Allergin slår ut i full blom
har jag börjat undra om jag kanske är pollenallergiker. Jag har lagt märke till att jag ofta är småförkyld på vårkanten, men det har varit så löjligt lite att jag varje år har bestämt mig för att det måste vara vanliga vårförkylningar.
I år kom den igen, men den här gången lite annorlunda än tidigare. Det började klia i ögonen. Först efter ett par veckor kom jag ihåg att jag varje vår brukade oroa mig för att ha blivit pollenallergiker, när jag väl blev påmind började en obehaglig insikt infinna sig. Tänk ändå om jag faktiskt är pollenallergiker på riktigt?
Ni vet säkert vad de brukar säga? Det där att: Vet ni vad som är värre än att vara en pollenallergiker? Det är att leva tillsammans med en … De påminner en hela tiden om hur de mår och hur trötta de är. Ni vet, allt sådant där som pollenallergiker säger.
Direkt när jag hade fått insikten om att jag nog trots allt är pollenallergiker kändes det därför viktigt att tala om det för alla och envar! Annars vore jag inte en pollenallergiker på riktigt.
Problemet med att komma så sent in som pollenallergiker är att alla som inte är allergiker för länge sedan har tröttnat på alla de som är allergiker och med stor inlevelse berättar hur jobbigt det är för dem. Att då komma in som jag nu gör är hopplöst – på två sätt.
För det första är det ingen som riktigt vill lyssna till mina vedermödor, de tar inte riktigt in allt det jobbiga som jag måste utstå. Det syns i blicken att de egentligen inte ens hör vad jag säger – de har hört allt förut.
Det andra är att med det utgångsläget skulle det behövas en riktigt mustig historia för att få empati och medlidande från icke-allergikerna. Nu råkar min historia vara långt ifrån mustig. Fast jag försöker krydda de här åren med småförkylningar som en Hercule Poirot-rysare där upplösningen blir när jag inser att jag är pollenallergiker. Men min berättarkonst räcker helt enkelt inte till.
När ingen annan lyssnar finns som tur är möjligheten att få skriva av sig! Så jag funderar på en egen blogg eller kanske till och med vlogg där jag sitter och snörvlar och kliar mig i ögonen! Om inte annat kanske någon pollenallergiker kan ge mig lite medkänsla.