var noga med att huset skulle skrivas i hennes mammas och pappas namn.
– Jag är visserligen fången i det här landet, men jag kämpar för ekonomisk frihet.
I dag är det fortfarande Monika som försörjer hela familjen. Hon hinner sällan träffa vänner och har inte råd med fritidsintressen.
– Jag har accepterat att det inte finns någon lösning för mig. Livet rinner i väg medan jag är fånge i den här relationen. Det enda jag kan göra är berätta min historia och försöka hjälpa och varna andra kvinnor. När man är ung och kär är det svårt att se problem i framtiden, men hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa och är barnen födda i USA är de amerikanska medborgare och behöver pappans tillstånd för att få lämna landet.
Svenska kyrkan stöder och hjälper
När Monika mådde som sämst kontaktade hon i ren desperation Svenska kyrkan i Los Angeles. Där fick hon kontakt med prästfrun Maja Eklund som ordnade en samtalsterapeut åt Monika och som startade en stödgrupp för kvinnor i liknande situationer. Monika Wheeler är nämligen långt ifrån ensam. Samtalsgruppen bestod som mest av sju, åtta kvinnor med amerikanska män som vägrar låta de gemensamma barnen åka till Sverige. Några av kvinnorna lever i våldsamma förhållanden. Flera av kvinnorna har låtit sina visum gå ut, befinner sig papperslösa i landet och har svårt att försörja sig. Mardrömmen är att bli utvisad medan barnen stannar kvar i USA.
I dag har den nya prästfrun Viveca Bratt tagit över samtalsgruppen. Bratt är utbildad terapeut och speci aliserad på att ta hand om personer som utsatts för trauman och sexuella övergrepp.
När hon träffar kvinnor i knipa vill Bratt alltid först se om relationen går att reparera.
– Våld är såklart oacceptabelt, men om det går att hitta en lösning på relationen ser vi det som önskvärt. Många av kvinnorna är tvungna att bo kvar i USA på grund av barnen och i stället för att bara längta bort i tio, femton år kan den bästa lösningen vara att försöka få förhållandet att funka.
Sedan hon flyttade till Los Angeles i november 2016 har Viveca Bratt träffat 20–25 personer i knipa. Flest kvinnor, men också män som är rädda för att förlora sina barn.
– Det är inte bara den amerikanska lagstiftningen som skiljer sig från den vi är vana vid hemma i Norden. Kulturen är också annorlunda. Är barnet fött i USA är hen en amerikansk medborgare och om pappan också är amerikan har han större rättighet till barnet än den nordiska mamman har. Finns det något råd du skulle vilja ge någon som är nyförälskad i en person från ett annat land? – Var medveten om att livet och personen du lever med kan förändras. Innan ni får barn, skriv på ett avtal som gör det möjligt för dig att resa hem med barnen.
Jag har accepterat att det inte finns någon lösning för mig. Livet rinner i väg medan jag är fånge i den här relationen. Det enda jag kan göra är berätta min historia.