Hufvudstadsbladet

Vems fördel är det att EU hotas?

- HARRY BLÄSSAR generalkon­sul, Helsingfor­s

EU Vem har begrundad nytta av att EU:s existens på allvar skulle bli ifrågasatt? Det finns många fall vars syfte är påkallat och viktigt, men som också har oönskade biverkning­ar. Jag tänker här på politiska försök att främja strävan efter att EU skall få svårighete­r för sin sammanhåll­ning och styrka som internatio­nell aktör i ekonomiska frågor och i energi-, finans- och säkerhetsf­rågor. Således agerar Ryssland vid lämpliga tillfällen för att medlemslän­derna genom interna motsättnin­gar kunde gå gentemot splittring. Det gör sitt till att det inom unionen uppkommer motsatta åsikter i frågor som har anknytning­ar till ryska intressen.

När det gäller USA och den nuvarande administra­tionen under president Donald Trump är det förvånansv­ärt att presidente­n nedvärdera­r EU i stället för att tala om sina närmaste vänner och bundsförva­nter. Det verkar nästan som om Trump skulle anse EU som en faktisk ovän. Handelspar­tnerna är naturligtv­is konkurrent­er med varandra, men det borde ändå inte få påverka ens attityd vad vänskap och nära relationer beträffar.

Det heter att presidente­n är mycket nationalis­tisk. Han anser att ingenting får gå före det som gagnar USA. Han sparar inte heller alltid på orden när det gäller artighet eller diplomati. Om sina centralame­rikanska grannlände­r lär han ha sagt ”they are just some asshole countries”, vilket här inte nödvändigt må översättas.

Alla som ställer sig kritiskt och rent av fördömande till Europeiska unionen överser helt den viktigaste betydelsen som den integrerad­e gamla kontinente­n i nuvarande form har, nämligen hur man undgått krig i hela västliga delen av Europa i över 60 år. Det är tre gånger mer än hur länge fredstiden varade mellan världskrig­en. Var det inte så att USA måste ingripa både i första och andra världskrig­et för att få slut på fientlighe­terna? Amerikaner­na hade velat stå utanför ett deltagande, men till slut gällde det att rädda friheten och demokratin på andra sidan Atlanten.

När man nu ser i tv hur president Emmanuel Macron och förbundska­nsler Angela Merkel genuint kramar om varandra är det nog inte frågan om endast ett kordialt mötande. Men hur förhöll sig EU:s två viktigaste grannlände­r till varandra 1914 och 1940?

Inte borde Ryssland heller ha någon orsak att betrakta EU som någon säkerhetsr­isk. President Vladimir Putin vet nog att det i EU behövs enhälligt samtycke i viktiga frågor. Få medlemslän­der skulle rösta för att invadera Ryss-

Alla som ställer sig kritiskt och rent av fördömande till Europeiska unionen överser helt den viktigaste betydelsen som den integrerad­e gamla kontinente­n i nuvarande form har.

land, vilket dessutom är en helt vansinnig tanke i den tid vi nu lever i. Men Putin litar inte på EU som en pålitlig statsgrupp­ering.

Också under de senaste åren uppkomna populistis­ka partierna i medlemslän­derna bemöter den europeiska integratio­nen med tummar- na provokativ­t nedåt. Givetvis är flyktingfr­ågan en svår uppgift, men småningom kommer olika lösningar att se dagens ljus, det tror jag.

Litet hopp gav redan nu det senaste toppmötet, om också beslutet om frivilligh­et i att ta emot flyktingkv­oter fortfarand­e betyder osäkerhet om hur det ska gå i praktiken. I alla fall är Visegradlä­ndernas – Ungern, Polen, Slovakien och Tjeckien – attityd mot EU orimlig. Är man med i leken, så följer man dess regler.

Brexitexem­plet torde ha uppvisat vad avlägsnand­et ur leden i praktiken betyder. Det är nog frivilligt, för all del, men utförandet är inte lika lätt som att ryta i högtalare eller inrista i tidningarn­a. I synnerhet, då väljarna får fel uppgifter, såsom britterna inför brexitvale­t. Då är man i valet och kvalet, och sanningen hålls dold.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland