Ett härligt liv
Nämen, har du skaffat dig en afghanhundvalp, utbrast en dam när hon passerade grinden där Johannes satt och väntade på att någon medlem av hans stora fan club i kvarteret skulle komma förbi och klappa honom. Johannes har i dagarna fyllt fem månader och likheten med en afghan är just nu slående när han lufsar i väg med den långa silkeslena valppälsen fladdrande. Men annars börjar han faktiskt se ut som den röda cockerspaniel han ska bli när han blir stor. Trubbnosen har blivit mera spaniellik och svansen har fått en antydan till plym.
Han är en snäll och gosig hund och han älskar fortfarande nästan alla människor, men det är numera skillnad på graden av förtjusning beroende på vem han möter. Han lever ett härligt valpliv i vår inhägnade trädgård som omger tre sidor av huset. Det är tur att sommaren är varm och torr för hans trädgårdsmästartalanger är något bristfälliga. Han gräver gropar, river upp växter, äter blommor lika flitigt som rådjuren på annat håll. Han bär omkring på kvistar för han är ju en apporterande fågelhund. Resultatet blir något skräpigt.
När husets tre barnbarn var på besök under fyra veckor var han i sitt esse. Han blev bortskämd till max, blev buren som en leksakshund, det lektes med bollar och det sprangs i kapp. När flickorna reste letade han efter dem i två dagar. Lyckligtvis finns det andra flickor i hans liv. Tvärsöver gatan bor hans flickvän Lilli, en pigg svart belgisk schipperke, som är tio dagar äldre än Johannes. Även om Johannes numera är större än Lilli spelar det ingen roll, eftersom hon är mycket kvickare. Värre var det när Kajsa, som är en liten papillon, kom på besök. Då lade sig Johannes ner på knä för att komma i jämnhöjd med henne.
Just nu är han på besök hos en annan granne, där han har blivit god vän med mellanpudeln Ozzy, som annars kan vara litet snäv mot andra hundar.
När Johannes firade sitt livs första namnsdag på midsommarsöndagen måste det givetvis kommas ihåg. Barnbarnen ordnade kalas. Eloîse som är tretton bakade en fantastisk tårta med marsipanrosor och en hundbild i choklad som dekoration. Inbjudna var både vuxna och barn och Johannes var naturligtvis urförtjust över uppmärksamheten. Han uppvaktades också med ett fint kort, som en medlem av hans fan club sände från främmande ort för att hylla honom. Det kortet var adresserat till Johannes på hans hemadress, men utan angivande av mattes namn. Det kom fram utan problem, för Johannes har förutseende nog blivit god vän med alla brevbärare så att de vet var han bor.