Turkiet kontrollerar tvåflodslandet

I Mesopotamien – tvåflodslandet mellan floderna Eufrat och Tigris – uppstod världens kanske äldsta högkultur för omkring 5000 år sedan.

Flodernas vatten är fortfarande livsviktigt för människorna i regionen. När tillgången på vatten försämras leder det till oroligheter, uppror och konflikter.

Mångårig torka som tvingade många syriska jordbrukare att överge landsbygden och flytta in till städerna anses vara en viktig orsak till inbördeskriget i Syrien.

Också för Irak är vattnet livsviktigt, över 80 procent av Iraks vatten används i jordbruket, som i sin tur sysselsätter en tredjedel av landets befolkning.

Under historiens gång har kontrollen över floderna varit ett viktigt strategiskt mål för alla stormakter i regionen.

Så är det fortfarande. När det gäller Eufrat och Tigris har Turkiet trumf på hand, båda floderna rinner upp i bergstrakterna i östra Turkiet. Till skillnad från grannländerna råder det ingen brist på vatten i Turkiet, och landet har långt gående planer på att exploatera tillgångarna.

Ett projekt är att bygga ett tjugotal dammar vid Eufrat och Tigris för att utnyttja vattenkraften för energiproduktion. Utbyggnaden har pågått i tiotals år, och den väntas vara genomförd i slutet av nästa år.

Tidningen Financial Times belyser vattensituationen i tvåflodslandet i ett par aktuella reportage.

Ambitionen är att dammprojektet ska leda till nya jobb och höja välståndet samtidigt som vattenkraften ska stå för upp till en fjärdedel av Turkiets energibehov. På längre sikt förväntas det minska den ekonomiska klyftan mellan det fattiga sydöstra Anatolien och det övriga landet.

En annan aspekt tangerar den kurdiska konflikten. Staten hoppas att höjd levnadsstandard i sydöstra Turkiet ska försvaga stödet för PKK som kämpar för kurdisk självständighet. Men de miljömässiga, kulturella och sociala följderna av det massiva dammbygget kan lika väl öka missnöjet med regeringen och stärka de kurdiska separatisterna.

Turkiet har nu börjat fylla en av dammarna. Vattenflödet i de nedre delarna av Tigris har redan minskat som en följd av torka, och om Turkiet fortsätter att dämma upp floden blir vattenbristen ännu besvärligare. I juni utbröt det panik då Tigris hade sjunkit så lågt att man kunde vada över den i Bagdad.

Klimatförändringen innebär bland annat mindre snö i bergen där floderna rinner upp, och ökad avdunstning. Det ställer länderna vid floderna som i årtusenden har varit beroende av dem för sin hela existens inför allvarliga kriser.

De geopolitiska följderna kan bli kännbara. Om förutsättningarna för de traditionella näringarna i de här områdena försvåras eller helt förstörs leder det till avfolkning och emigration, inte minst i riktning mot Europa.

Till skillnad från många andra länder som delar på flodernas vattenresurser är regelverket som reglerar användandet av Eufrat och Tigris inte särskilt detaljerat. Det ger Turkiet som kontrollerar källorna ett starkt kort i det regionala maktspelet.

Turkiet säger att man vill trygga en rättvis och förnuftig fördelning av vattenresurserna. Men Irak, som är försvagat av det långa kriget, säger att Turkiet betraktar vattnet som en handelsvara. Irak vill att utnyttjandet ska ske enligt internationella vattenlagar.

Just nu fokuseras intresset på det krigshärjade Syrien vars grannländer försöker öka sitt inflytande.

Men den större bilden av regionen är att tillgång till vatten kommer att bli allt viktigare, en del uppskattningar gör gällande att Mellanöstern hotas av akut vattenbrist inom 25 år.

Att förebygga den enorma katastrof som det kan leda till skulle kräva gemensamma, koordinerade och gränsöverskridande insatser av alla länder i regionen, men just nu verkar hoppet om någonting sådant som ren utopi.