Höger-höger är riktningen på modet i Österrike
Höger-höger är riktningen på modet – åtminstone inom EU:s ordförandeland Österrike. Regeringen i Wien ser sig som brobyggare mellan öst och väst och syd och nord. Och som både EU-vänner och EU-skeptiker på en och samma gång.
WIEN I en konferenssal strax intill Donau talar Norbert Hofer om EU som något givet.
– Vi är motiverade och fast beslutna att göra vårt ordförandeskap till en framgång och göra EU starkare. EU är en stor möjlighet för oss alla, säger Österrikes transportminister till en grupp besökande EU-korrespondenter från Bryssel.
Inga konstiga ministerord alls – om det inte vore för att Hofer häromåret utpekades som rena hotet mot hela EU:s framtid, då som presidentkandidat för högerpopulistiska FPÖ.
Partiet, som grundades på 1950-talet av tidigare nazister, ingår i samma EU-fientliga partigrupp som exempelvis Marine Le Pens franska Nationell samling och Geert Wilders Frihetsparti i Nederländerna.
”Utmärkt samarbete”
I Österrike har man dock gått in i en regeringskoalition med landets traditionella högerparti, ÖVP. Och i den är man trots allt för en fortsatt union.
– FPÖ är kritiskt mot EU när det gäller vissa saker. Vi tycker att styrkan är olikheterna i våra länder och vill inte ha en för centraliserad union. Men vi förstår att andra tycker annorlunda. Och de största frågorna måste vi lösa tillsammans, säger Hofer.
Höger-höger-regeringen i Österrike har existerat sedan sent i höstas och har hittills klarat sig hyfsat, åtminstone opinionsmässigt. ÖVP har klättrat några procentenheter medan FPÖ tappat en aning. Totalt sett ligger man ändå ungefär på samma nivå som i valet den 15 oktober.
– Vi har ett utmärkt samarbete i den här regeringen, tycker Hofer.
Invandringskritik
I politiken ingår en betydligt tuffare syn på asyl och migration. Utrikesminister Karin Kneissl – formellt oberoende, men nominerad av FPÖ – talar långt och länge om unga marockaner som söker asyl utan andra skäl än ekonomiska och jordanier och palestinier som utger sig för att vara syrier.
– Vi måste bli realistiska. Det asylsystem som skapades på 80-talet möter inte kraven från åren efter 2015, säger Kneissl och talar om att ”myndigheterna behöver söka upp de asylsökande – inte tvärtom”.
I praktiken innebär det ett önskemål om att flytta hela asylhanteringen utanför EU:s gränser och se till att bara släppa in dem som verkligen anses behöva det.
Inte minst FPÖ har en tydligt mer skeptisk syn på människor från andra delar av världen än tidigare makthavare i Österrike.
– Många av de här (invandrarna) kan inte eller vill inte gå igenom integrationsprocessen. De hittar inga jobb och därför lever de på fördelarna av våra välfärdssystem. Det här är något vi inte kan leva med på lång sikt, säger FPÖ:s ledare, vicekansler Heinz-Christian Strache.
Framtid eller inte?
Den österrikiska modellen följs med både nyfikenhet och oro från olika håll inom EU, inte minst med tanke på nästa års val till EU-parlamentet.
Kommissionsordförande JeanClaude Juncker bedyrar att EU och Österrike ”simmar åt samma håll” – samtidigt som regeringen i Wien även applåderas av regeringarna i Ungern och Polen, som på senare år varit i häftig konflikt med EUledningen som man anklagar för att lägga sig i för mycket.
Anhängarna ser framför sig ett EU där höger-höger-allianser samlar upp de invandrings- och globaliseringskritiska röster som fått populistpartierna att växa, samtidigt som deras interna nationalism och EU-kritik ändå dämpas.
– Vi vill bygga broar, i européernas och EU:s intresse, sade ÖVP:s ledare, förbundskansler Sebastian Kurz, när han talade till EU-parlamentet i början av juli.
Kritikerna är desto mer tveksamma.
– Jag har aldrig varit rädd för extremhögern, men när deras idéer smittar ner de partier som en gång utgjorde hjärtat av demokratin i Europa så är vi alla i fara, svarade Philippe Lamberts, belgisk gruppledare för De gröna, i EU-parlamentets debatt.