”Kli­mat­po­li­tik är sä­ker­hets­po­li­tik”

Om vi för­sök­te skri­va Pa­ris­av­ta­let i dag skul­le vi in­te lyc­kas. Det sä­ger Lau­rent Fa­bi­us, en av ar­ki­tek­ter­na bakom kli­matav­ta­let, i en ex­klu­siv in­ter­vju för HBL.

Hufvudstadsbladet - - Front Page - PE­TER BUCHERT pe­ter.buchert@ksf­me­dia.fi

Vi mås­te minska vå­ra ut­släpp re­jält ef­tersom kli­mat­för­änd­ring­en or­sa­kar miss­växt och livs­me­del­so­sä­ker­het som på sikt le­der till kon­flik­ter och mass­mi­gra­tion. He­la kli­ma­tut­ma­ning­en är ock­så en sä­ker­hets­frå­ga, sä­ger Lau­rent Fa­bi­us, man­nen som led­de det hi­sto­ris­ka kli­mat­mö­tet i Pa­ris, i en HBL-in­ter­vju.

– Vi mås­te gö­ra mer och öka tak­ten. Vi går en kamp mot ti­den.

Det sä­ger Lau­rent Fa­bi­us, man­nen som klub­ba­de ige­nom Pa­ris­av­ta­let 2015, på ett kli­mat­topp­mö­te som Sit­ra, Fin­lands kli­mat­pa­nel och Utri­kes­po­li­tis­ka in­sti­tu­tet ord­nar i Fin­landi­a­hu­set.

Med ”vi” av­ser Frank­ri­kes ex-pre­miär­mi­nis­ter in­te ba­ra re­ge­ring­ar­na på FN:s rik­ti­ga kli­mat­topp­mö­ten, ut­an ock­så del­sta­ter och stä­der, nä­rings­liv, in­du­stri och van­ligt folk.

Det är följ­den av att kli­matav­ta­let från Pa­ris in­te är full­än­dat. Dess mål är att brom­sa den glo­ba­la upp­värm­ning­en till ”klart mind­re än två gra­der över för­in­dust­ri­ell ni­vå”, men det byg­ger på län­der­nas eg­na löf­ten om ut­släpps­minsk­ning­ar. Sam­man­räk­nat är de otill­räck­li­ga. Vi är på väg mot klart över tre gra­der.

Där­för in­ne­hål­ler av­ta­let en me­ka­nism om att am­bi­tions­ni­vån vid be­hov ska skru­vas upp vart fem­te år.

– Det är Pa­ris­av­ta­lets vik­ti­gas­te ele­ment. Av­ta­let var ald­rig av­sett att ut­gö­ra en änd­håll­plats, ut­an bör­jan på en pro­cess, sä­ger Fa­bi­us i en in­ter­vju ex­klu­sivt för HBL.

Di­plo­ma­tiskt mäs­ter­verk

Jublet i Pa­ris var öron­be­dö­van­de den där de­cem­ber­kväl­len 2015 då Lau­rent Fa­bi­us i egen­skap av mö­tesord­fö­ran­de klub­ba­de kli­matav­ta­let, och eu­fo­rin höll i sig un­der en re­kord­snabb ra­ti­fi­ce­rings­pro­cess. En del na­tur­ve­ta­re ha­de pro­te­ste­rat för att löf­te­na in­te mat­cha­de må­let, och vis­sa ha­de rentav krävt att det skul­le för­kas­tas.

Men sam­hälls­ve­tar­na som för­stod sig på in­ter­na­tio­nell po­li­tik ha­de in­sett att den en­da vägen till ett starkt kli­matav­tal pa­ra­dox­alt nog är att gö­ra det svagt från bör­jan. Ha­de man ge­nast för­sökt få fram ett am­bi­tiöst av­tal skul­le man ald­rig ha fått al­la län­der om­bord.

