Nu inleder Trump sin Europavecka
Nato-toppmötet kantas av farhågor om sprickor
Nato-toppmötet i dag och i morgon ska vara en fortsättning på förnyandet av alliansen, där bland annat snabbare mobilitet, nya kommandocenter och samarbete med EU planeras.
Men i stället har andra saker hamnat i fokus, då USA:s president Donald Trump inleder sina besök som börjar med Nato i Bryssel, går vidare till Storbritannien och avslutas i Helsingfors med toppmötet mellan Trump och Putin.
– Det dåliga scenariot är om Trump överskuggar allt annat med att igen fokusera på att pressa sina allierade, bedömer Kari Möttölä, gästforskare vid centret för Europaforskning.
– Politiken består såpass mycket av imagepolitik.
Pengarna och sammanhållningen är de två frågorna som kan ge dåliga nyheter, bedömer också forskaren Charly Salonius-Pasternak, som därför hoppas att mötet inte skapar något särskilt minnes- värt, då det infaller några dagar före Helsingforsmötet.
”Vi hoppas på det bästa men förbereder oss på det värsta.”
Exakt samma fras har hörts flera gånger inför Donald Trumps stundande Europabesök där Nato-toppmötet, som börjar i dag, inleder agendan som åtföljs av ett besök i Storbritannien och mötet med Rysslands president Vladimir Putin i Helsingfors.
EU:s rådspresident Donald Tusk har använt de orden, och president Sauli Niinistö använde exakt samma uttryck i en intervju med Ilta-Sanomat.
”Vi hoppas på det bästa men förbereder oss på det värsta” – exakt vad betyder det? De bästa och värsta scenarierna inför både Nato-toppmötet och mö-
tet med Putin har blivit flitigt debatterade.
I den pessimistiska ringhörnan nämns en upprepning av den spruckna stämningen på G7-mötet, en fortsättning på Trumps verbala attacker mot sina Nato-allierade om att de inte sköter sin tomt – åtföljt av ett kordialt möte med Vladimir Putin. Mönstret i de kommentarerna är direkt dragna från händelserna förra månaden, då Trump lämnade G7-mötet med fadd eftersmak av förolämpningar mot grannen Kanadas Justin Trudeau, åtföljt av ett vänligt möte med Nordkoreas Kim Jong-un.
– Det dåliga scenariot är om Trump överskuggar allt annat med att igen fokusera på att pressa sina allierade, och får allt att kretsa kring löftet om att lyfta försvarsutgifterna i medlemsländerna till två procent, bedömer Kari Möttölä, gästforskare vid centret för Europaforskning.
Han påpekar att det finns en klyfta mellan ord och handling då det gäller USA:s Natopolitik: Paradoxen är att resten av USA:s försvarsadministration fortsatt på en mer traditionell linje i det konkreta Natosamarbetet. Exempel på det är utvecklingen efter toppmötena i Wales och Warszawa, där Nato beslöt att höja närvaron i östra Europa. Snabbinsatsstyrkan har utökats. Under Trumps tid har finansieringen höjts från USA till European Deterrence In- itiative, Natos avskräckande beredskap i Europa.
”Det är så mycket imagepolitik”
Under det här toppmötet väntas Nato gå vidare med att utöka sin mobilitet och snabbhet med det så kallade ”fyra gånger 30”- initiativet: Att Nato om två år ska klara av att mobilisera 30 mekaniserade bataljoner, 30 luftskvadroner och 30 stridsfartyg inom 30 dagar. Dessutom ska samarbetet med EU föras vidare.
– Bedömningen är att detta går vidare. Men besluten överskuggas om Trump får mötet att se ut som ett misslyckande, och den transatlantiska misstänksamheten fortsätter, vilket inte är bra inför mötet mellan Trump och Putin, säger Möttölä.
– Politiken består såpass mycket av imagepolitik.
Bra om inget minnesvärt sker
Att ”hoppas på det bästa men förbereda sig för det värsta” är ett gammalt uttryck. Att det dragits ur malpåsen just nu är ett sätt att signalera till folk att man är medveten om att det kan gå dåligt, men utan att själv bidra till olyckskorparnas kraxande. Det säger äldre forskare Charly Salonius-Pasternak vid Utrikespolitiska institutet.
– Det bästa möjliga scenariot är att Nato-toppmötet blir ett möte man lätt glömmer bort, säger Salonius- Pasternak, och avser att alltför minnesvärda händelser knappast är det i positiv bemärkelse.
Två frågor i blickfånget, som kan bli föremål för dåliga scenarier, är nämligen bråket om försvarsanslagen och eventuella tecken på dålig sammanhållning, säger han.
Om det syns en stark viskande kampanj kring mötet och rykten om hur illa saker är, så indikerar det osämja oavsett vad själva slututtalandet blir:
– Det handlar inte om de enskilda ryktena är, utan om hela massan, och att det syns sprickor.
Salonius-Pasternak bedömer att Natohögkvarteret i Bryssel ändå är förberett på en aspekt.
– En sak som är pålitlig med Donald Trump är att han tycker om att kunna säga att han har åstadkommit något – och det är något man har insett i Bryssel, säger Salonius-Pasternak och bedömer att man kunnat förbereda sig.
Samtidigt är det känt att det råder vissa dubbla spår.
– I mitten har vi det amerikanska försvarsministeriet som har den otacksamma rollen att fortsätta betona att samarbetet är gott. Det är nästan roande hur klart det är planerat, att den militära ledningen har rollen att understryka hur viktigt det är med samarbete.
”Inget nytt Jalta”, kanske nytt Start
Också mötet mellan Trump och Putin i Helsingfors har kantats av farhågor, bland annat om att det ska bli en upprepning på Jaltakonferensen 1945, där ett demokratiskt Europa målades upp men verkligheten blev ett delat Europa. Syftningarna till Jalta handlar om brutna löften och misstro. Något nytt Jalta tror inte Charly Salonius-Pasterak att det blir. Däremot kan det uppstå ett läge där det som sagts börjat tolkas på olika sätt på olika håll, och att konsekvenserna kan vara sådana som man inte skönjer förrän långt senare.
Möttölä säger att de flesta sakkunniga bedömt att Putin är den som har mest att vinna på mötet, medan Trump har mer att förlora. Men han förhåller sig lugnt till farhågorna om vilka löften Putin kan få som skulle kunna vara bindande.
– En möjlig fråga som kan leda till ett resultat att visa upp är en fortsättning på det nya Startavtalet om nedrustning och kontroll av kärnvapen.
Det nuvarande avtalet tar slut 2021, om ingen förlängning sker. Räckan av Startavtal som slutits mellan USA och Ryssland sedan 1991 har trappat ner antalet interkontinentala robotar och stridsspetsar, och skapat regler för kärnvapenkontroll.
En sak som är pålitlig med Donald Trump är att han tycker om att kunna säga att han har åstadkommit något – och det är något man har insett i Bryssel.
Charly Salonius-Pasternak äldre forskare vid Utrikespolitiska institutet