Hej chef, har du delegerat din inlärning?

Vi ska alla lära oss mer genom hela livet, och det gäller inte bara dem vid arbetsstationerna. De som leder och fattar beslut löper risk att falla efter i kompetens.

En vän till mig skulle en gång leda ett projekt, och började med att lära sig det som alla medarbetare i projektet gjorde. Det väckte förvåning på vissa håll i den organisationen. Vad ska det vara bra för? Det visade sig att bra var just vad det var.

I dagens läge försvinner allt mer av de gamla åsikterna om hur man borde leda, och också allt mer av de gamla åsikterna om hur vi borde arbeta. Ett av de mest centrala ämnena i arbetslivet just nu är hur alla ska lära sig mer under hela livet, samtidigt som man arbetar vidare.

Löntagarcentralen STTK:s ordförande Antti Palola talade på ett seminarium i vintras på ett sätt som bröt det gamla mönstret. Han sade att var och en framöver måste ta mer ansvar själv för att uppdatera sitt kunnande genom hela arbetskarriären. Frågan om vilken skolning som erbjuds arbetstagare har visserligen inte försvunnit, men nu är behovet av ny inlärning så stort att ingen kursdag i världen kan hjälpa alla: Man ska vara beredd att hjälpa sig själv.

Många är redan inställda på det, och har upptäckt att det är en löpmatta som rullar vidare och vidare. Man blir aldrig färdig. Det är något som ofta påpekas av företagsledare och politiker, men tyvärr alltför ofta i ett uppifrån-och-ner-perspektiv. Man får känslan av att när någon med inflytande säger ”vi ska lära oss” så är det ”ni där på verkstaden” som ska lära sig. Därför var det fräscht att höra Nokias ordförande Risto Siilasmaa komma med självinsikt då han deltog i en paneldebatt under Utrikesministeriets 100-årsjubileum. Det handlade om framtiden och Finlands utmaningar, och i ett inlägg berättade Siilasmaa att han under de senaste åren lärt sig kinesiska, börjat programmera igen efter en paus på 30 år och tagit sex universitetskurser i maskininlärning och artificiell intelligens, för att verkligen förstå vad det är fråga om.

Man måste sluta delegera inlärning till de underlydande, varnar han – och varningen gick också till politiker.

– Vi sitter i en farlig fälla, där vi delegerar tänkandet och delegerar vår inlärning. Vi har vant oss vid att ha ett team av unga människor som kommer till oss med en presentation om hur en särskild ny grej fungerar. De sköter inlärningen i vårt ställe, sade Siilasmaa.

– Men vi lär oss inte något på det sättet. Vi lär oss bara att som papegojor upprepa det vi memorerat från vad de sagt, och låta som om vi vet vad vi talar om. Men det är en illusion.

Omskolning är det heta ordet i politiken för att beskriva vad som behövs mot matchningsproblemet på arbetsmarknaden, men det är inte allt. Det behövs en blåslampa på arbetsplatserna. För att människor som jobbar där ska vara minst lika uppdaterade, helst mer, när de slutar eller får sparken som då de började jobba. Att försvaga återanställningsskyldigheten av gamla arbetstagare gör på kort sikt att företagen inte behöver ligga i den säng de bäddat, men ännu bättre är att alla blir kunnigare på djupet medan de är anställda, inte bara omskolas av samhället mellan jobben.

Visst, det blir i allt högre grad vars och ens eget ansvar att förverkliga det och hjälpa sig själv. Men vill man leda med gott exempel kan man sluta med att delegera inlärningen.

”Visst, det blir i allt högre grad vars och ens eget ansvar att hjälpa sig själv. Men vill man leda med exempel kan man sluta med att delegera inlärningen.”