Framsteg och framgång sporrar.
Passion till sporten är vad som får ryttare Tessi Bremer att satsa helhjärtat på ridsport. Det blir långa dagar på stallet och med gymnasiestudier vid sidan om finns föga utrymme för övriga aktiviteter. Det hårda arbetet bar frukt och belönades då hon i b
Teresita ”Tessi” Bremer är en ung finlandssvensk ryttare som ger sitt yttersta och satsar totalt på sporten. Bremer, 17, berättar att de lediga stunderna blir få då hon kombinerar träning, tävling och skola, men hon har ändå tid att sitta ned för en intervju vid stallet i Sibbo.
– Senast jag hade ”stallfritt” var i mitten av april då jag flög hem för två dagar från Nederländerna turoch-retur för att skriva prov. Sedan dess har jag varit varje dag på stallet och ridit eller tävlat, berättar Bremer.
Listan på evenemang hon deltagit i under sommaren är lång. Nations Cup i Tjeckien, de ungas GP-serie, tävlingar för öppna klasser, nordiska mästerskapen, tävlingar i Nederländerna, för att nämna några.
– Självklart är det en jobbig livsstil, men jag ser ridsporten mer som något roligt, inte som en vardagssyssla som till exempel att gå i skola varje dag.
Bremer tillägger att det för tillfället är sporten som går före skolan. Hon studerar i Brändö gymnasium på idrottslinjen och har därmed möjlighet till exempel träna på morgonen.
– Skolan slutar fyra, sedan åker jag till stallet och rider tre hästar. Jag kommer hem efter nio och då har jag ännu läxorna kvar att ta itu med. Nästa dag ska jag upp klockan sex på morgonen igen, berättar hon om sin vardag.
Som körsbäret på tårtan ligger stallet i Eriksnäs en bra bit utanför Helsingfors där Bremer bor. Att pendla med buss och metro tar sammanlagt över en timme per resa, men som tur är får hon ofta skjuts till stallet.
– Jag ser mycket fram emot att få körkort så jag själv kan köra till stallet. Den första teorilektionen har jag i början av september. Hinner du ha något socialt liv? – Jag mister nog ganska mycket soci- alt liv och har tid att vara med kompisar kanske en gång i månaden. Någonstans måste man dra av och hästarna och skolan är högst bland prioriteterna. Vissa kompisar har jag förlorat på grund av tidsbrist, men jag har i stället fått vänner här på stallet.
Vid frågan om vad som motiverar henne till ett liv fyllt av ridsport är Bremer först något fundersam, men svarar sedan lika säkert som hon med hästen Caral hoppar över hindren under fotograferingen före intervjun.
– Emellanåt tänker man att är detta värt mödan? Ingen normal människa skulle hålla på så här. Att stiga upp klockan tre på natten och köra fjorton timmar till Tjeckien för att hoppa några dagar. Men jag gillar sporten och det är belönande att se framsteg både hos sig själv och hos sina hästar.
Första guldet
Framstegen och belöningen hon talar om har i sommar konkretiserats med fina prestationer. Höjdpunkten var FM-guldet i juniorklassen i början av augusti. Det var det första utomhusguldet för banhoppsekipaget Bremer och Caral.
– Jag hade inte höga förväntningar inför FM på grund av att Caral skadat sig tidigare i sommar och vi inte kunnat förbereda oss ordentligt.
Trots farhågorna presterade ekipaget mycket bra och inledde med en ren grundbana och ett rent omhopp. I de följande hoppningarna kom några fel, men till finalen gick Bremer och Caral som femma. Där stod de för ett felfritt banhopp och i och med att ekipaget som ledde tävlingen fällde alltför många bommar, var guldet säkrat.
– Vi har hoppat hinder på höjderna 135 till 140 centimeter och i FM började man med lägre, vilket gav oss en mjuk start. Vi fick självförtroendet tillbaka efter skadan och under finalen då hindren var högre gick red vi med samma flow.
