SDP försämrade utkomststödet, de förlusterna har aldrig kompenserats

SOCIALPOLITIK Anette Karlsson, vice ordförande för Finlands svenska socialdemokrater, har än en gång skrivit en insändare om socialpolitik (HBL 1.6). Tyvärr förmedlar hon starkt missvisande information i politiskt populistsyfte och det gynnar aldrig en seriös debatt om socialpolitikens brister. Jag vill gärna tro att Karlsson vill ändra på den socialreaktionära politik som SDP bedrivit under lång tid och som är i stark kontrast med en europeisk socialdemokrati.

Ser vi till fakta genomförde Lipponens regeringar bestående smärtsamma försämringar för pensionärerna genom att för all framtid konfiskera deras lagstadgade indexnivåer. Före det hade SDP i riksdagen under tidigare år röstat för kraftiga indexförluster för pensionärerna. Dessa har i dag berövats på över tio miljarder genom dessa grundlagsstridiga beslut som utdömdes av experterna som hördes i riksdagen.

Därtill genomdrev SDP under Lipponens regeringar konfiskerandet av folkpensionens grunddel som var en lagstadgad motprestation till de inbetalda folkpensionspremierna. Den vore i dag cirka 130 euro.

Till råga på allt försämrade SDP utkomststödet genom en kraftig självrisk i stödet för hyreskostnader och konfiskerade indexjusteringen av utkomststödet under många år. De förlusterna har aldrig senare kompenserats.

Karlsson hänvisar nu till att SDP:s ordförande Antti Rinne lovat att höja alla pensioner under 1 200 euro med 100 euro i månaden genom att höja folkpensionen på det sättet att denna höjning skulle uppnås. Det vore ett bra beslut, men sedan tidigare vet vi att SDP förlorat all trovärdighet med sina populistiska vallöften som man trixar med före val, men som saknar täckning. Vi har ett bra exempel från riksdagsvalet 2011 då SDP lovade att utkomststödet måste höjas med 100 euro vilket hade varit ytterst viktigt. Men redan i regeringsförhandlingarna försummade SDP löftet och trots att partiet fick finansministerposten genomfördes den höjningen aldrig utan krympte till 20 euro.

Rinne hade haft stora möjligheter att förbättra de nödställdas och fattigaste pensionärernas situation som finansminister, men gjorde ingen insats för det. Däremot förbättrade han bostadsbidraget för alla andra, men inte för pensionärerna. Han genomdrev att 300 euro i månaden skall vara fridel i uträkningen av bostadsbidraget, men denna fridel skall gälla för förvärvsinkomster dock så att pensionsinkomst inte beaktas som förvärvsinkomst i detta avseende trots att pensionsinkomst i övrigt är förvärvsinkomst. SDP:s och Rinnes pensionärspolitik är att förtrycka och diskriminera pensionärerna. Samma med utkomststödet, det är 150 euro lägre för pensionärer än för övriga som ges en fridel på 150 euro i uträkningen av det.

Karlsson går hårt åt Sipiläs regering, men den har inte sänkt utkomststödet utan det har indexjusterats varje år. Däremot är det naturligtvis alldeles för lågt och borde höjas, men det har inget riksdagsparti krävt och inte gjort någon sådan framställan i riksdagen.

Om SDP vill ge ett seriöst vallöfte uppger partiet att det som knäckfråga för medverkan i nästa regering ställer att utkomststödet höjs med 100 euro i månaden och att det inte får vara lägre för pensionärer. Det har Karlsson inom FSD möjlighet att framställa till moderpartiet om hon vill stöda de nödställda i samhället.

Karlsson tar även upp garantipensionen, men har inte noterat att denna regering höjt den med 37 euro och höjer den igen nästa år med nio euro. Höjningen med 46 euro är det mesta någon regering någonsin höjt garantipensionen.

Det är allt skäl att observera att en höjning av garantipensionen inte alls hjälper de fattigaste pensionärerna som är beroende av utkomststöd för det sjunker med exakt samma summa som höjningen av garantipensionen utgör.

Rinne och Karlsson kör med den helt missvisande sloganen att ingen skall behöva välja mellan mat och mediciner. Fakta är dock att ingen behöver göra det för utkomststöd ges fullt ut för alla medicin- och sjukdomskostnader för de fattigaste i samhället – ingen behöver vara utan mediciner. I all rådande social misär är detta faktum ändå en positiv tillgång.