Har man någonsin lämpligt mycket pengar?

Speciellt vi kvinnor, som i snitt lever längre och har sämre pensioner som väntar, bör vakna.

Pengar väcker mycket känslor, oftast negativa sådana. Under studietiden jobbade jag en kort tid i bankkassa och aldrig har jag stött på lika mycket missnöjda och bekymrade människor som då.

Bristen på pengar orsakar en stor del av den stress vi människor upplever, även för sådana som inte lever på marginalen. Om man har väldigt litet pengar dominerar detta ofta livet och forskningen visar att fattigdom inte alls alltid stimulerar till företagsamhet och kämparanda utan tvärtom ofta lamslår människan fullkomligt.

Pengar är också ofta den andra saken man tänker på i en katastrofsituation, genast efter att man försäkrat sig om att den egna familjen är i trygghet. Detta för att pengar är en behändig problemlösare. Med pengar kan man skaffa mat och vatten, värme och husrum och kanske transport långt bort om det behövs. Litet extra pengar kan också lösa betydligt mindre kriser.

Men trots att vi vet att ekonomiska reserver kan vara avgörande i svåra situationer förhåller vi oss litet underligt till förmögenhet. Vi älskar som folk att lotta och drömma om att litet oförtjänt bli miljonärer, medan det fortfarande i mångas ögon är litet skamligt att eftersträva att bli förmögen.

Kanske är det just detta förhållningssätt till förmögenhet och pengar som skapat en situation där vi som folk placerar rätt så litet. Enligt Statistikcentralens förmögenhetsundersökning är den rikaste tiondelen av vår befolkning kännbart rikare än den övriga befolkningen och speciellt framgår det att det egentligen bara är i den här gruppen som det finns avsevärd finansiell förmögenhet. Redan den näst rikaste tiondelen befinner sig i en situation där den egna bostaden är den överlägset viktigaste förmögenhetskällan.

Samma undersökning visar att fond- och aktiesparandet blivit allt populärare, men fortsättningsvis är det bara 41 procent av hushållen som har finansiella placeringar. I den fattigaste decilen är det bara 17 procent som har finansiella placeringar medan det i den rikaste decilen är 72 procent.

Under perioden 2013–2016 har en allt större del av hushållens förmögenhet allokerats till de allra rikaste. De som bor inom huvudstadsregionen har blivit relativt sett rikare. Bostadspriserna har sjunkit i stora delar av landet, medan de stigit i till exempel Helsingfors och det här har bidragit till den utveckling vi sett. Men det som främst drivit denna utveckling är den finansiella förmögenheten som har vuxit med 11 procent. Eftersom det främst är förmögna som har finansiella placeringar har de totala förmögenhetsskillnaderna ökat.

Men så här måste det inte vara. Jag upplever att vi i Finland är redo för en småplacerarrevolution. Allt fler är intresserade av att placera, men många har ännu inte kommit till skott. Att placera målmedvetet är varken girigt eller själviskt, det är klokt och omtänksamt. Speciellt vi kvinnor, som i snitt lever längre och har sämre pensioner som väntar, bör vakna. Vi har inte råd att inte tänka långsiktigt ekonomiskt.