En äkta trolleriregering
Efter tre månader av tom retorik och show har Italien nu fått en regering. Den stilige premiärministern Giuseppe Conte leder regeringens 18 ministrar. Conte är en 53-årig framstående jurist och universitetsprofessor som inte har någon som helst erfarenhet av politik.
Redan vid förtroendeomröstningarna i parlamentet, som gjorde att regeringen blev operativ, satte han ner klackarna och bemötte vänsterns slagord om att han kommer att leda en populistisk regering. För Contes regering står betydligt mer till höger än till vänster.
– Gärna populist om detta betyder att vara nära folket (il popolo, anm) och försöka lösa deras problem, löd Contes svar.
Italien har fått en radikalt annorlunda regering. I partiet Lega finns åtskilliga högerextremister med rasistiska förtecken vad gäller invandring. Partiledaren Matteo Salvini fick posten som inrikesminister. Men han har redan börjat backa vallöftet om att skicka tillbaka 600 000 migranter till Nordafrika. Om Italien chartrade stora plan med 300 passagerare skulle det innebära 2 000 flygningar. Fast det behövs säkert rejält med poliser på planen också.
Legas familjeminister Lorenzo Fontana är rejält konservativ för att inte säga homofob. Han väntade inte en dag med att påtala att ”den homosexuella familjen inte existerar”. Något som fick Demokraternas senator Monica Cirrinà att bli rejält förbannad. Det är hon som skrivit lagen om partnerskap för samkönade par, en reform som gick igenom 2016.
Det andra partiet Femstjärnorna är varken fågel eller fisk, men idealen om rättvisa och total genomskinlighet inom förvaltningen är ett dominerande tema i partiets program. Denna rörelse har varit drivande för att få igenom medborgarlön till dem som inte hittar något jobb, liksom minimipensioner.
Inte i något program redovisas hur dessa reformer skall finansieras. Det kommer att gå av sig själv, säger de ansvariga och menar att om staten har spenderbyxorna på så kommer det automatiskt att leda till en expansiv ekonomi.
Den italienska statsskulden – 2 300 miljarder euro – är en snabbt tickande bomb. Det är över 130 procent av bnp. EU har blundat i det längsta och förgäves påtalat för italienarna att statsskulden måste reduceras. Det finns all anledning att följa Italien och Giuseppe Contes trolleriregering mycket noga.
Den italienska republiken har överlevt landets längsta regeringskris. Trots att Italien har rekord i antal regeringar efter kriget – 65 efter andra världskriget – så har man i regel alltid snabbt kunnat sy ihop en ny regering, om än kortvarig. PETER LOEWE HBL:s medarbetare i Rom