Motigt för favoriterna

Att de regerande världsmästarna brukar gå trögt då de ska försvara titeln är ingen nyhet. Vi går få 20 år tillbaka i tiden för att motbevisa påståendet. Då gick Brasilien till final.

Efter det är facit

mindre bra för mästarna: Frankrike åkte ut i gruppspelet 2002, Brasilien i kvarten 2006, Italien vann inte en match 2010 och rök i gruppspelet och de flesta minns att Spanien inte direkt rosade marknaden 2014.

Tyskland fick möjligast

motig start på turneringen mot ett inspirerat Mexiko. En förlust kan vem som helst åka på men det var tongångarna efter match som var oroande för vänner av Tyskland.

Att en del spelare sade att de inte alls visste vad de skulle förvänta sig av mexikanerna och att tränare Löw påstod det motsatta skvallrar möjligen om att allt inte står rätt till. Att spelet saknade det flyt Tyskland gjort sig känt för alltsedan VM 2006 är också alarmerande.

Löw var med redan då, som assisterande till Jürgen Klinsmann, och det kan ju vara så att tysken suttit något år för länge.

Också en del andra

förhandsfavoriter har inlett turneringen svajigt. Den främsta favoriten av dem alla, Brasilien, körde fast mot ett imponerande och disciplinerat Schweiz där Valon Behrami gjorde ett alldeles fantastiskt jobb då han i långa stunder gjorde fixstjärnan Neymar frustrerad. Behrami spelade just som man ska spela mot Neymar. Tätt, tufft och där på gränsen till det tillåtna. Neymar blev allt mer frustrerad och självisk ju längre matchen led och där har tränare Tite något att fundera över.

PSG-stjärnan är en gudebenådad fotbollsspelare och en matchvinnare av smått apokalyptiskt mått men i långa stunder mot Schweiz var han ensamvargen Neymar, inte lagspelaren Neymar. Klart att han har större friheter än andra spelare men vissa gränser måste han väl också hålla sig inom. Frågan är om han gjorde det mot Schweiz.

Argentina var ett

frågetecken redan inför VM och efter remin mot Island är det svårt att föreställa sig ett obehagligare motstånd än Kroatien som kan vara precis lika disciplinerat som Island och dessutom förfogar över superindivider. Det kroatiska mittfältet slår Argentinas med hästlängder. Tänk om Lionel Messis sista VM tar slut i gruppspelet? Större under än så har inträffat i VM-historien.

Belgien och Mexiko

har imponerat mest så här långt, Portugal och Spanien inte att förglömma. En bra start kan ge en rejäl vitamininjektion och är givetvis bra för självförtroendet. Samtidigt kryllar både VM och EM-historien av exempel på lag som briljerat inledningsvis för att sedan åka ut rätt snabbt. Gäller som bekant att toppa formen till de rätta matcherna och att ha en stigande trend. En konstform i sig och något exempelvis Tyskland brukar vara bra på.

England var för övrigt

rätt bra mot Tunisien. Kändes stabilt trots att segermålet kom på stopptid. Fast jag undrar hur långt ett lag som har Ashley Young som frisparksskytt och i en så stor roll kan gå?

Undertecknad hör till

dem som tycker VAR är bra. Visst har systemet sina brister och visst förstår jag också puritanisterna som avskyr allt som videogranskning och avbrott heter. Samtidigt har VAR tillfört en hel ny dimension till spelet. På gott och ont. Mest på gott om någon mot förmodan frågar mig.