Keitele lever på industrin
Keitele i Norra Savolax valdes både 2014 och 2016 till Finlands mest företagarvänliga kommun. En eftermiddag i Keitele bjuder på både sorg och glädje.
Keitele är en livskraftig industrikommun som alltid haft ordning på sysselsättningen. Det betyder att servicenivån är på hög nivå med butiker och andra viktiga samhällsfunktioner, föreningar och samhörighet. Trots det trängs specialbutiker ut av kedjor och internethandel. Det här var elektronikoch möbelaffären Sirkeinens sista sommar.
Jag åker till Keitele för att bekanta mig med det riktiga Keitele och hitta kommunens själ och liv. På höger sida reser sig kyrkan från 1876 som rymmer en tredjedel av kommunens befolkning. Jag kör vidare ner mot sjön Nilakka. Tvärtemot vad man kunde tro ligger kommunen Keitele inte vid sjön Keitele. Den ligger 40 kilometer västerut.
Vid Nilakka finns en tegelbyggnad med texten Keiteleen Osuus Meijeri och årtalet 1909 på fasaden. MaijaLeena Huuskonen jobbar på kommunens socialbyrå.
– Keitele är en trevlig kommun med glada och kreativa människor, säger Huuskonen som bor i grannkommunen Vesanto en bit söderut.
– Naturen och företagarvänligheten. Vi har över hundra procents arbetsplatssufficiens, vilket betyder att man kommer hit från andra orter för att jobba.
Hon listar allt som Keitele har att bjuda på: industri, S- och K-butiker, bank, apotek, social- och hälsovårdstjänster, en aktiv sommarteater, en motorsportsklubb, en skytteförening. För de unga är det svårare.
– Här finns inga studiemöjligheter. De unga flyttar till Viitasaari, Idensalmi eller Kuopio. Men själv ska jag ingenstans. Jag älskar landsbygden, skogen, vattnet och lugnet, säger hon.
Välkomna till Keitele
”Vill du bo trivsamt och naturnära och ha mycket utrymme samtidigt som du uppskattar fungerande och högklassig service? Söker du en trygg och hälsosam omgivning för dina barn att växa upp i? Behöver du ett lämpligt ställe att starta ett företag? Välkommen till oss, vi gör vårt bästa för att du ska lyckas!”
Kommunens infoblad vet berätta att det bor knappt 2 500 invånare i Keitele, men att man gärna ser att fler flyttar hit.
Med tanke på folkmängden är Keitele en sällsynt industrialiserad kommun som bärs upp av starka arbetssiffror och hög servicenivå.
Keitele nämns som ett praktexempel där kommunledningen fått ordning på sysselsättningen. På 1970-talet gjorde man stora och lyckade satsningar för att locka företag. Skogsindustrikoncernen Keitele Group är kommunens största arbetsgivare, följt av Sepa som bygger takkonstruktioner och textilföretaget M.A.S.I Company som tillverkar bland annat studentmössor och jeans.
Industrin har skapat en positiv spiral. Allt fler företag lockas hit, så servicenivån är förhållandevis god.
En sorgens dag
Dessvärre får man i framtiden ta sig ut ur ”stadskärnan” om man ska köpa möbler eller elektronik. Sedan Pentti och Maija Sirkeinen grundade elektronik- och möbelaffären Sirkeinen 1971 har den varit en viktig knutpunkt för ortsbefolkningen, men nu stänger den för gott.
– Butiken lönar sig inte längre. Stamkunderna blev upprörda när vi meddelade att vi ska stänga, säger Anne Sirkeinen vars föräldrar grundade butiken.
Sirkeinen har drivit affären med kollegan Jukka Paananen, men mot marknadskrafterna är det svårt att kämpa.
– Vi hör inte till någon kedja. Näthandeln och de stora aktörerna tränger ut oss. De unga är uppfödda med näthandel. De äldre kommer hit med tårar i ögonen, den här butiken har varit som en trygg hamn för dem.
Hur framtiden ser ut vet de inte, men båda bor helst kvar i Keitele.
Uttråkade ungdomar
Kunden Matti Helaste tycker att den långväga journalisten kommit mycket olägligt.
– Det här ger fel bild av vår kommun. Här finns jobb för alla som vill ha ett.
Han växte upp i Helsingfors där han bodde i 32 år, men det är i Keitele han rotat sig.
– Ingenting skulle få mig att flytta tillbaka. Visst är det långt till alla ställen härifrån, men vi har ingen trafikrusning.
I Keiteles främsta restaurang Rantakulma, Rantis, är det hamburgare, korv och pizza som gäller.
Några 17–18-åriga tjejer sitter vid ett bord och fördriver tiden. De ser många goda sidor med Keitele men är inte lika exalterade som Helaste.
– Här är trevligt att bo, man får leva i lugn och ro. Men ska man shoppa eller studera måste man åka till Kuopio eller Idensalmi, säger den nybakade studenten Anniina Paananen som ska bli barn- och ungdomsledare.
Till Kuopio är det 100 kilometer, till Idensalmi 90. Men flickorna är vana: till gymnasiet i Viitasaari åkte man varje dag 40 kilometer tur och retur.
Essi Vuorela trivs inte lika bra som sin väninna, hon är uttråkad.
– Här finns ingenting, bara Rantis. Alla jobbar på sågen, och det är inte min grej. Men till Helsingfors flyttar jag aldrig. Jag tappade genast bort mig där.
– Men det är förstås skönt att bo i en liten by.
På stan hör jag att det spelas frisbeegolf på Lossisaari mitt i sjön Nilakka, så jag tar mig dit.
På ön hittar jag Riku Pulkkinen som studerar till socionom i Idensalmi, men är hemma i Keitele över helgen.
– Hej, vill du komma med och kasta?
Vips är jag indragen i en frisbeegolftävling. Riku och kompisarna Kaius, Arttu, Nikke och Miska dominerar, jag får finna mig i att vara jumbo.
En fin dag i Keitele avrundas med en trevlig kväll med vänliga människor som undrar vad som fått den svenskspråkiga redaktören från Helsingfors att åka till just deras kommun. Bra fråga.
Svaret är väl att det var just det här jag var ute efter: det lokala, det spontana. Att plötsligt vara mitt i en lekfull frisbeegolftävling. Att efteråt sitta och grilla korv över öppen eld med nya bekantskaper. Att se vardagen i Keitele.