Vill se Finland komma ut ur mittfåran
När Jean-Claude Juncker gav ut sitt stora strategipapper om EU:s framtid var det inte alla som visste att Aura Salla från Villmanstrand hade sin penna med i spelet. Nu är hon med och förebereder hans sista linjetal som kommissionsordförande – men gjorde f
Aura Salla hörde till bakgrundskrafterna bakom EU:s framtidstrategi, men nu önskar hon att vanliga människors samtal om den skulle ta fart. Salla blev i helgen vald till fullmäktigeordförande i Samlingspartiet.
När hon öppnar munnen kommer orden i rasande fart med inslag av sydkarelsk dialekt. Så låter alltså en av Finlands mesta européer, Aura Salla, som ingår i Jean-Claude Junckers strategiska team av rådgivare.
– Jag är uppvuxen tjugo kilometer från östgränsen, jag har dansat folkdans, spelat kantele och boboll. Så hur blir man starkt europeisk? Nå, jag har inte vuxit upp i någon diplomatfamilj eller bott i all världens länder, men när jag var elva år och såg kampanjen för folkomröstningen om EU så begrep jag att vi är en del av ett västligt sammanhang, säger Aura Salla.
Senare sökte hon sig bland annat till universitetet i Leipzig – ”jag ville dit för att Angela Merkel studerade där”, säger hon om en av EPP:s kändaste profiler.
Hon är alltså tjänsteman, men man behöver inte lyssna på henne länge för att höra att hon som Samlingspartist och EPP:are är frikostig med egna åsikter. Hon delar ut synpunkter om Finlands EU-politik – ibland på bristen på sådan – kallar sig federalist men är beredd att spola en del saker som EU håller på med, till exempel att cirkulera lantbruksstöd via EU-budgeten, och tycker att Europadiskussionen borde hålla en högre nivå.
Salla hör till de öppet politiska tjänstemännen – något som Juncker infört då han velat göra kommissionen mer politisk – och ändå balanserar hon mellan två världar.
Under Samlingspartiets partikongress i Åbo medger hon att hon i grunden är mer politiker än tjänsteman.
– För en tjänsteman är det svårt att komma med budskap, och särskilt svårt för representanter för EUinstitutionerna, säger Salla.
Det uppfattas lätt som avlägset, eller som institutionspropaganda. Om man vill ut och diskutera Europapolitik är det lättare att göra det som partiaktiv, säger hon.
Nu siktar hon in sig på att delta i EU-parlamentsvalet, om hon blir nominerad. I förra valet håvade hon in 14 000 röster. Här på vägen har hon med knapp seger intagit posten som fullmäktigeordförande i Samlingspartiet. Bara 0,8 röster skiljde henne från lappländska Heikki Autto, så det är ingen självklarhet att kunna ta plats i hemlandets politik. Vad är motivationen?
– Jag vill sätta fyr på Europadebatten. Människor diskuterar inte – det är oroväckande att se vilken nivå debatten är på. Finland är ju ett upplyst land, vår EU-debatt borde vara av en helt annan kaliber, men den blir inte det om inte politikerna själva inför den, säger Salla.
Det så kallade vitpappret, Junckers framtidsstrategi med fem scenarier, medger hon att inte är så känt för gemene europé. Men diskussionen behöver inte kretsa kring just det pappret, säger hon – bara den över huvud taget kretsar.
De kommande månaderna präglas för hennes del av att förbereda kommissionsordförande Jean-Claude Junckers sista stora linjetal, State of the European Union. Några smakprov ger hon inte i förväg, men klart är att det sista talet blir det som ska överlämna till följande kommission, efter EU-valet.
”Finlands budskap saknar udd”
Intressant är att Salla också recenserar Finlands EU-politik och vad hon anser om den i regeringen där också hennes parti sitter med. Hon varnar för att EU:s, inklusive Finlands, inställning till hybridpåverkan är naiv. Hon vill se ett EU med mandat att reagera utrikespolitiskt, utan två veckors fördröjning.
Regeringen Sipiläs EU-politik har varit beige, ”alltid i mittfåran utan udd”, säger hon.
– Ett bra exempel är försvarssamarbetet, där Finland nog varit synligt med och stött det, men samtidigt leder inte Finland något konkret projekt och har inte heller konkreta uppföljande förslag om vad som behöver ändras, anser Salla.
Små länder kör förbi om det tar plats, och det finns exempel på länder som gör det i samband med migrationspolitiken.
– Österrike är ett litet land, med Österrikes statsledning utövar just nu ett anmärkningsvärt inflytande på migrationspolitiken.
Hon skakar på huvudet också åt det sätt som EU:s budgetram diskuteras.
– Redan med lite kunskaper i matematik inser man att man inte kan lägga mer pengar på en lång rad saker – innovation, utbildning, försvar, integration – och samtidigt inte berätta vad man ska skära ner på eller vara beredd att kompensera för bortfallet efter brexit. Man kan bara inte gå och prata på det sättet när man driver sin linje, säger Salla.
Kritisk mot jordbruksstöd
Vad som kan krympa i budgeten har hon sin synpunkt på – också den en hård nöt i den finländska politiken.
– Lantbruksstöden föreslås nu krympa, men jag har ifrågasatt att de över huvud taget cirkulerar via EU-budgeten. Jag har talat med otaliga jordbrukare, tjänstemän och riksdagsledamöter men de har inte kunnat svara på varför. Det ökar bara byråkratin. I stället kunde man se till att skapa ramar för statsstöden till de nationella jordbruken i konkurrensreglerna på den inre marknaden, och sedan lita på att Finland känner sitt eget jordbruk bäst, säger Salla.
Som öppen federalist har hon en rätt stor förståelse för vad som ligger bakom all kritik mot EU. Inte heller hon vill att EU ska bli större på alla områden, hon driver till exempel inte gemensamma skatter eller gemensam socialpolitik. Mycket av kritiken är helt berättigad, säger hon: EU har i en del fall skött saker i helt fel ordning, och det förargar människor. Ett exempel är valutaunionen.
– Man borde inte ha infört den utan att se till att man har en bankunion, en krismekanism och allt det som behövs, säger Aura Salla.
Just bankunionen är en av hennes käpphästar och hon varnar för att det finns saker som måste fås på plats snabbt. I Europa finns ännu banker vars balansräkningar behöver rannsakas, länder där statskulderna och bankernas öde lutar mot varandra, och så kallade skräplån.
Jag ifrågasätter att lantbruksstöden över huvud taget cirkulerar via EUbudgeten.
– Taket måste repareras medan vädret är bra, innan följande lågkonjunktur kommer. För den kommer alltid.
Sakkritiken är hon därför beredd att ge plats, men luddig EU-skepticism eller populism ger hon inte mycket för.
– Att säga att hela EU är dåligt är ansvarslöst. Vi lever i vår längsta fredstid. Man får vara kritisk, men då ska man komma med svar.