Talterapi i Helsingfors handlar om löner och personalpolitik
TALTERAPI Jenny Bäck (HBL 9.6) skriver om den dystra situationen för den svenska talterapin för barn och unga i Helsingfors. Även den finska talterapin är underbemannad, men just nu är situationen för de svenska familjerna katastrofal. Som ledande talterapeut Päivi Lehmusvuori säger är det naturligtvis flera faktorer som har inverkat och situationen har inte uppstått över en natt.
Ohanterliga ”reformer” där man skapar stora organisationer (som till exempel sammanslagning av social- och hälsovård) som i sig är i ständig förändring tar musten ur all vettig personalpolitik. Varken personal eller vårdkvalitet prioriteras då ledningsgrupperna använder all sin energi till att hantera nya modeller och strategier.
I nästan femtio år hade Helsingfors en foniatrisk poliklinik med ett mångprofessionellt team. Sammansättningen och storleken varierade under årens lopp, men den bestående kärnan bestod alltid av foniater, talterapeut och psykolog. Förra året upplöstes kliniken. Trots motstånd och skriftliga protester inifrån flyttades läkarna och psykologerna till HNS/HUCS. Detta var en del av stadens utvecklingsprocess som styrs av tryck utifrån där grundtanken är att Helsingfors inte får erbjuda någon form av service som andra kommuner inte erbjuder. Dels försämrades situationen för Helsingforsfamiljerna, dels blev arbetsplatsen säkert mindre attraktiv för unga talterapeuter.
En enskild talterapeut får väldigt mycket positiv feedback av sina klienter, familjerna och i sina samarbetsnät. Detta är elixiret som gör arbetet meningsfullt. Under en enorm arbetsbörda är det dock väldigt viktigt att hela yrkesgruppen får positiv feedback från den högre ledningen och känner att man satsar på servicen. Arbetsgivaren kan sätta käppar i hjulet med bland annat omöjliga arbetslistor, förlängning av arbetstid, förminskad semesterpeng, upprepade byten av arbetsutrymme, som nu i Helsingfors.
Därtill kommer en stor faktor: lönen! Enligt Talterapeutförbundet är Helsingfors stad bäst på att betala landets sämsta lön till talterapeuter. Grannkommunerna ligger inte långt efter och man kan med fog anse att det råder lönekartell inom huvudstadsregionen. Dessutom tycker vår nya borgmästare att Helsingfors har råd med lägre skatteöre!
Inför den eventuella kommande landsomfattande social- och hälsovårdsreformen rekryterade de privata habiliteringsfirmorna väldigt aktivt och lyckades under 201617 få med sig cirka 25 procent av Helsingfors talterapeuter. Nu har de kommunala talterapeuterna fått en ny arbetsbörda; att sköta processen för dem som skall flyttas över till den privata talterapin.
HBL-rubriken ”Stor brist på talterapeuter” är kanske lite missvisande. Nya kommer hela tiden ut på arbetsmarknaden. Om man vill satsa är det bara att ta för sig.