NEKROLOG

● Aino Kallio-Ericsson Född 25.5.1917 Död 28.5.2018

Arkitekt Aino Kallio-Ericsson avled den 28 maj 2018, endast tre dagar efter sin 101-årsdag. En månad tidigare, på Nationella veterandagen, förlänade Republikens president henne medaljen Finlands Vita Ros av I klass för hennes insats som Lotta bland annat vid Sankt Michels krigscensur och vid bilfältdepån under vinter- och fortsättningskriget.

Aino föddes i Sankt Michel år 1917. Hon blev student från S:t Michels Finska Flickskola år 1937, samma höst inledde hon sina arkitektstudier i Helsingfors. Som god tecknare var valet av arkitektyrket en självklarhet. Diplomarkitektexamen avlade hon vid Tekniska högskolan under krigsåret 1943.

År 1945 gifte hon sig med major Gunnar Ericsson och paret fick dottern Eva. Äktenskapet varade ända till Gunnars död år 1975. De trivdes på Andersholmen som anskaffades på 50-talet, långt ute i havsbandet. Holmen blev under årens lopp en viktig samlingspunkt för hela familjen.

Under sin studietid och åren 1943–1946 arbetade Aino bland annat på Alvar Aaltos, Viljo Rewells och Jussi Paatelas byråer samt en kort period i Sverige.

Från år 1950 verkade hon som självständig arkitekt. Tillsammans med arkitekt Veikko Malmio planerade hon seniorhuset i Månsas för stiftelsen Helsingfors stads 400-årshem. De vann planeringstävlingen som utlysts över objektet. Aino grundade sin egen byrå 1962 och den var verksam ända till år 1986.

Aino Kallio-Ericssons mest betydelsefulla arbete är Helsingfors fransk-finska skola på Skepparegatan från år 1957 (nuvarande Eira vuxengymnasium). Byggnaden förevisades på Pompidou-kulturcentret i Paris år 1978 vid den internationella utställningen över kvinnliga arkitekters alster.

Aino planerade utställningslokalen Formes Finlandaises som blev färdig i Paris år 1963.

Uppgiften att under åren 1964–65 förvandla Brändö Strandhotell till Wihuri-koncernens huvudkontor var också ett betydande och krävande arbete.

Under sin långa arbetskarriär hann Aino rita flera privata hus, inredningar, affärs- och industribyggnader runtom i landet samt bostadshus bland annat för Försvarsministeriet. Arkitektyrket var viktigt för Aino, hon arbetade vid ritbordet ännu vid över 70-års ålder. Sin samling med ritningar skänkte Aino åt Arkitekturmuséet år 1992.

På Ainos byrå rådde alltid en varm och hemtrevlig stämning. Under bråda tider kom man alltid ihåg att fira avslappnande gemensamma stunder.

Aino älskade naturen och trivdes i svampskogen ännu som över 90-åring. Goda vänners sällskap var en betydande del av hennes liv. Familjen reste mycket utomlands och Aino firade sin 90-årsdag i Grekland.

Aino var medlem i Finlands kvinnliga arkitekters förening Architecta, där hon blev hedersmedlem år 2002. Aino var en aktiv och uppskattad medlem. Föreningens medlemmar fick ofta njuta av hennes sällskap vid olika evenemang.

Aino fick leva ett långt och lyckligt liv. Hon var en väldigt viktig och kär person för dottern och barnbarnen. Hon saknas djupt av dem och deras familjer, liksom också av många vänner, samarbetspartners och anställda vid hennes byrå. Skribenten var Ainos arbetskamrat under åren 1964 – 1978. Översättning av Simone Alopaeus-Aminoff.

PERTTI VAASIO