När man pru­ta­de på de ju­ri­diskt bin­dan­de ele­men­ten och när man tillät al­la att de­fi­ni­e­ra sin egen am­bi­tions­ni­vå fick man ett glo­balt av­tal. Där­för be­hövs nu me­ka­nis­men för att skru­va upp am­bi­tions­ni­vån ef­ter­hand. Och där­för är Pa­ris­av­ta­let in­te nå­gon suc­cé, men det kan bli en.

Pro­ces­sen som led­de till den här av­tals­struk­tu­ren var ett franskt mäs­ter­verk, ska­pat i ku­lis­ser­na. Lau­rent Fa­bi­us sä­ger an­språks­löst att det lyc­ka­des för att Ki­na, USA, EU och In­di­en var med från bör­jan.

– Vår roll var ba­ra att över­ty­ga. Det hjälp­te att så många sto­ra ak­tö­rer var med på det, sä­ger han ut­an att näm­na att Frank­ri­ke ha­de en­ga­ge­rat he­la sin di­plo­mat­kår för att mål­med­ve­tet och sys­te­ma­tiskt lob­ba sig fram­åt i mer än ett år på för­hand.

Dan­marks för­sök till sam­ma sak ha­de kol­lap­sat 2009. När HBL frå­gar ef­ter re­cep­tet, nyc­kelingre­di­en­ser­na i den frans­ka di­plo­ma­tin, sä­ger Fa­bi­us att myc­ket ha­de hänt på sex år, att för­stå­el­sen för ve­ten­ska­pen var stör­re (att skep­ti­ker­na var fär­re och tys­ta­re än i Kö­pen­hamn), att nä­rings­li­vet ha­de in­sett att mil­jön in­te är en mot­stån­da­re och att på­ven själv och många till ha­de en­ga­ge­rat sig i kli­mat­frå­gan.

– Di­plo­ma­tiskt var ut­ma­ning­en att för­be­re­da och att byg­ga för­tro­en­de. Jag be­to­na­de fle­ra gång­er, ock­så un­der Pa­ris­mö­tet, att vi in­te kom­mer att få fler chan­ser om vi in­te gri­per den här, sä­ger han.

Frank­ri­ke ha­de ock­så ta­git lär­dom av bak­sla­get 2009. Det gäll­de att bju­da in stats- och re­ge­rings­che­fer­na i bör­jan av mö­tet. I Kö­pen­hamn kom de på slu­tet, ut­an tid el­ler för­må­ga att lö­sa ut­ma­ning­en.

– I Pa­ris sa­de stats­che­fer­na, en ef­ter en i si­na öpp­nings­an­fö­ran­den, att för­hand­lar­na mås­te lyc­kas. Den pres­sen ut­nytt­ja­de vi var­je gång det höll på att bris­ta. Vi sa­de till för­hand­lar­na att din boss har sagt att du mås­te fixa det här. Och så ha­de vi tur ock­så.

Vo­re omöj­ligt i dag

Pa­ris­av­ta­let för­ut­sat­te bred po­li­tisk vil­ja. Lau­rent Fa­bi­us sä­ger att värl­den har gått bak­åt här, i syn­ner­het se­dan pre­si­dent Do­nald Trump sagt att USA ska dra sig ur Pa­ris­av­ta­let.

– Om vi för­sök­te skri­va Pa­ris­av­ta­let i dag skul­le vi in­te lyc­kas.

Nu job­bar par­ter­na i stäl­let vi­da­re på en re­gel­bok om hur av­ta­let ska tilläm­pas och hur bu­den ska hö­jas. Re­gel­bo­ken ska bli klar i de­cem­ber. Fram till det på­går en de­batt, den så kal­la­de Ta­la­noa-di­a­lo­gen, om hur am­bi­tions­ni­vån kan hö­jas. Mö­tet i Fin­landi­a­hu­set är ett in­lägg i den di­a­lo­gen.

