Bristen är stor på talterapeuter
I Helsingfors är det så gott som omöjligt att få talterapi på svenska för tillfället.
I Helsingfors sköter en enda talterapeut för tillfället all talterapi på svenska för barn, och den som behöver talterapi kan få vänta länge. Två av tre tjänster på svenska är obesatta, men att rekrytera nya talterapeuter är lättare sagt än gjort.
I Esbo och Borgå är erfarenheterna liknande, och kollegerna i andra kommuner har samma budskap: Det råder stor brist på talterapeuter, och bristen gäller både på svenska och finska. Att konkurrera med den privata sidan är svårt, då vårdföretagen är måna om att rusta sig inför vårdreformen.
För Simon har väntan varat i två år. Under tiden växer frustrationen, men också tystnaden då andra inte alltid förstår vad han säger.
Att få talterapi på svenska i Helsingfors är så gott som omöjligt för tillfället, och problemet gäller inte bara här. I väntan på vårdreformen rekryterar privata vårdföretag de terapeuter som finns. För Simon har den långa väntan lett till att han tystnar då han inte bli r förstådd. Då Simon närmade sig tre års ålder märkte hans föräldrar att han behöver talterapi. Det var problem med de vanliga bokstäverna, r, s, f och ibland l, och det kunde inte längre avfärdas som babyspråk. Simon fick utlåtande från dagis och remiss från rådgivningen.
Enligt staden ska remisserna behandlas inom tre veckor, men det skulle dröja nästan ett år innan Simon fick gå på sitt första bedömningsbesök. Sedan dess har det blivit en handfull liknande besök, och beskedet har alltid varit detsamma: det råder brist på talterapeuter, snart kanske det kommer en ny, Simon kan kanske få en betalningsförbindelse.
– Efter varje besök har vi trott att vi snart får veta när Simon kan börja gå i talterapi och var. Men inget har hänt, säger Simons mamma Lotta.
Båda två heter egentligen något annat, men vill vara anonyma för att skydda Simon.
Drar sig inåt
Vid femårsgranskningen på rådgivningen gjorde hälsovårdaren en påminnelseremiss då ärendet inte gått framåt.
– Efter några veckor ringde en talterapeut, och hon röjde plats i kalendern för Simon för ytterligare ett bedömningsbesök i våras. Staden har sagt att man ordnar med betalningsförbindelse eller stadens egen talterapi. Nu är det tre veckor sedan senast, och då var beskedet att det kanske kommer besked inom juni, säger Lotta.
Då har det gått över två år sedan familjen inledde processen för att få talterapi för Simon.
– Det är så synd eftersom det sägs att det är bättre ju tidigare man kan sätta in talterapin, gärna redan vid två-tre års ålder. För ungefär ett halvår sedan nämnde de på dagis att Simon börjar bli frustrerad då de andra barnen inte förstår fast han upprepar och upprepar. Också hemma kan vi ha svårt att uppfatta alla ord, och på dagis och med obekanta kan han bli tyst då andra inte förstår. Han drar sig inåt, säger Lotta.
Svårt att rekrytera nya
På det svenska numret på Helsingfors stad är beskedet illavarslande: ”Hej! Du har ringt till den svenska talterapin i Tölö. För tillfället har vi ingen terapeut på detta nummer”, berättar en inspelad röst.
Ledande talterapeut Päivi Lehmusvuori på staden bekräftar utan omsvep att situationen är svår – av tre tjänster för talterapi på svenska är det bara en som är fylld. Och den enda talterapeuten som finns har fullt upp med att svara på remisser och göra bedömningar, och hinner bara ge terapi i riktigt svåra fall.
– Det är jättesvårt att rekrytera talterapeuter just nu, och läget är likadant i många andra kommuner och på finskt håll också. Det finns inte tillräckligt med talterapeuter, och i väntan på vårdreformen har de privata vårdföretagen sugit upp de terapeuter som finns då de kan erbjuda konkurrenskraftigare löner, säger Lehmusvuori.
