Hantverkare
För 26 år sedan såg dagmamman Sisko Hannula en annons om en möbeltapetserarutbildning. Det sade klick. Hon visste plötsligt vad hon ville göra resten av livet, så hon sökte till den tvååriga utbildningen. Efter 24 år som företagare börjar pensionen närma
Sisko Hannula sadlade om i vuxen ålder och blev möbeltapetserare. Hon vet att många hellre vill ge de gamla möblerna ny spänst och ny klädsel än köpa nytt. Hon har ett eget evighetsprojekt som hon jobbar på när det är lugnare i verkstaden. I sommar träffar HBL några hantverkare som ger gamla föremål nytt liv.
Allt går att reparera, men det gäller att förstå att arbete kostar. En gång kom en kund som ville fixa till en sliten jugendstol med för korta ben, men ryggade tillbaka för priset. Han bad Sisko Hannula göra vad hon ville med stolen bara han slapp ta hem den igen.
– En möbelsnickarkollega förlängde benen till rätt höjd, jag klädde om stolen och gav den i 60-årspresent till en släkting. Den finns fortfarande kvar, säger hon.
En möbel är alltid tillverkad i en viss stil, men det betyder ju inte att man absolut måste hålla sig till den när man renoverar. Det här är inte antikviteter. Sisko Hannula har varit med om att bygga om soffor och fåtöljer som haft fel lutning eller utseende. Meningen är ju att man ska sitta bekvämt i möbler som passar hemmet.
I tamburen till tapetserarverkstaden i Helsingfors står till exempel en Ritz-fåtölj i väntan på hemresa, en modern klassikermodell som Raimo Räsänen designade för Isku på 1990-talet. Den har plockats i sina beståndsdelar, fått nytt skumvadd och ett mönstrat tyg enligt kundens val. Den har blivit minst lika bra som en ny, säger Sisko Hannula.
– Att renovera en fåtölj som fortfarande är i produktion blir inte billigare än att köpa en ny, men med tyget som kunden ville ha finns den ju inte i något möbelvaruhus, säger Sisko Hannula. Fotpallen som hör till har också fått samma tyg, plus ett löst överdrag som passar ihop med ett annat möblemang i hushållet där den hör hemma.
Stolar av olika modell är det hon mest jobbar med, och det är sällan direkta antikviteter.
– En ”väldigt gammal” stol brukar vara från 1940-50-talet, ibland kommer det någon från tidigt 1900-tal, men allt oftare får jag också in moderna möbler som inte har de traditionella metallfjädrarna i sittdynan.
Bytte bana som vuxen
– Jag kom in i branschen när jag
var vuxen och barnen hade blivit lite större. Många kvinnor verkar göra samma sena val. Först ska barnen komma upp i lämplig ålder, och under tiden hinner man komma på vad man vill göra på riktigt. Enda nackdelen var att jag var lite för ivrig som ny företagare. Jag åkte hem till folk och reparerade och snyggade till möbler, både skåp och andra träarbeten, men småningom förstod jag att det är bättre att jobba med enbart sittmöbler och bara i min egen verkstad, säger hon.
Efter en lång period i Esbo hittade hon en lokal mellan Munkshöjden och Södra Haga, och trots att det finns ett halvdussin kolleger med egna företag inom en ganska liten radie har hon alltid haft kunder.
– Hit kommer också de som vill ha snyggare sittdynor till sina båtar eller nya överdrag till en veteranbil. Många motorcykel- och snöskotersäten har jag också klätt om, säger Sisko Hannula.
Material och arbete
– Folk i allmänhet börjar förstå att gamla möbler är bättre tillverkade än nya. Klär man om dem med ett tyg av god kvalitet kan man lita på att de håller länge. Själva stommen tas ju också isär och eventuella slitage och defekter blir samtidigt åtgärdade, säger hon.
Bra tyger kostar pengar. Minst 100 euro metern ska man räkna med för högklassiga ylleblandade material, och en vanlig fåtölj kräver drygt fyra meter. Är ryggstödet högt blir åtgången ungefär fem och en halv meter. Räknar man med lika mycket pengar för jobbet kommer man ofta i närheten av slutsumman, men då ska inte stolen bjuda på några överraskningar under arbetets gång.
Yrket erbjuder faktiskt överraskningar, som när Sisko Hannula rev bort det gamla tyget av en fåtölj och hittade några hopvikta yllefiltar där det borde ha funnits stoppning. Det var inte nödvändigtvis en dålig provisorisk lösning, men inte så vanlig.
I ett hörn i verkstaden står det privata projekt som Sisko Hannula jobbar med när det är lugnare i verkstaden. Det är en fåtölj från 1940-talet som börjar vara klar för tapetsering, och hon har nu samma problem som många av sina kunder: Det är dags att välja tyg. Hon vet ungefär vilken typ av mönster det ska bli och hur hon vill att stolen ska se ut, men alla idéer är till för att förbättras och finslipas.
Hit kommer också de som vill ha snyggare sittdynor till sina båtar eller nya överdrag till en veteranbil. Många motorcykel- och snöskotersäten har jag också klätt om.