Arvtagare är inte parasiter, men nog de som idkar skatteplanering
ARVSSKATT Rafael Donner filosoferar i sin I dag-kolumn (HBL 12.6) över beskattningen och polemiserar mot tanken att avskaffa arvsskatten. Han har ändå en viss förståelse för problem, som kan uppstå vid arv av sommarstugor, familjeföretag och liknande och framkastar goda idéer om hur beskattningen av arv kunde utvecklas. Anette Karlsson, som hade ett debattinlägg för en tid sedan, vill däremot i linje med socialdemokratiska idéer rentav skärpa skatten på arv.
Att beskatta egendom – alltså inte eventuell avkastning av egendom – är i längden konfiskering. Och föremålet för beskattning har skattmasen valt med sin egen logik. Tidigare beskattades skorstenar och speglar. I dag har vi fastighetsskatten, som är mycket viktig för kommunerna, men som inte har någon koppling till vare sig fastighetens avkastning eller användningen av de kommunala tjänsterna. Så har vi bruksavgiften för bilar, som är en förtäckt förmögenhetsskatt eftersom den inte har någon relation till bruket av bilen, endast innehavet.
I dessa båda fall beskattar man alltså i Finland egendom, trots att förmögenhetsskatten officiellt är avskaffad. Arv och gåvor beskattas trots att det inte uppstår någon värdeökning vid överlåtelsen. ”Juppiskotrar” och lyxjakter beskattas inte; det skulle ha inneburit för mycket byråkrati och praktiska svårigheter, kom man till. Men varför beskattas då inte till exempel alla skjutvapen, som är registrerade hos myndigheterna? – Nog kan man konstatera att denna del av beskattningen är rätt godtycklig och verkligen inte behandlar medborgarna och deras egendom lika.
På tal om arv glömmer Donner att det värdefullaste vi får av våra föräldrar är generna och det sociala kapitalet, som har gjort att några människor från fattiga förhållanden har kunnat arbeta sig upp och skapa sig en förmögenhet. Och det arvet beskattas ju inte alls!
Om man bortser från lottovinster och spekulationsvinster genom ”snabba klipp” och andra märkliga företeelser på finansmarknaden, där värdeökningen ofta saknar reell grund och är helt slumpartad, uppstår förmögenhet genom arbete och företagsamhet och genom värdestegring på egendom. Eftersom ingen i dagens samhälle kan skapa något helt själv, oberoende av andra och av samhällets infrastruktur, och eftersom vär-
Somliga har tur, andra mindre god tur i livet. Därtill finns de, som har verklig otur. Men vi kan jämna ut klyftorna med hjälp av en beskattning som uppfattas som moraliskt rättvis.
destegringen på exempelvis tomtmark mycket beror på beslut på samhällsnivå, är det rimligt att en del av förtjänsten går till det gemensamma, till skatt. Och denna skatt kan och borde vara starkt progressiv både på inkomster av arbete och kapital. Så kunde de skyhöga inkomstskillnader, som nu för tiden förekommer, utjämnas något mera.
Donner säger att samhället alltid kommer att förbli orättvist i viss mån. Naturen är dessvärre ännu orättvisare. Somliga har tur, andra mindre god tur i livet. Därtill finns de, som har verklig otur. Men vi kan jämna ut klyftorna med hjälp av en beskattning som uppfattas som moraliskt rättvis. Dit hör enligt min mening skatten på alla inkomster och vinster och en styrande skatt på konsumtionen.
Parasiter på samhällskroppen är inte de som får ärva egendom, utan de, som genom aggressiv skatteplanering och skatteflykt till andra länder undandrar sig sitt ansvar för det gemensamma.
JAN-ERIK INGVALL Helsingfors