EU redo fatta oroväckande beslut om upphovsrätten

UPPHOVSRÄTT För tillfället debatteras ett omfattande lagpaket i EU:s utskott för rättsliga frågor. Paketet innefattar en rad olika åtgärder med skiftande fokus, men i huvudsak är paketet menat att stärka upphovsmannarätten. Under denna rubrik planerar man dock att fatta några väldigt oroande beslut.

De mest uppmärksammade delarna av lagpaketet är artiklarna 11 och 13. Dessa har stött på omfattande kritik från såväl lagliga sakkunniga som forskare och intresseorganisationer. Artikel 11 omfattar, i korthet, ett förslag om att göra det enklare för nyhetsföretagen att utkräva licensavgift i situationer där deras nyhetsmaterial delas och läses på annat håll. Med artikel 13 vill man avkräva ett utökat ansvar för det innehåll som så kallade ”mellanhandssajter” (till exempel Youtube) visar på sina tjänster, och se till att dessa upphovsrättsgranskas i större omfattning.

När det gäller artikel 11 finns det ingen orsak att ge medieföretag mer omfattande befogenheter eftersom de redan enligt lag har rätt att påbörja rättsprocess om de utsatts för plagiat. Dessutom har beredningen av förslaget betonats av lobbning, och enskilda journalister eller sakkunniga har inte låtits komma till tals. Den rapport som beställts av Europaparlamentets egen avdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor gör gällande att artikel 11 brister i flera avseenden, bland annat i dess motivering.

I detta känsliga medieklimat är det olämpligt att medvetet introducera en avskräckande effekt för den fria delningen av information. Den fria delningen av information är absolut nödvändig för att korrigera missförstånd och falsk infor mation. Den intäktsökning som eventuellt skulle ske har dessutom antagits vara ytterst blygsam, samtidigt som liknande försök i Tyskland och Spanien kan påvisa att trafiken till nyhetssidorna minskar. Sammantaget gör detta att nyttan med artikel 11 i högsta grad kan ifrågasättas.

Artikel 13 förutsätter en omfattande kontroll av upphovsrätten, vilket endast är möjligt genom en granskning av allt material som strömmar genom mellanhandssajternas tjänster. Den automatiserade process som är nödvändig för att genomföra en sådan granskning kommer att fånga upp också sådant material som inte är upphovsrättsbrott. Att stifta om denna uppgift i lag går emot tidigare beslut av EU-domstolen, ändå verkar man nu ändrat åsikt.

Artikel 13 tar uttryckligen sida för de stora upphovsmännen gentemot vanliga användare, vars lagliga bruk av upphovsrättsskyddat material inskränks. Samtidigt påvisar en

❞ Den fria delningen av information är absolut nödvändig för att korrigera missförstånd och falsk information.

rapport från europeiska kommissionen att de ekonomiska effekterna av upphovsrättsbrott ändå är relativt små, vilket gör de åtgärder som artikel 13 förutsätter helt enkelt verkar vara ur proportion jämfört med det faktiska problemet.

Detta nya lagförslag handlar snarare om industrijättar som slåss sinsemellan, och det är främst dessa röster som hörts i beredningen. Musikoch filmindustrins stora medieföretag och publikationshus gömmer sig bakom bilden av ”den stackars enskilde artisten” och är utomordentligt nöjda med förslagen. Om la gen godkänns får de ju större spelrum att hävda sig och kamma hem fler licensavgifter. Också för megaföretaget Google är förslaget positivt, för följderna faller på slutanvändaren, så Google slipper långt utdragna och dyra rättsprocesser om vem som har rätt att tjäna pengar på vad.

Den digitala världen saknar en tydlig och livskraftig licensieringsekonomi som gör det möjligt för enskilda användare att ta del av upphovsrättsskyddat material samtidigt som upphovsrätten befrämjas. Trots detta är artikel 11 och 13 steg i helt fel riktning. En användare bör ha rätt att ta del av och kommentera upphovsrättsskyddat material utan att det skulle utgöra upphovsrättsbrott. Denna rätt ska inte få begränsas bara för att upphovsrättslobbyn har mer pengar.