Susanna Ginman
Regeringens politik när det gäller små barn är motstridig. Å ena sidan har man gjort fatala försämringar, å andra sidan har vi nu en modern lag om småbarnspedagogik. Den politiska retoriken är ett kapitel för sig.
Regeringens politik när det gäller små barn är motstridig. Å ena sidan har man gjort fatala försämringar, å andra sidan har vi nu en modern lag om småbarnspedagogik. Den politiska retoriken är ett kapitel för sig.
Tidigare i somras godkände riksdagen den nya lagen om småbarnspedagogik. Den träder i kraft från början av september och fullföljer den utveckling som tidigare lagförändringar har satt i gång. Nu betraktas småbarnspedagogiken entydigt som barns rättighet, inte som en barnförvaring.
På det partipolitiska planet har det traditionellt varit SDP, Vänsterförbundet och De gröna som har talat för mera resurser till dagvården, mindre gruppstorlekar och betydelsen av pedagogik också för små barn. Drivkrafterna har varit sysselsättningspolitiska, pedagogiska, och jämlikhets- och jämställdhetspolitiska. Under senare år har SFP allt tydligare sällat sig till den här fronten.
Centern har å sin sida betonat hemvårdsstödet. Vår ganska ovanliga, tudelade modell för skötseln av små barn – utbyggd dagvård å den ena sidan och hemvårdsstöd å den andra – var på 1980-talet en överenskommelse, eller helt enkelt en kohandel, mellan Centern och SDP.
Samlingspartiet, som alltid har betraktat sig som ett bildningsparti, har först på senare tid lyft upp småbarnspedagogiken. Särskilt aktiv är undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen.
Den nuvarande borgerliga regeringen inledde med chocknedskärningar inom utbildningen och det drabbade också de små barnen. Det blev större grupper i dagvården, fler barn per vuxna. Den subjektiva rätten till dagvård för alla barn som infördes på 90-talet skars ned för barn vars föräldrar är arbetslösa eller annars hemma. Regeringen planerade också att höja avgifterna för dagvården, men backade och i stället sänktes avgifterna lite. Försöket att reformera familjeledigheterna misslyckades som känt.
Och nu har vi en lag om småbarnspedagogik, och dessutom inleder regeringen ett experiment med avgiftsfri förskola också för 5-åringar.
Regeringen kommer verkligen med motstridiga signaler om sin syn på vården av små barn.
Om vi bortser från den partipolitiska dimensionen har arbetet för att stärka småbarnspedagogiken förvisso pågått länge och väl.
Den subjektiva rätten till dagvård för alla barn är ett led i den utvecklingen. Det var smått revolutionerande att barnen fick sin subjektiva rätt oberoende av föräldrarnas arbetssituation och det innebar ett erkännande för småbarnsfostran och dess betydelse.
Samtidigt har den subjektiva rätten ända från begynnelsen förknippats med en viss spänning i förhållande till föräldrarnas arbetssituation. Historierna om hur föräldrarna, läs mammorna, slår dank på dagarna har florerat.
Forskning har redan länge visat att barn har nytta av småbarnspedagogik i grupp under professionell ledning. De barn som av en eller annan orsak har svårigheter att lära sig, eller har svårt att anpassa sig socialt i en grupp gynnas särskilt.
Därför finns både inom OECD och inom EU rekommendationer om småbarnspedagogiken. Finland har legat på efterkälken eftersom en ovanligt stor andel av särskilt barnen under fyra år inte alls deltar i småbarnspedagogiken. Kvalitativt har Finland klarat sig bra.
Nu har också Finansministeriets tjänstemän fått upp ögonen för småbarnspedagogikens betydelse för barnens fortsatta utbildning.
Det är fint att småbarnspedagogiken har vind i seglen. Många kommuner har låtit bli att förverkliga nedskärningen av den subjektiva rätten till dagvård och det innebär att barn försätts i väldigt olika situation beroende på var de råkar bo. Det här har inte varit någon vettig sparåtgärd men den har lett till ökad byråkrati och rastlöshet på daghemmen. För att komma åt det har många daghem skapat särskilda grupper för barn som har föräldrar hemma, vilket har lett till grupper som består mest av barn till arbetslösa och invandrare. Det går stick i stäv med alla målsättningar. Därför borde regeringen backa försämringarna. Bara då når den nya småbarnspedagogiken sin fulla effekt.