Här in­le­der pre­si­dent Sau­li Ni­i­ni­stö med att be­to­na all­va­ret och bråds­kan. Det gäl­ler att dri­va upp am­bi­tio­ner­na, vid­ta åt­gär­der och ac­ce­le­re­ra. Ni­i­ni­stö sä­ger att kli­mat­för­änd­ring­en in­te ba­ra är en mil­jöfrå­ga ut­an att den på­ver­kar livs­me­dels­sä­ker­he­ten som i sin tur på­ver­kar sam­hälls­sta­bi­li­tet och mi­gra­tion. Som pre­si­dent Ba­rack Oba­ma sagt för­ut sä­ger Ni­i­ni­stö att kli­mat­för­änd­ring­en är en sä­ker­hets­frå­ga, och att det in­te är nå­got al­ter­na­tiv att drö­ja.

Se­dan in­dust­ri­a­li­se­ring­ens bör­jan har jor­dens me­del­tem­pe­ra­tur grovt ta­get sti­git från 14 till 15 gra­der (Pa­ris­av­ta­let ska hål­la den klart un­der 16 gra­der). När ock­så Lau­rent Fa­bi­us be­skri­vit kli­mat­för­änd­ring­en som

I år­hund­ra­den har vi tänkt oss att män­ni­skan står i cent­rum och mil­jön finns där ute i pe­ri­fe­rin. Nu bör­jar vi in­se att män­ni­skan är ett ele­ment i na­tu­ren. Lau­rent Fa­bi­us

en sä­ker­hets­frå­ga frå­gar jag ho­nom om folk har för­stått kopp­ling­en mel­lan sti­gan­de me­del­tem­pe­ra­tu­rer och sä­ker­hets­ris­ker­na.

– Nej, sva­rar han, många har in­te för­stått det.

– Än­då be­ty­der svå­ra­re vä­derex­tre­mer säm­re livs­me­dels­sä­ker­het re­dan nu. Det le­der till en kamp om mat och vat­ten, od­lings­mark och trygg­het. Det ökar spän­ning­ar­na och kan le­da till krig och mass­mi­gra­tion. Allt häng­er ihop med allt.

Fa­bi­us sä­ger att vi mås­te tän­ka om på en ele­men­tär ni­vå.

– I år­hund­ra­den har vi tänkt oss att män­ni­skan står i cent­rum och mil­jön finns där ute i pe­ri­fe­rin. Nu bör­jar vi in­se att män­ni­skan är ett ele­ment i na­tu­ren.

För att al­la ska för­stå si­tu­a­tio­nens all­var me­nar Fa­bi­us att opi­ni­ons­bil­dar­na mås­te änd­ra på sitt språk­bruk.

– Vi mås­te ta­la till den bre­da all­män­he­ten, till de väl­ja­re som kan sät­ta press på po­li­ti­ker­na, och till fö­re­ta­gen.

Be­tän­ker man att 80 pro­cent av värl­dens ener­gi fort­fa­ran­de är fos­sil, att de glo­ba­la ut­släp­pen öka­de för­ra året och att Vi­ta hu­set strun­tar i kli­mat­för­änd­ring­en är ut­ma­ning­en mas­siv och ti­den knapp. Lau­rent Fa­bi­us rik­tar blic­ken på EU.

– EU mås­te va­ra en glo­bal le­da­re. Ki­na och In­di­en be­hö­ver en part­ner från den ri­ka­re de­len av värl­den så att vi kan le­da till­sam­mans. Ki­na gör myc­ket gott i kli­mat­väg, men de kan in­te lö­sa ut­ma­ning­en en­sam­ma.

FO­TO: LEHTIKUVA / EMMI KORHONEN

FO­TO: LEHTIKUVA/EMMI KORHONEN

Frank­ri­kes ti­di­ga­re pre­miär­mi­nis­ter Lau­rent Fa­bi­us be­to­nar kli­mat­för­änd­ring­ens sä­ker­hets­a­spek­ter. – Det var ut­märkt att FN:s kli­mat­pa­nel fick No­bel­pri­set – och in­te fy­sik­pri­set ut­an freds­pri­set – för kli­matå­ta­gan­den hand­lar om sam­häll­sta­bi­li­tet och fred, sä­ger han.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.