Froome närmar sig legenderna – kullerstenarna är det största hotet
Tour de France eller Chris Froome? Välj själv.
Det är igen dags för de oändliga tv-vyerna av böljande solrosfält, Peter Selins och/eller Roberto Vacchis outtömliga utläggningar om den lokala 1300-talshertigens vinodlingar och Didi Senfts enmansshow med eldgaffeln i högsta hugg. När spelschemat i fotbolls-VM börjar glesna levererar Tour de France varje dag, på bästa tänkbara tv-tid om det regnar och du har semester.
Till slut vinner Chris Froome. Spoiler? Jag ber om ursäkt. Har sett filmen fyra gånger förut. Plus två spinoffs i Spanien och Italien. Oförutsägbart som Wile E Coyote och Roadrunner.
över den gastkramande prologen. I huvudrollerna: salbutamol, ASO-chefen David Lappartient och antidopningsbyrån Wada. Gäststjärna: Bernard Hinault.
Froome gav ett dopningsprov som innehöll en för hög nivå av astmaläkemedlet salbutamol i samband med segern i Vuelta a Espana förra året. Fallet läckte ut snabbare än kvicksand i en högtryckstvätt – och har sedan dess ältats i offentligheten. Lappartient ville utestänga Froome från Tour de France – hur länge sen är det nu igen som en fransman vann Tour de France? Ett sekel? För Snapchatgenerationen, ja. Bernard Hinault vann 1981, 1982 och 1985. Grävlingen tyckte Froomes medtävlare ska gå i strejk om han dyker upp till le Grand depart i Vendée. Med diplomatiska ordalag antydde Froome att Hinault blivit senil. Härligt.
i ett nötskinn eller hur det nu heter. Salbutamol är tillåtet att använda utan läkemedelsdispens, men det finns en övre gräns. Wadas regler är dock otydliga som en femårings skrivstil – om idrottsutövaren överskrider gränsvärdet måste den kunna bevisa att den använt läkemedlet enligt föreskrivningarna. Efter att den norska skidstjärnan Martin Johnsrud Sundby åkt fast för en överdos av salbutamol preciserade Wada sina direktiv: den maximala inhalerade dosen är 1 600 mikrogram i dygnet. Med en inhalator är det 16 puffar.
Salbutamol är en specificerad substans i Wadas lista över förbjudna preparat. Froome var alltså tillåten att fortsätta tävla så länge som fallet var under behandling. Jämför till exempel med norska skidstjärnan Therese Johaug, som testade positivt för en anabol steroid, och som var avstängd medan hon inväntade sin slutliga dom. Kruxet: han kunde när som helst bli avstängd och i princip diskvalificerad i efterhand. Att säga att det har hänt några gånger förut i cykelsporten är århundradets underdrift.
MARCUS LINDQVIST
Armstrong. Contador. Landis.
närmade sig – enligt uppgift hade Froome fått 3 miljoner euro för att vara med vid starten i Jerusalem – men ingen vit rök var i sikte över cykelunionen UCI:s högkvarter i schweiziska Aigle. Efter en katastrofal start repade sig Froome och stod för en av cykelsportens mest episka segrar då han defilerade ensam i mål på Monte Jafferau efter en 80 kilometer lång utbrytning.
Froomes fiender var rasande. George Bennett stod till synes för en oskyldig freudiansk felsägning då han jämförde Froome med Floyd Landis – Tour de France-segraren som blev diskad efter en närmast monstruös bragd 2006 – men sade precis vad många av hans medtävlare tänkte.
Då några dagar kvarstod till le Grand départ kom slutligen UCI:s besked: Froome är friad från misstanke.
UCI:s pressmeddelande lät mindre genomtänkt än en tweet av Donald Trump och Wadas egna kommentar gjorde saker och ting bara värre. ”UCI förstår att fallet förorsakar diskussion, men försäkrar att beslutet grundar sig på expertis, Wadas råd och en fullständig analys av alla fakta.”
Froome, hans bakgrundskrafter i Team Sky, och deras juristarmé har alltså lyckats övertyga Wada om att han inte överdoserat salbutamol, men att salbutamolnivån i hans urinprov överskridit 1 000 nanogram per milliliter av någon mystisk anledning. Det är en totalvändning av Wada. Förut har bland annat Alessandro Petacchi, den italienska ex-sprintstjärnan, blivit avstängd i nio månader, för salbutamol – trots att hans försvar försökte sig med allt från uttorkning till att han i misstag svalt en del av det inhalerade läkemedlet.
Froome gav The Times lite mer detaljer om sitt försvar. En statistisk modell visade att det finns en märkbar risk att ge ett dopningstest som innehåller mer än den tillåtna halten av salbutamol under ett tre veckor långt etapplopp.
I praktiken betyder detta att UCI och Wada ogiltigförklarat det nuvarande gränsvärdet för salbutamol. Vad det innebär för framtiden återstår att se.
Här gäller det
att komma ihåg att salbutamol inte är ett effektivt dopningspreparat. Prevalensen av ansträngningsastma är betydligt högre bland elitidrottare än vanliga människor – enligt en finsk studie från 2000 lider uppemot var fjärde idrottsutövare i sommargrenar och hälften av idrottsutövarna i vintergrenar av ansträngningsastma. Med hjälp av astmamedicin kan de tävla normalt, men det ger
”Om allt går som det brukar kramar Froomes stallkamrater livslusten ur konkurrenterna i bergen.”
dem inte en fördel gentemot friska – så länge doserna följer föreskrivningarna. Högre doser har närmast i teorin en prestationshöjande inverkan.
