Borgåtra­ge­di rul­las upp

Nu le­tas på bred front ef­ter svar på frå­gan var­för last­far­ty­get Ir­ma sjönk i ok­to­ber 1968. Vid olyc­kan om­kom el­va per­so­ner. Ha­ve­ri­et blir bok och ett tv-team ska i som­mar ge­nom­le­ta vatt­nen norr om Åland för att hit­ta det för­svun­na vra­ket.

Hufvudstadsbladet - - News - Staf­fan Bru­un 029 080 1317

I ok­to­ber 1968 drab­ba­des byn Vå­lax ut­an­för Borgå av en jät­tetra­ge­di. Re­dar­fa­mil­jen Grönqvist mis­te över en natt fy­ra brö­der med fru­ar och ett barn när last­far­ty­get m/s Ir­ma för­svann i en storm i de åländs­ka vatt­nen. I höst ut­kom­mer bo­ken om Ir­mas för­lis­ning, skri­ven av lit­te­ra­tur­ve­ta­ren Cecilia McMul­len. Ett tv-team ska i som­mar dess­utom gö­ra dyk­ning­ar för att för­sö­ka hit­ta vra­ket.

– Ir­mas ha­ve­ri blev en vik­tig del av byg­de­histo­ri­en, den på­ver­ka­de he­la re­gi­o­nen, sä­ger Cecilia McMul­len, upp­vux­en i Vå­lax och med släkt­band till den hårt drab­ba­de fa­mil­jen.

Ka­ta­stro­fen för 50 år se­dan drab­ba­de den lil­la byn Vå­lax ut­an­för Borgå ex­tra hårt. Re­dar­fa­mil­jen Grönqvist kom från byn och plöts­ligt över en natt för­svann fy­ra brö­der med tre fru­ar och ett barn samt tre and­ra be­sätt­nings­män i dju­pet.

Lit­te­ra­tur­ve­ta­ren Cecilia McMul­len hål­ler nu på att skri­va bo­ken om olyc­kan. Den ska ut­kom­ma i höst när 50 år gått se­dan Ir­mas un­der­gång. McMul­len är själv upp­vux­en i Vå­lax och be­rät­tar att he­la hen­nes barn­dom präg­la­des av ka­ta­stro­fen.

– Min mam­ma het­te ur­sprung­li­gen Grönqvist och var släkt med olycks­fa­mil­jen. Min mor­far ha­de ett sand­far­tyg till­sam­mans med and­ra Vå­lax­bor. Det var så man för­sörj­de sig i Vå­lax. Ir­mas ha­ve­ri blev där­för en vik­tig del av byg­de­histo­ri­en, den på­ver­ka­de he­la re­gi­o­nen.

Hur or­ka­de de?

– Mor­far och mor­mor ha­de spa­rat tid­nings­ur­klipp om olyc­kan som jag slu­ka­de från barns­ben. Och Ar­tur och Ag­nes Grönqvist, för­äld­rar­na till de fy­ra drunk­na­de sö­ner­na och far­för­äld­rar­na till den lil­la poj­ken som om­kom, dem såg man dag­li­gen i byn och fun­de­ra­de på hur de kun­de upp­fö­ra sig så nor­malt med tan­ke på det hems­ka de va­rit med om.

Cecilia McMul­len fick tan­ken att skri­va bo­ken då en god vän la­de ut bil­den på sin mor­far på In­stagram. Mor­far var en av de om­kom­na brö­der­na.

– Jag tog kon­takt och sa­de att nå­gon bor­de do­ku­men­te­ra det som hän­de så länge de som var med fort­fa­ran­de är vid liv. Vä­nin­nan sva­ra­de att idén är bra, men att i så fall är det jag själv som får gö­ra job­bet. Det var start­sig­na­len, jag sat­te mig ner och bör­ja­de pla­ne­ra för bo­ken.

Vä­nin­nan Frida Lönn­roos, som är fo­to­graf, lo­va­de hjäl­pa till med bil­der­na.

– Det förs­ta vi gjor­de var att träf­fa Fri­das mor­mor. Ef­ter olycksnat­ten blev hon en­sam än­ka med tre barn, 4, 3 och 0 år gam­la. Vi ha­de ett långt sam­tal och då stod det helt klart att vi in­te kan läm­na äm­net ut­an bo­ken mås­te bli av.

Sorg­li­ga be­rät­tel­ser

– Mor­mor Gun Grönqvist de­la­de starkt med sig av käns­lor och upp­munt­ra­de oss att gå vi­da­re. Hon an­såg att det finns ett be­hov av att få allt ma­te­ri­al om ske­en­det sam­lat på ett och sam­ma stäl­le med tan­ke på barn­barn och and­ra ef­ter­kom­man­de.

Cecilia McMul­len har in­ter­vju­at många av dem som be­rör­des av olyc­kan, så­da­na som för­lo­ra­de nå­gon när och kär.

