Ett städat rum
Arbetsrummet skulle städas. Alla som har arbetsrum vet hur det brukar se ut efter några års flitig användning. Några och några förresten, här handlar det om tjugo år eller så. Missförstå mig rätt: visst har rummet städats och dammsugits och hylltorkats och så där, men samtidigt har samlingarna med papper och allsköns klipp och tidningar vuxit till oanade proportioner. Dags sålunda för organisation i röran.
Rummet är ganska stort, det har bokhyllor längs två-ochen-halv vägg. På den andra halvan av den halva väggen finns dörren, på den fjärde som inte upptas av hyllor finns ett fönster med gröna gardiner. På trägolvet med furuplankor ligger en trevlig trasmatta med randning i vänliga färger. Skrivbordet är klumpigt gammaldags av den där sorten som har en läderklädd skiva, riklig snickarglädje och mässingsbeslag på lådorna. Det har tillhört min far, men på hans tid stod en sliten manuell reseskrivmaskin där min stationära dator nu tar betydligt mera plats.
Man sparar väl inte på skräp, heller? Sedan insåg jag att det var precis vad jag hade gjort. Sparat på onödigheter.
Sedan finns det hjälpbord av olika storlekar, alla belamrade med papper i fack och mappar. På ett bord ståtar utskriftsapparaten. På golvet står korgar och kartonger fyllda med papper av olika slag. Deras innehåll hade jag ingen aning om innan jag inledde Den Stora Upprensningen.
Det besvärligaste var förstås fynden som gjordes. Det var visserligen ingenting ovärderligt som dök upp, men nog så intressanta saker. En bortglömd ask med svartvita fotografier som min mor hade sparat. Ett album med frimärken från min ungdomliga samlarperiod. En dörrskylt i mässing. Gamla sjökort och vägkartor. För att inte tala om alla tidningsklipp och sparade papper som helt visst kunde få sin användning även om det inte hade skett under de senaste femton åren.
Upprensningen blev som en vindsröjning. Snart hade jag sorterat materialet i högar och skulle avgöra vad som skulle hända med dem. Högarna var många och samtliga innehöll viktigheter – hade jag inte förvarat dem i några decennier eller så? Man sparar väl inte på skräp, eller? Sedan insåg jag att det var precis vad jag hade gjort. Sparat på onödigheter. På sådant som nu var totalt föråldrat. Lagt undan papper för att använda senare. Under tio år hade jag inte saknat dem ett dugg.
Med en djup känsla av lättnad hällde jag ner alla högarna i stora papperskassar. I går förde jag dem till pappersinsamlingen. Nu sitter jag i ett städat arbetsrum medan nya pappershögar börjar samlas omkring mig. För man vet ju aldrig när man får användning för det man sparar på ...