Cohen lever i Montreal

När poeten och sångaren Leonard Cohen dog för två år sedan föddes han på nytt som Montreals moderna helgon. Cohen är närvarande överallt i miljonstaden, som på grund av den strikta språkpolitiken förlorat sin ställning som finansiellt centrum i Kanada.

HBL:s sommaräventyrare Stefan Lundberg strövar i det femte avsnittet av Expedition Kanada omkring i Leonard Cohens hemkvarter.

Sommaräventyret – Han var min granne i över tjugo år. En mycket trevlig man, säger kvinnan med en stor vit stetsonhatt på huvudet. Med ett hopfällbart sparkbräde i ena handen, en strandkasse i den andra och mobiltelefonen i örat öppnar hon samtidigt porten till huset Leonard Cohen bodde i på Rue Vallières i Montreal. Om jag hade haft en sinnebild av Leonard Cohens granne skulle hon ha sett ut just så som kvinnan i cowboyhatten.

– Han ägde tre hus i det här kvarteret. Kolla in det lilla söta där bakom hörnet, pekar hon, och fortsätter att samtidigt tala med mig och mobilen.

– Känner du Jarkko, undrar hon när det framkommer att jag har kommit från Finland för att uppleva Leonard Cohens Montreal.

Nej, tyvärr jag känner inte Jarkko Arjatsalo, finländaren som upprätthåller Leonard Cohens webbsidor med miljoner besökare och som blev nära och god vän med den världsberömda kanadensiska musikern.

– Jag ska i alla fall berätta en liten hemlighet. Leonard brukade äta sina bagels på kaféet där borta, men när han blev berömd sökte han sig ofta till ett litet undanskymt portugisiskt kafé längre ner på gatan.

Sådana upplysningar är i dag guld värda för de inbitna Cohen-fansen som vallfärdar till hans kvarter efter stjärnans tragiska bortgång den 7 november 2016. Han dog hemma i sömnen i sviterna efter ett fall.

Om grannfrun passar in i bilden av Cohen så gör kvarteret här i Le Plateau-Mont-Royale det också. Hela staden har fått sitt namn av kullen invid, Mont Royale.

De livliga, och numera trendiga, invandrarkvarteren i Little Portugal, har som namnet anger, ett tydligt portugisiskt inslag. Det är sjabbigt, men på ett gemytligt sätt.

Tjugo steg från Cohens dörr upp till lägenheten i det opretentiösa trevåningshuset, ligger den stora gammaldags järn- och husgerådsaffären Quincaillerie Azores, som ägs av familjen Pereira och som skulle få gamle Clas Ohlson att blekna. Här finns bokstavligen allt man kan tänka sig och det var här Cohen köpte det han behövde för hushållets små reparationer, som i allmänhet utfördes gratis av butiksägaren.

– Det här var Mr Cohens andra hem, säger en av sönerna Pereira, där han står bakom disken.

Butiken är i dag den största i sitt slag i Montreal och resebyråernas bussar stannar för att låta turisterna köpa portugisisk kvalitetskeramik. Att det var Leonard Cohens favoritbutik försämrar inte kommersen.

Trivdes i tofflor

Grannarna minns gärna hur den omtyckta poeten och sångaren hasade omkring i sina bekväma tofflor längs trottoarerna, ofta med laptoppen under armen, utbytande små lågmälda artigheter med människor han känt i årtionden.

På Bagels Etc, kaféet han besökte varje morgon innan han blev så berömd, minns man ännu hur Cohen brukade kolla genom sovrumsfönstret om man hunnit öppna för dagen. Det blev en vana att man öppnade lite tidigare, bara för Cohen, han skulle ändå bara ha en caffelatte som start på dagen.

– Alla i Montreal är stolta över Leonard Cohen, både fransmän och engelsmän, han är ett helgon för oss, sade Olivier Farley till New York Times när han strax efter Cohens död öppnade bar ”Suzanne”, uppkallad efter Cohens mest berömda sång.

Cohen har stor betydelse som en enande faktor i staden där den franska majoriteten och engelska minoriteten ofta lever strikt åtskilda.

Leonard Cohen var något av en nomad, men han återvände alltid till ”sina” kvarter där han slog sig ner redan på 70-talet. Uppväxttiden bodde han med sin familj i en betydligt fashionablare del av Montreal.

Man kan lugnt säga att Cohen är för Montreal det som Beatles är för Liverpool eller Bruce Springsteen för New Jersey.

Vid huvudgatan, Boulevard StLaurent, i folkmun The Main, ligger restaurang Moishes, med sina väl fördragna gardiner som döljer en synnerligen elegant restaurangsal. Hit kommer Cohen-fans nu från hela världen för att äta hans favoriträtt, Moishes lammkotletter.

Själv använde Cohen den mystiska benämningen ”Silence of the Lamb chops” när han lade in beställ- ningen, som alltid också innefattade en röd Bordeaux.

Monumentalt

På följande tvärgata, Rue Napoleon, blickar Cohen själv, iförd sin karaktäristiska hatt, ner på de förbipasserande från den åtta våningar höga muralmålningen.

Väggarna i hela kvarteret är fyllda av dessa jättelika konstverk, som på kort tid effektivt har utmanövrerat väggklottret som tidigare dominerade och förfulade området.

– Graffitiklottrarna verkar känna något slags broderskap med muralmålarna så de lämnar deras konstverk i fred, säger en man som stannat upp bredvid mig framför Cohenporträttet.

Tre muralkonstnärer håller för tillfället på att färdigställa ett nytt konstverk på den svarta tegelväggen i huset bredvid, under Leonards överinseende.

Rökt kött är en specialitet och ett måste för den som besöker Montreal.

På Main Deli Steak House hänger ett urklipp från Montreal Daily News från 1988 där Cohen konstaterar att ”Rökt kött smakar fantastiskt när man varit på turné i fem månader”.

I absoluta centrum, över nattlivet på folktäta Rue Crescent, dominerar en annan mural av Cohen, kanske ännu större än den i hemkvarteren.

I den här delen av Montreal kan man – om man så vill – tillbringa hela dagar under jord. Under Place Ville-Marie finns en av världens största underjordiska infrastrukturer med över 1 600 butiker, restauranger och kontor, som via tunnlar sammanbinder hela stadskärnan med tågoch metrostationerna.

Ger hopp

På museet för samtidskonst pågick till alldeles nyligen den stora Cohenutställningen med mottot A Crack in Everything, en fras ur hans kanske vackraste och mest tolkade sång Anthem.

There is a crack, a crack in everything. That’s how the light gets in. Texten är tryckt på de granngula tygkassarna som man ser i gatuvimlet och vars bärare sprider Cohens budskap om att det finns hopp i mörkret. Det finns alltid en spricka, där ljuset hittar in.

Leonard Cohen är begravd på den lummiga judiska begravningsplatsen Shaar Hashomayim Cemetery. Under varannan gravsten verkar det ligga en Cohen. Cohen är någonting av Montreals Virtanen.

Men det är inte svårt att hitta rätt. En tydligt upptrampad stig leder till Leonard Cohens enkla gravsten som ligger invid släktgraven där tre generationer vilar.

Gravstenen är belamrad med småstenar som besökarna lämnat efter sig. Någon har också placerat en flaska rödvin, med en skvätt i, och en öppnad konservburk på graven, som omges av några slokande violer.

Intrycket är småsjaskigt, lite som i hans gamla hemkvarter.