– Al­la ställ­de sig po­si­ti­va till vårt pro­jekt och tyck­te att det var bra att nå­gon skrev en sam­lan­de bok. När ryk­tet bör­ja­de gå om pro­jek­tet var det många som tog kon­takt, fram­för allt från Åland. Det var så­da­na som var med om att le­ta ef­ter far­ty­get för 50 år se­dan. En av dem var sjö­be­va­ka­ren Kyösti Kärk­kä­i­nen som led­de spa­ning­ar­na. Har nå­gon tyckt il­la om din bok, tyckt att du in­te bor­de grä­va i det som hän­de ut­an lå­ta de dö­da vi­la i frid? – Nej, och jag tror att det är en för­del att jag in­te är jour­na­list. Dess­utom kän­ner jag näs­tan al­la jag in­ter­vju­at från förr och de vet vems flic­ka jag är. Där­för har det sä­kert va­rit lät­ta­re för mig att ta kon­takt. Men sam­ta­len har ibland be­rört mig myc­ket, det har va­rit star­ka käns­lor, bland an­nat då nå­gon be­rät­tat om dröm­mar om olyc­kan som of­ta åter­kom­mer. Äm­net över­lag är ju ge­nom­gå­en­de tra­giskt och läm­nar ing­en obe­rörd. Har du kom­mit när­ma­re en lös­ning på gå­tan var­för m/s Ir­ma sjönk? – Dom ha­de bråt­tom och det blås­te hårt, upp till tio beau­fort. Det var an­tag­li­gen in­te kons­ti­ga­re än så. Vad

som se­dan egent­li­gen hän­de får vi sä­kert ald­rig ve­ta. Men det har va­rit vik­tigt för mig att in­te lå­sa mig ut­an hål­la al­la möj­lig­he­ter öpp­na.

– Jag har själv lu­tat mot många oli­ka te­o­ri­er. I ett ske­de var jag myc­ket in­tres­se­rad av ett 80 me­ter långt po­ly­e­ten­rör som för­svann un­der en bog­se­ring li­te ti­di­ga­re. Det var ett enormt rör, dub­belt så långt som far­ty­get, och rö­ret låg och gup­pa­de i sam­ma havs­om­rå­de. Se­na­re har jag sett ut­räk­ning­ar av vind­rikt­ning och plats för var rö­ret för­svann och var det se­na­re hit­ta­des och in­ser nu att en kol­li­sion in­te var san­no­lik. Om ing­en hann sän­da nöd­rop och ba­ra en lyc­ka­des ta sig till en rädd­nings­flot­te ty­der väl myc­ket på en jät­te­våg som med en gång sänk­te far­ty­get? – Det är myc­ket möjligt. Vi vet att en av brö­der­na ha­de för­sökt räd­da sig på en rädd­nings­flot­te. Vad de and­ra hann el­ler in­te hann gö­ra får vi ald­rig ve­ta. En vik­tig de­talj är att be­sätt­ning­en ha­de ta­git ett in­re far ge­nom nor­ra Åland. Ir­ma ob­ser­ve­ra­des ef­ter mid­natt norr om Säl­skär där hon egent­li­gen in­te skul­le va­ra. Men den hår­da vin­den kan för­kla­ra att man val­de att kö­ra in­om­skärs, me­ra i lä. En an­nan or­sak kan ha va­rit att hon i det fa­ret in­te be­höv­de an­li­ta lots.

Cecilia McMul­len ar­be­tar till var­dags som kul­tur­an­sva­rig på Luc­kan på Si­mons­ga­tan i Helsing­fors. I mot­sats till and­ra kan hon in­te se fram emot se­mes­ter i ju­li för då ska hon skri­va bo­ken klar.

till Simskä­la

– Jag har fått ett sti­pen­di­um och ska bo he­la ju­li i An­ni Blomqvists stu­ga på Simskä­la. Åland känns verk­li­gen som rätt mil­jö. Myc­ket när­ma­re olycks­plat­sen kan man in­te kom­ma. An­ni Blom­vist ha­de dess­utom en li­ten del i ske­en­det. Ef­ter olyc­kan brev­väx­la­de hon med Gun och Ag­nes Grönqvist. Blomqvist ha­de själv nå­got år ti­di­ga­re mist man och son i en olyc­ka till havs. Får vi nå­gon­sin ve­ta san­ning­en om vad som hän­de den där nat­ten för 50 år se­dan? – Jo, om vra­ket hit­tas kom­mer vi att få svar på många frå­gor, kanske in­te på al­la, men vi blir myc­ket, myc­ket klo­ka­re.

FO­TO: LEIF WECKSTRöM

Lit­te­ra­tur­ve­ta­ren Cecilia McMul­len är upp­vux­en i Vå­lax och släkt med olycks­fa­mil­jen. He­la hen­nes barn­dom präg­la­des av ka­ta­stro­fen. Hon tyck­te att nå­gon bor­de do­ku­men­te­ra olyc­kan me­dan de som drab­ba­des än­nu le­ver.

FO­TO: LEIF WECKSTRöM FO­TO: HBL-ARKIV

530-ton­na­ren Ir­ma för­svann på Ålands hav med 11 per­so­ner om­bord. Här lig­ger hon i ham­nen i Fög­lö.

■ 1. I dragg­ning­ar­na ef­ter Ir­ma del­tog min­sve­par­na Kei­häs­sal­mi och Ru­otsin­sal­mi med vaj­rar och tros­sar. fO­TO: HBL-ARKIV ■ 2. Re­pro­bild på Borgå­bla­dets förs­ta si­da från tors­da­gen den 31 ok­to­ber. Ir­mas för­lis­ning. fO­TO: KRIsTOffER ÅBERG ■ 3....

2

3

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.