Också i Esbo och Borgå går erfarenheterna i samma riktning. I Borgå sköts talterapin på svenska med halverad styrka, då en av två tjänster är obesatt. De tre rekryteringsförsök staden gjort under våren har lockat en sökande, men också hen drog sig ur då ett bättre erbjudande dök upp.
– Just nu har vi ungefär tjugo barn på kö, som blir tvungna att vänta till hösten på bedömning. Långvarigare terapier köper vi privat, och där är utbudet bättre, konstaterar Elisa Roine, servicechef på habiliteringstjänsterna för barn i Borgå.
I Esbo har svenska sidan det väl förspänt för tillfället, då alla tre tjänster just nu är fyllda. Men enligt chefen för habiliteringstjänsterna för barn Tuire Tertsunen är det snarast undantaget som bekräftar regeln.
– Att rekrytera talterapeuter är i regel jättesvårt. Då vi behövt rekry-
tera på finska sidan brukar den enda rekryteringskanalen vara att anställa en praktikant, som kanske sedan kan fortsätta efter praktikperioden. För det mesta har vi inte haft en enda sökande, eller möjligen en studerande i slutskedet av studierna. Efterfrågan är stor och privata sidan kan konkurrera mer med lönerna.
Köptjänster inom kort
Problem med rekryteringen förklarar ändå inte att Simon fick vänta nästan ett år på sitt remissvar.
– Det låter väldigt konstigt. Jag kan inte kommentera ett enskilt fall, men det är förstås väldigt beklagligt. Det låter som en kombination av flera olyckliga omständigheter, säger Markus Salonen, chef för de centraliserade tjänsterna inom Helsingfors service för barnfamiljer.
Helsingfors talterapi för barn har i regel skötts som egen verksamhet, men i fjol kompletterade staden med köpta tjänster. Men inte heller köpta tjänster har varit någon garanti då tjänster på svenska ofta inte gått att få tag på eller funnits alltför långt ifrån klienten.
Löftet om besked inom juni handlar om årets upphandlingsprocess som förhoppningsvis blir klar inom kort.
– Köptjänsterna startar inom kort, så den service vi inte själva kan erbjuda kan kompletteras med köpta tjänster. Det gäller både på finska och svenska sidan, och beslutet borde komma inom ett par veckor, lovar Salonen.
Behovet ökar
Särskilt många serviceproducenter som kan erbjuda talterapi på svenska finns ändå inte heller på privata sidan, och bara ett par stycken deltog i anbudsförfarandet. Och förfarandet tar tid. Också Lehmusvuori är frustrerad.
– Familjerna väntar och väntar. Jag blir så ledsen över att vi inte kan erbjuda talterapi till alla barn som behöver det.
Under tiden fortsätter staden försöken att rekrytera egna talterapeuter. Enligt Lehmusvuori utexaminerar universiteten inte tillräckligt med talterapeuter, och dessutom har behovet ökat.
– Det hänger ihop med flera saker. Då invandringen ökar behövs också fler talterapeuter, och då vi blir bättre på att fånga upp de barn som behöver talterapi i ett tidigare skede ökar det också behovet – små barn behöver mera tid än större. Möjligen är det också så att alla skärmar vi har omkring oss har en inverkan. Kanske föräldrarna inte längre leker, pratar och läser med sina barn lika mycket som tidigare? säger Lehmusvuori.
Förutom den uppenbara nyttan ur rent mänsklig synvinkel är talterapi en god investering också rent ekonomiskt, säger Salonen, och hänvisar till en nederländsk studie enligt vilken talterapi sparar in på kostnaderna för bland annat specialundervisning.
– Varje euro som används på att habilitera barn med tal- eller språkstörningar sparar 1,67 till 3,04 euro, säger Salonen.
Familjerna Jag blir så ledsen över att vi inte kan erbjuda talterapi till alla barn som behöver det. Päivi Lehmusvuori Ledande talterapeut vid Helsingfors stad