Froome har dock sina belackare. För dem var astmafallet bara en bekräftelse av deras misstankar. Redan för tre år sedan var det någon som slängde en mugg urin över honom i Frankrike.
varit trist att se Team Sky och Froome dominera Tour de France. Ungefär som ett F1-lopp i Monaco. Ingen kan köra om. Det enda som kan blanda om i resultatlistan är att någon kraschar. Som Froome gjorde 2014. Annars skulle han ha vunnit sin femte raka seger förra året, det hyser undertecknad inga tvivel alls om. Men det vill ingen se.
Det händer förstås alltid. Colombianerna har säkert haft kallsvettiga mardrömmar om den nionde etappen mellan Arras Citadelle och Roubaix. Precis – Roubaix som i Paris-Roubaix, den legendariska kullerstensklassikern. I stället för 50 kilometer är det bara 21,7 kilometer pavé, vilket för de klenbyggda bergsgetterna motsvarar att åka sträckan mellan Helsingfors och Lovisa i en butiksvagn dragen av vilda hästar. I en svag stund beslöt sig ruttarkitekten Thierry Gouvenou dock att slopa de värsta pavésektorerna, den ökända Arenbergskogen och Mons-en-Pévèle.
av er som orkade läsa så här långt. Som ni kanske märkt är det äntligen dags att sopa astmamedicinerna under mattan och fokusera på kullerstenar, Alphöjder och väldoftande ostar.
Den första etappen är 201 kilometer och slutar helt garanterat med en spurt i Fontenay-leComte – ett sällsynt tillfälle för en av sprintrarna att dra på sig maillot jaune, den gula ledartröjan. Frankrikes Arnaud Demare i Jussi Veikkanens Groupama-FDJ är en av kandidaterna.
Har lite svårt att se logiken bakom att ha ett lagtempo som tredje etapp. Estetiskt. Ja. Dramatiskt? Inte särskilt. Gynnar de starka lagen, Sky, BMC,Movistar, som annars också har en stor fördel.
Sjätte etappen är som gjord för Peter Sagan, cyklingens rockstjärna som förra året blev snuvad på sin sjätte raka seger i poängtävlingen av en drakonisk jury. Två gånger klättringen till Mûr-de-Bretagne.
under den nionde etappen grupperar stallen om sig för bergen och lite klassiskt godis blandat med nya, exotiska kryddor. Alpe d’Huez. Grusväg, för första gången på mer än femtio år. Den korta och intensiva sjuttonde etappen med en gridstart, 65 kilometer och 3 200 höjdmeter. Col du Tourmalet. Allt avgörs förstås under den näst sista etappen, ett böljande och krävande individuellt tempolopp i franska Baskien.
Froomes största fiende är han själv. Vänta, det där lät klyschigt. Låt mig omformulera det.
Han kan bli den första som tagit hem Giro-Tour-dubbeln sedan den salige Marco Pantani 1998. Många har försökt. Och märkt hur svårt det är.
Har han repat sig? En gåta. Vi kanske inte får veta förrän under den tredje och sista veckan. I Giro d’Italia i maj var Froome nere för räkning många gånger om före sin fantometapp.
Kullerstenarna kan också ställa till det: det var under den hektiska upptakten till pavén som Froome kraschade ett par gånger 2014 och bröt handen. Det är inte kullerstenarna som är farligast – det är skedet strax före då huvudklungan accelerar till 60-70 km/h för att vara i position före pavén.
The usual suspects. Movistar kommer med en treuddad offensiv i form av Nairo Quintana, Mikel Landa och Alejandro Valverde. Formidabelt, om dom samarbetar. Har inte sett bra ut förut – innan Landa anslöt. Bahrain Meridas Vincenzo Nibali gick fram som en ångvält över kullerstenarna senast det begav sig – och Messinahajen är den enda utmanaren som faktiskt har vunnit Tour de France. Hans svaghet är tempo, precis som för AG2R:s Romain Bardet. BMC:s Richie Porte har aldrig riktigt fått till det i ett stort etapplopp, men vann genrepet Tour de Suisse. Holländaren Tom Dumoulin är den enda av utmanarna som inte bara matchar Froome i tempo – utan kan spöa honom. Stallkamraten Geraint Thomas kan slåss om segern ifall Froome tvingas avbryta.
Om allt går som det brukar kramar Froomes stallkamrater livslusten ur konkurrenterna i bergen – innan han kniper bonussekunderna för etappsegern och slutligen avgör i det individuella tempot. Men Tour de France är trots allt Tour de France. Cykelsportens Hollywood. Bli en stjärna där och du är en stjärna överallt. Några vill ha din autograf, några vill slänga urin över dig.
och Froome ansluter sig till legenderna som vunnit Tour de France fem gånger. Jacques Anquetil. Eddy Merckx. Miguel Indurain. Bernard Hinault. Kvartetten är närmast kanoniserad i cykelsportens historiaskrivning. Svårt att förstå varför Froome delar publiken i två fiendeläger. Merckx var avstängd för en stimulant. Bryr sig någon?