Upp ur lönegropen

Vanda har beslutat höja lönerna för sina barnträdgårdslärare. Det ökar trycket på löneförhöjningar i hela huvudstadsregionen, vilket är bra.

Jobbet som barnträdgårdslärare kräver högskoleutbildning men ger en lön som varken motsvarar utbildningen eller det ansvar arbetet innebär. Det finns också andra sådana yrkesgrupper och det gemensamma draget är att de är kvinnodominerade och i hög grad arbetar inom den offentliga sektorn.

I våras visade det sig att städerna i huvudstadsregionen hade kommit överens om att de inte ska konkurrera lönemässigt med varandra när det gäller barnträdgårdslärarna. Fackförbundet OAJ kallade överenskommelsen för en lönekartell, vilket är en adekvat beskrivning. I huvudstadsregionen har barnträdgårdslärarlönerna i medeltal varit kring 2 300 – 2 400 euro. Minimilönen enligt kollektivavtalet är 2 304.

Till saken hör att det råder en skriande brist på behöriga barnträdgårdslärare i huvudstadsregionen. I mars var enligt Helsingfors stads uppgifter ungefär 600 barnträdgårdslärartjänster i huvudstadsregionen obesatta. Den svenskspråkiga dagvården är värst drabbad procentuellt sett, men naturligtvis inte i absoluta tal mätt. I normala fall leder brist och stor efterfrågan till större ersättningar.

Nu har alltså Vanda beslutat göra slag i saken. Vanda höjer sina löner från och med årsskiftet. Den vanligaste månadslönen för barnträdgårdslärarna höjs med 145 euro i månaden och landar på 2 557 från början av 2019. Samtidigt börjar Vanda betala ett flyttbidrag på 1 500 euro till barnträdgårdslärare, specialbarnträdgårdslärare och dagvårdschefer som flyttar till huvudstadsregionen.

När Vanda höjer sina löner skapar det naturligtvis ett tryck på de övriga städerna i regionen att göra samma sak. Om inte Esbo och Helsingfors, Sibbo, Grankulla och Kyrkslätt höjer sina löner i motsvarande grad riskerar de att drabbas av en ännu större brist på behöriga barnträdgårdslärare.

För städerna och deras beslutsfattare kan det här vara problematiskt, för inom den offentliga sektorn kämpar man hela tiden med sina utgifter. Men Helsingfors har ändå samtidigt haft råd att sänka skatterna. I Helsingfors finns redan förslag om att staden ska höja sina löner för barnträdgårdslärarna. Åtminstone SDP:s Eveliina Heinäluoma har föreslagit det och hon blir knappast ensam. Heinäluoma föreslår också att ett flyttningsbidrag införs enligt Vandas modell.

Besluten fattas i samband med budgetbehandlingen i höst. Esbo och de övriga städerna i huvudstadsregionen kan knappast låta bli att fatta motsvarande beslut. Eftersom det råder brist på barnträdgårdslärare kan de välja och vraka bland jobben. Så fungerar en marknad.

Man kan inte med bästa vilja i världen påstå att förhöjningen i Vanda är oskälig. Därför är det välkommet att löneförhöjningstrycket nu existerar och av allt att döma kommer att leda till lite högre löner för barnträdgårdslärarna i huvudstadsregionen.

Det är skäligt också med tanke på småbarnspedagogiken och dess ofta avgörande betydelse för enskilda barns skolframgång och därmed deras framtid. Det har under den senaste tiden uppmärksammats mer än någonsin tidigare. Också det skapar ett lönetryck. De som arbetar med småbarnspedagogik gör ett värdefullt och viktigt jobb. Det måste synas också i lönerna, även utanför huvudstadsregionen.

I bästa fall påverkar den här löneförhöjningen också andra branscher med låg lön men hög utbildning. Problemet är ju inte precis nytt. Det är välkänt och det har pågått länge. Ändå händer just ingenting. Det krävs politisk vilja av beslutsfattare och det krävs solidaritet. I vanliga avtalsförhandlingar har det hittills varit så gott som omöjligt att få till stånd en förhöjning för de löner som uppfyller just de här kriterierna. Kanske Vanda nu visar vägen.