Något större guldkalas blev det inte – kaffe och kaka vid stallet och så tillbaka till arbetet, berättar Bremer.
– Guldet var ett slags kvitto på alla timmar man lagt ner, alla hoppövningar vi gjort och kilometrar vi kört. Det är skönt att få någon belöning för arbetet.
Bremers väg till FM-guldmedaljör har inte varit enkel, men relativt
Emellanåt tänker man att är detta värt mödan? Ingen normal människa skulle hålla på så här. Att stiga upp klockan tre på natten och köra fjorton timmar till Tjeckien för att hoppa några dagar. Men jag gillar sporten och det är belönande att se framsteg både hos sig själv och hos sina hästar.
Om man vill tävla på den absoluta toppen måste du vara heltidsryttare som tävlar nästan varje veckoslut runtom i världen och det är hemskt få som har det som krävs.
naturlig då mamma Majlen också har tävlat i ridsport och är en entusiastisk ryttare.
Bland hästar sedan ung ålder
– Mamma har alltid haft hästar, men hon har aldrig pressat mig till att börja rida. Hon försökte hålla mig ifrån det eftersom hon visste hur krävande det är och hur mycket tid det upptar.
Till sist fick dock dottern sin vilja igenom och började i ridskola efter att ha gått ett par nybörjarkurser.
– Mamma försökte hålla mig i ridskolan så länge som möjligt. Hon lovade mig som tioåring att ifall jag fortfarande om tre år går i ridskola får jag en egen häst. Hon ville försäkra sig om att jag faktiskt brinner för ridningen.
– Som trettonåring insåg vi sedan att jag inte kunde komma mycket längre i ridskolan och ville utvecklas. Då började jag också tävla ordentligt.
Mamma fungerar som en andra tränare, förklarar Bremer. Hon hjälper till med att rida hästarna, kör henne till träningar och tävlingar och ger lite råd vid sidan om. Men jämsides med stödet mamma ger kräver hon också att dottern fortsätter utbilda sig vid sidan om ridsporten.
– Jag vet inte riktigt vad jag vill jobba med. Kanske något med ekonomi, men läkare blir jag inte! Jag ogillar blod, skrattar hon.
Bremer är tacksam för att mamma hjälpt henne på traven och såg till att det inte blev för mycket ridning i för tidig ålder.
– Lågan slocknade aldrig och jag tror den kommer att fortsätta brinna genom hela mitt liv.
EM motiverar
Passionen för sporten kommer att mätas ett gott tag till då Bremer fortfarande har många år kvar som tävlingsryttare och hennes dröm är att ta en EM-medalj eller segra i något stort Grand Prix. Guldet i banhoppning i OS 2016 gick till britten Nick Skelton som då var 58 år gammal och Bremer berättar att ryttare inte är begränsade av åldern i lika stor utsträckning som i många andra sporter.
– Men om man vill tävla på den absoluta toppen måste du vara heltidsryttare som tävlar nästan varje veckoslut runtom i världen och det är hemskt få som har det som krävs.
– Själv skulle jag vilja fortsätta tävla internationellt så länge som möjligt.
Bremer har som avsikt att hoppa sitt första EM nästa år då hon är inne på sitt sista år som juniorryttare. Efter det, med studentmössa på huvudet om allt går enligt planerna, kommer hon in i vad som kallas klassen för unga ryttare och då är planen att söka sig utomlands eftersom det är svårt att tävla från Finland då avstånden till internationella tävlingar är långa.
Men årets tävlingssommar är ännu inte över. Hon deltar i Helsingfors Grand Prix i slutet av augusti.
– Inför Helsingfors GP ligger jag för tillfället sjätte i juniorserien. Jag har endast deltagit i två deltävlingar, men man räknar resultat från tre. Har du chans till ytterligare ett guld? – I finalen försöker jag endast rida så bra som möjligt. Jag siktar aldrig på att vinna utan att göra mitt bästa. Då blir en eventuell seger en kul extra grej.