Domen en milstolpe men knappast ett avslut för de drabbade
Finland har fått sin första dom för ett terrordåd utfört i landet. Vi får hoppas att den tills nu oprövade lagen om terroristbrott inte behöver tas fram på nytt.
tudelad, och så är också domen. Det har för rätten handlat om att ta ställning till om gärningarna har begåtts med berått mod är synnerligen råa och grymma och det därmed handlar om mord och mordförsök. Ja, är rättens utslag som kan ses som rätt väntat.
Juridiskt mer kvistig har den andra biten varit, nämligen om det handlar om gärningar utförda i terroristiskt syfte. Lagen är inte alldeles klar, och det är första gången som strafflagens skrivning om terroristbrott prövas vid brott mot liv i vårt land. Den infördes för elva år sedan enligt ett rambeslut från EU.
Tingsrättens utförliga motivering kan sammanfattas med att Bouanane handlat enligt ett mönster bekant från terrororganisationen IS som han har sett sig som en del av. IS syfte med terrordåd och propaganda är att sprida skräck, och därför har hans attack enligt rätten ”injagat allvarlig fruktan i en befolkning”. Det är ett av rekvisiten för terroristbrott.
Däremot anser rätten att det inte har betydelse om gärningen varit ägnad att ”allvarligt skada en stat”. Det är en formulering som stöttes och blöttes i timmar under rättegången – tidvis på ett nästan filosofiskt plan – eftersom försvaret menade att formuleringen stat innebär själva myndighetsmaskineriet, och att det inte skadats. Enligt tingsrätten spelar det här ändå ingen roll eftersom Bouanane döms för mord, och då räcker avsikten att sprida fruktan. Professorn i straff- och processrätt Matti Tolvanen säger till HBL att rätten enligt hans uppfattning tolkat lagen rätt.
Ser man till straffets längd har det egentligen ingen betydelse att Bouanane dömdes för att ha utfört gärningarna i terroristiskt syfte. Mord ger hur som helst livstid. Med tanke på vistelsen i fängelset kan det ändå enligt Tolvanen påverka hur Bouanane placeras, vilka restriktioner han får spela in på hans möjligheter till permission. Det kommer sannolikt också att ha en betydelse när Helsingfors hovrätt om tolv år på begäran kan besluta om villkorlig frigivning.
Samhälleligt då? Inför rättegången sade terrorforskaren Leena Malkki till HBL att domen blir ett prejudikat även på ett annat plan är det rent juridiska.
Det kan påverka hur myndigheter ska och får agera i framtiden. Försmak fick vi på torsdagen när en expertgrupp vid Justitieministeriet kom med rekommendationer om hur terrordåd kan försöka förebyggas i framtiden. En slutsats är att asylprocessen borde bli snabbare, eftersom anpassningen och integreringen försvåras under en osäker väntetid, ”varvid risken för islamistisk extremism ökar.”
Bouanane försökte, liksom Akilov, få asyl. Båda hade också uppträtt under falsk identitet.
Varningssignalerna vid radikalisering behöver tas på allvar, vilket också kräver stärkt kunnande hos personal till exempel vid asylboenden och bättre kommunikation mellan olika instanser – tre olika polisenheter hade fått tips om Bouana-
nes förändrade beteende. Och samtidigt konstaterar rapporten att liknande dåd är omöjliga att undvika helt, i synnerhet inte dessa gjorda av enskilda gärningsmän och med enkla medel, som en lastbil eller två köksknivar.
Hur bestående är då den fruktan som de spridit? För de som har förlorat familjemedlemmar och vänner, eller för dem som har skadats eller traumatiserats – kanske för livet – pågår bearbetningsprocessen även om rättsbehandlingen är avslutad. Sorgen finns säkerligen kvar, för alltid.
För oss andra? I mycket fortsätter vardagen och livet som tidigare. Jag tänker handla potatis och köpa glass på torget i Åbo som tidigare. Likaså tänker jag gå längs Drottninggatan och slinka ner i tunnelbanan även om det är där Akilov rammade den kapade lastbilen in i varuhuset.
Båda dåden kommer nära och inte sällan går tanken till de drabbade när jag rör mig här. I folkmassor tänker jag till på ett annat sätt än förr. Oron finns där, tyvärr.
Att vi i Finland, eller man i Sverige, skulle sluta värna om ett öppet samhälle vill jag ändå inte ge dem, Bouanane eller Akilov eller andra terrorister. Och även om vi behöver vara realister i att vi troligen kommer få se liknande rättsprocesser igen, tillåter jag mig att hoppas att lagen som nu har prövats i Finland för första gången inte blir aktuell på mycket länge, förhoppningsvis aldrig. Med undantaget att Bouanane självfallet har rätt att överklaga domen.