Pinsamt värre, Sverige
Trasiga dörrklockor. Trasiga porttelefoner. Inställda flyg. Språksvårigheter. Det finns alltid förklaringar.
En av grundvalarna för det internationella antidopningssystemet är vistelserapportering. Ett intrång i privatlivet utan tvekan. Likafullt en nödvändighet.
Ifall dopningsjägarna inte vet var idrottsutövarna befinner sig kan de inte göra oanmälda dopningstester under träningsperioden – och då har antidopningssystemet ingen trovärdighet alls mera. Hur tråkigt det än låter måste idrottsutövaren meddela på förhand var den befinner sig under de närmaste månaderna samt ange en timme per dag som den definitivt finns anträffbar på en viss adress.
Komplicerat? Inte precis. Idrottsutövaren kan när som helst uppdatera sina uppgifter med mobilen i Wadas Adams-system. Ibland sker det förstås oväntade förändringar i planerna – fast elitidrottare för det mesta har ett ganska regelbundet liv. Ett inställt flyg är inte en ovanlig incident i en elitidrottares kringflackande liv.
Därför är systemet ganska flexibelt. Det blir inte heller större följder än en anmärkning för ett missat dopningstest. Sånt händer. Först tre missade vistelserapporter inom loppet av 12 månader (förut 18 månader) räknas som ett potentiellt dopningsbrott om inte idrottsutövaren kan uppvisa vägande skäl. Tre missade dopningstester är slarvigt. Systemet går förstås att utnyttja – en skrupellös dopare kan lugnt låta bli att öppna dörren för dopningstestarna två gånger per år.
Vistelserapporteringen förpliktigar inte alla. Bara de elitidrottare som tillhör den nationella antidopningsbyråns eller det internationella grenförbundets testningspool.
Den svenska distanslöparen Meraf Bahta missade tre gånger med vistelserapporteringen. Enligt uppgift var hon på träningsläger i ett par veckor på annan ort än hon anmält då hon drog på sig det senaste kruxet i protokollet.
Det betyder förstås inte att hon dopat sig, men i sak är det en lika stor förseelse som exempelvis Therese Johaugs oavsiktliga positiva dopningstest. Under ett par veckor hinner man hur bra som helst med en EPO-kur utan att det finns en chans att bli avslöjad.
Svenska friidrottsförbundet tog Bahta i försvar och hänvisade till språksvårigheter och ett besvärligt system. Låter som trams. Efter två anmärkningar borde någon kanske ha erbjudit sig att hjälpa Bahta om inte annat?
Friidrottsförbundet lät henne löpa i EM där det blev brons på 10 000 meter. Inga stilpoäng, men tekniskt sett ett klockrent beslut (i ett motsvarande fall valde Storbritanniens antidopningskommitté att tillfälligt avstänga proffscyklisten Lizzie Armitstead 2016). Potentiellt kan Bahta dock bli avstängd och fråntagen EM-bronset. Bahta kan lika väl bli frikänd och slippa bestraffning. Armitstead, numera Deignan, överklagade till den internationella skiljedomstolen Cas och blev frikänd. I våras blev franska tennisstjärnan Alize Cornet friad trots tre missade dopningstester.
Den tredje gången ska Cornet ha ätit frukost medan dopningstestarna förgäves ringde på en trasig porttelefon. En klassiker. Storbritanniens friidrottsstjärna Mo Farah hörde inte dörrklockan men skärpte sig till den grad att han inte missade en tredje gång.
Sannolikt är att Bahta får en anmärkning och ett lindrigt straff av Riksidrottsförbundet. Normalt blir hon i så fall fråntagen sitt EMbrons. Internationella antidopningsbyrån Wadas regler lämnar dock ett kryphål: enligt artikel 10.8 i Wadakoden diskvalificeras alla resultat från och med att dopningsbrottet skett, såvida det inte för rimlighetens skull är nödvändigt att besluta annat.
Om Riksidrottsförbundet alltså finner förmildrande omständigheter och Bahta endast får ett lindrigt straff kan hon få behålla sitt EM-brons. Det skulle förstås vara orimligt om hon blir fråntagen ett EM-brons för ett misstag. Tre, alltså. Precis som det var orimligt att Therese Johaug missade två skidsäsonger på grund av ett blåögt misstag. Då gäller det att minnas att reglerna finns till för att skydda idrottsutövarna och försäkra ett rent spel – och de är för det mesta inte så svåra att följa.
Pinsamt har det utan tvekan blivit för Sverige, som gärna ser sig som en föregångare när det gäller antidopningsarbetet. Det värsta som kan hända ur blågul synvinkel är att Bahta blir friad av Riksidrottsförbundet, men beslutet överklagas av Wada eller det internationella grenförbundet.
”En av grundvalarna för det internationella antidopningssystemet är vistelserapportering. Ett intrång i privatlivet utan tvekan. Likafullt en nödvändighet.”
MARCUS LINDQVIST
reporter