Ska man spela Trumps spel, bör man veta hur det ska spelas. Nu, mer än ett och ett halvt år in i Trumps presidentskap, har en sådan spelare gjort entré på scenen.
Juri von Bonsdorff om tidigare tv-reality-stjärnan och Vita Husettjänstemannen Omarosa Manigault Newman som fick sparken i december i fjol.
Minns ni den republikanska primärvalskampanjen 2016, innan Trump blivit nominerad? På debattscenerna stod mer än ett dussin ”normala” presidentkandidater som var och en turvis gjorde desperata försök att rubba den okonventionella nykomlingen. Donald Trump var fräck, stygg, ohyfsad och fullkomligt immun mot politiska attacker. Den ena kandidaten efter den andra riktade välformulerade politiska argument mot Trump, men utan undantag stod detta politiska fenomen stadigt utan en tillstymmelse till gungning. När Floridasenatorn Marco Rubio försökte apa efter Trumps stil och insinuerande att de små händerna vittnade om andra brister i den kontroversiella kandidatens anatomi, såg han bara hopplöst malplacerad ut. Som en spaniel som försökte ta sig an en pitbull. Ska man spela Trumps spel, bör man veta hur det ska spelas. Nu, mer än ett och ett halvt år in i Trumps presidentskap, har en sådan spelare gjort entré på scenen.
Omarosa Manigault Newman, oftast hänvisad till som blott Omarosa, är en till det yttre ståtlig afroamerikansk kvinna som gjort sig känd som en reality-tv-stjärna i Trumps före detta framgångsshow ”The Apprentice”. Trump sparkade henne ur tävlingen tre gånger, men bjöd henne alltid tillbaka. Det är uppenbart att Trump hade en viss respekt eller fascination för Omarosa, någon annan förklaring finns inte till att hon utan någon som helst kompetens fick en högt uppsatt rådgivarpost i Vita huset, med en årslön på 180 000 dollar. I januari fick hon dock sparken och på tisdagen gav hon ut sin bok, som föga förvånande utmäter hämnd. Varför skulle en människa som levt i en värld av dokusåpor lämna scenen just när dramatiken kan skruvas upp och uppmärksamheten maximeras.
I sin bok serverar Omarosa en rad saftiga detaljer vars sanningshalt inte går att bekräfta. Hon påstår att Trump en gång åt upp en papperslapp med känslig information för att undvika att den skulle hamna i fel händer. Hon hävdar att Trump uttryckt en oro för att Ivanka Trumps man Jared var gay. Hon gör gällande att Trump hade en affär med en kvinnlig tv-präst och så vidare.
Trump själv har gått till motattack med åtminstone nio specifika Twittermeddelanden om Omarosa, som han tidigare uttryckt en beundran för. Nu kallar han henne knasig, galen och gråtande avskum.
– Bra jobbat av general Kelly när han avskedade den där hunden, förkunnade Trump på tisdagen.
Att han kallar en av sina tidigare rådgivare för en hund är förstås förstummande, men samtidigt i ett tidevarv som detta, inte förvånande. Användningen av ordet har dock blåst liv i frågan om Trump är en rasist eller inte. Under de senaste veckorna har han beskyllt den svarta basketstjärnan Lebron James, det svarta nyhetsankaret Don Lemon och den svarta politikern Maxine Waters för att vara korkade och besitta en låg intelligenskvot.
Under sin tid i Vita huset hävdade Omarosa aldrig att Trump var en rasist, men nu har hon ändrat åsikt, vilket givetvis tär på hennes trovärdighet. Nu är hon mer än villig att kallla presidenten för rasist och till råga på allt påstår hon att det finns ett ljudband från inspelningen av ett avsnitt av The Apprentice där Trump använder det skymfande och i USA i praktiken förbjudna n-ordet.
Det ljudbandet har inte spelats upp i offentligheten och dess existens är med andra ord inte bekräftad, men däremot har Omarosa serverat medierna ljudupptagningar av diskussioner i Vita huset som hon själv spelat in. Hon har ljudband av diskussionen med stabschef John Kelly när han hotar att avskeda henne. Hon har ett ljudband av ett telefonsamtal med Trump där presidenten säger att han inget vet om planerna att avskeda Omarosa. Hon har också en inspelning av en diskussion mellan rådgivare i Vita huset som verkar handla om ett eventuellt band där Trump använder rasistiska uttryck.
Trump själv har blandat sig i kontroversen med en tweet där han sa att n-ordet inte ingår i hans vokabulär. Något förvånande vägrade presidentens pressekreterare på tisdagen dock utesluta att ett dylikt ljudband existerar.
Under sina otaliga intervjuer om sin bok har Omarosa svurit att hon har flera ljudband som hon kan använda ifall det behövs. Vad hon menar med detta är oklart, men Vita huset är inte speciellt ivrigt att vänta på svaret. Man har redan vidtagit juridiska åtgärder för att tysta ner Omarosa. Måhända är det ett tecken på att man inser att hon är precis lika skrupelfri och segerlysten som presidenten, och därmed farlig.