Sköldpaddan har alltid förtur
Om det fortsätter så här kommer jag till Vancouver först till julen. Det känns som om jag efter tio dagar avverkat bara en tiondel av vägen. Naturen, de små städerna och människorna distraherar framfarten.
Eller så dröjer man sig bara kvar på en pensionatsveranda vid en kopp kaffe, alldeles för länge.
Med ett par tusen kilometer bakom mig är jag än en gång övertygad om den helt överlägsna nordamerikanska trafikkulturen. Folk som i generationer suttit bakom ratten fattar att ta hänsyn till medtrafikanterna. Det för oss så bekanta ”trafikraseriet” med ilskna omkörningar och fingertecken existerar inte.
I Nova Scotia och på Prince Edward Island är högsta tillåtna hastigheten 110 km/timme. Nästan alla kör tio-femton procent överhastighet och när alla gör lika så löper trafiken smidigt.
Hastighetsböterna är relativt milda, ännu för +30 km/timme klarar man sig med några hundringar och tre minuspoäng, men kör man över 150 km/timmen slår polisen till med 10 000 dollar (6 660 euro) och konfiskerar körkortet. Körkortet åker också på tork om man samlar på sig tillräckligt med minuspoäng.
Positiv ton
”Det här är ingen tävling”, kan det stå på skylten vid motorvägen som manar till pace instead of race. Där vägarna smalnar av dyker skyltar med texten: ”Dela med dig av vägen” upp.
I Quebec är man sträng bara när det gäller alkohol och mobiler. Skyltar med ”Här gäller nolltolerans” kommer emot med jämna mellanrum.
Ovant
För en europé är det några saker som vållar lite huvudbry.
I korsningar med stoppmärken från alla fyra håll gäller det att hålla reda på i vilken ordning man körde in i korsningen för man kör ut i samma ordning.
Rätten att svänga till höger vid rött ljus, om det inte uttryckligen är förbjudet, känns också främmande. Det gäller bara att kolla att kusten är klar.
Det tredje är de gula skolbussarna. Om de blinkar med rödljusen måste bilarna i samma och mötande fil stanna och vänta tills bussen åter ger sig i väg.
Straffpåföljderna lär vara stränga och enligt en skolbusschaufför jag talade med är allt fler bussar numera försedda med kameror för att få vårdslösa bilister fällda i rätten.
Händer det en olycka så skakar man bombsäkert galler.
Också för mötande ambulanser måste man väja och stanna upp vid vägrenen. Även om det finns gott om plats.
En kuriositet är sköldpaddskorsningarna. Man har byggt både staket och tunnlar för sköldpaddorna så att de tryggt kan ta sig ut till stränderna. Blir redan några vuxna sköldpaddor överkörda kan det hota hela populationen. De blir könsmogna först vid tjugo års ålder.
I går tog jag mig i kragen och körde i ett sträck från Charlottetown på Prince Edward Island till Quebec City, 940 km. No problem.