Lika goda kålsupare
■ Om några dagar kör den i gång, VM-turneringen i fotboll, som bekant med Ryssland som värd. Det lär svida inte minst i England som också tävlade om värdskapet och förlorade bittert.
Mera om detta i Jon Adelstens och Niels Borchert Holms A World Cup of Spies, en dokumentär som i sina bästa stunder även fungerar som en politisk thriller. För som spindeln i nätet, ungerska konsulten Peter Hargitay, konstaterar handlar fotbolls-VM om sport och idrott i högst fyra veckor – om ens det.
Före och efter spelen vankas det nämligen politik för hela slanten, ibland även stormaktspolitik. Som i det här fallet.
Hur som helst är det en fin liten dokumentär som danskarna gjort, en film där de talande huvudena varvas med taktiksnack i taxibilens baksäte och ett globetrottande som skulle få även Jason Bourne på fall.
Framför kameran hittar vi såväl vinnare som förlorare, rättare sagt kampanjcheferna Aleksej Sorokin och David Triesman. Det oaktat går huvudrollen till PRkonsulten Hargitay – ”en outsider med kontakter på insidan” – som backas upp av journalister med insyn i den trassliga urvalsprocessen.
Tänker främst på BuzzFeedmurveln Heidi Blake som konstaterar att de brittisk-ryska relationerna inför omröstningen år 2010 redan från tidigare var ansträngd, detta med anledning av mordet på den avhoppade agenten Alexandr Litvinenko.
Samtidigt hävdar Blake att den brittiska sidan ingalunda var fullt så oskyldig (i termer av tjuvnyp) som man låtit förstå. Enligt uppgift drog man sig inte för att anlita säkerhetstjänster med kopplingar till MI6 – i syfte att luska ut vad ryssarna höll på med.
Men som Peter Hargitay konstaterar hade britterna på den punkten ingen chans, ryska FSB drar, har alltid dragit, det längsta strået. Det hindrar inte karlen från att läxa upp de danska journalisterna – ”det enda ni fan gör är att kika på Netflix allt medan högervindarna i Europa vinner terräng” – innan han kommer in på själva ämnet.
Det vill säga att engelsmännen närmade sig VM-värdskapet ur en närmast post-kolonial infallsvinkel, att ryska Gazprom inför omröstningen gick i säng med tyskarna, bland dessa fotbollslegendaren Franz Beckenbauer och förbundspresident Christian Wullf (som inte överraskande låter bli att kommentera uppgifterna).
I dokumentären förekommer väl inga ”smoking guns”, rykande vapen, men intrikat och välunderbyggt är det. Och sympatiskt nog involverar man även mannen på gatan, detta i form av brittiska respektive ryska fotbollsfans som tycker till på puben. Yle TV1 19.00, repris söndag 13.00