Ortega – Nicaraguas revolutionär svängde in på diktaturens väg
Nicaragua. Över 300 döda. Det smärtar mig och mina vänner. För oss som trodde på sandinisternas väg till makten och att djupa förändringar var möjliga återstår ingenting annat än besvikelsen och att konstatera att makten korrumperar. På maktens altare offras många goda människor.
ANA VALDÉS
De senaste månadernas protester har skördat över 300 liv och tusentals har skadats. Regeringens styrkor har attackerat demonstranterna som kräver president Daniel Ortegas avgång.
Asylansökningarna till flera av Nicaraguas grannländer har ökat drastiskt sedan den politiska oron startade i april, meddelar FN. Det är i Costa Rica de flesta hamnar. Omkring 23 000 människor har de senaste fyra månaderna ansökt om asyl i landet.
På 1980-talet stödde vänstern i världen sandinisterna och alla jublade när den USA-stödda diktatorn Somoza störtades 1979. Men USA såg med rädsla på hur Nicaraguas nya regering närmade sig Kuba. Under Reaganadministration stödde USA därför oppositionen och soldater beväpnade och tränade av USA bildade contras, grupper som arbetade som dödsskvadroner och som dödade indianer och sympatisörer till sandinisterna.
1984 valdes sandinisternas ordförande Daniel Ortega till president. Det var ett öppet och transparent val som av många observatörer
sågs som ett av de mest exemplariska valen i regionen. I slutet av 1990-talet besegrades sandinisterna.
Den amerikanska fotografen Susan Meiselas, en av grundarna till fotografgruppen Magnum har i flera etapper dokumenterat händelserna och livet i Nicaragua. Hennes dokumentation har öppnat mångas ögon för läget i landet. Meiselas var i Nicaragua flera veckor under slutet av 1970-talet och tog ikoniska bilder under den sandinistiska revolutionen. Meiselas var på plats också 2004 och tog bilder från samma platser och kunde då se förändringar som få andra hade bevittnat.
Hon fotograferade ett folk utan vapen som gjorde uppror. Många som hade trott på en framtid 1978 och sett sandinisterna som räddare hade gett upp 2004. Sandinisterna var besegrade och oppositionen hade tagit makten.
Också i år har Meiselas besökt Nicaragua för att dokumentera demonstrationerna och motståndet mot Ortega.
Sandinisternas kamp var i mycket också en symbolisk kamp och att lära befolkningen att läsa och skriva var en av de frågor som prioriterades högst. Frivilliga från hela världen åkte till Nicaragua för att hjälpa till med alfabetiseringen. När oppositionen tog makten brändes böckerna på bål.
Daniel Ortega, fortfarande ordförande för sandinisterna, valdes återigen till president år 2005. Likaså gick han segrande ur valet 2016. Författningen har nu ändrats så att presidenten kan bli omvald hur många perioder som helst. Landet kan i princip styras via presidentens dekret och presidenten behöver inte längre stå till svars inför någon.
Detta har väckt folkets indignation och vrede och många frågar sig hur Ortega har gått in i samma diktatorroll som han en gång var med om att störta.
Gamla sandinister såsom prästen och poeten Ernesto Cardenal, under en kort period på 1980-talet även landets kulturminister, har krävt Ortegas avgång men Ortega vägrar och skickar soldater för att krossa de fredliga demonstrationer där bönder, studenter och kvinnor står mot honom.
Ortegas fru Rosario Murillo är numera vicepresident och har med sin konservativa syn på abort gjort kvinnorna i landet rasande. Hon har fått sandinisterna att stödja den katolska kyrkans konservativa syn på aborten.
Daniel Ortega, en gång revolutionshjälte, har blivit en konservativ och impopulär politiker som styr med hjälp av armén.
De som stödde sandinisterna en gång har inga förhoppningar om förändring så länge Daniel Ortega suger sig fast vid makten.