”Kinden” släcker lamporna
■ Cheek är en av de största framgångssagorna inom inhemsk popmusik de senaste åren. Rapparen som egentligen heter Jare Tiihonen är kanske ingen kritikerälskling (även om han också fått goda recensioner) och hör heller inte till de mest spelade på radiostationerna. Men enligt kvällens dokumentär Cheek – Kuka muka? är han den enda artisten som fyllt Olympiastadion i Helsingfors två gånger. Det har inte ens någon världsstjärna lyckats med (enligt Wikipedia var exempelvis 95 procent av biljetterna sålda när Michael Jackson hade två konserter där 1997).
I november meddelade 36åringen att han tänker avsluta sin karriär till sommaren med en avskedskonsert vid hoppbacken i Lahtis. Nelonen har köpt ensamrätten att direktsända konserten som startar klockan 20 i morgon (en halvtimme tidigare låter sig stjärnan intervjuas). Redan i kväll startar avskedsfirandet på kanalen, först med en Cheek-musikvideokavalkad från klockan 19.35, därefter sänds Aki Linnanahdes nyproducerade dokumentär klockan 21.
Inget negativt om artisten
Dokumentären började spelas in i november i fjol då Cheek meddelade att han tänker sluta. Det sista materialet filmades i somras.
Trots att här finns ambitioner att analysera Cheeks musik och popularitet har dokumentären ändå en stark bismak av skivbolagssamarbete. Det finns tydligen inget negativt att säga om artisten, utan han är en prima typ som är
Trots att här finns ambitioner att analysera Cheeks musik och popularitet har dokumentären ändå en stark bismak av skivbolagssamarbete.
genuint intresserad av sina fans och så vidare. Och dumt vore det ju att inte behandla dem man har att tacka för sin framgång väl. Mer jobbiga saker i artistens liv tas inte upp, som domen för lindrig misshandel 2011, och de psykiska problem som kantat karriären. Dessa saker berättar Cheek i och för sig om i sin självbiografi. Okej, det får man ge Linnanahde att han frågar sig om Cheek verkligen avslutar sin karriär, eller om det kanske är fråga om ett pr-trick som bäddar för en comeback om några år?
Cheek själv säger inte mycket bakom sina solglasögon. I stället intervjuas Susanna Rahkamo, som forskat i framgång. Även andra forskare, musikbranschfolk och musikjournalister intervjuas. En präst får analysera Cheeks låttexter, och hittar religiösa motiv i dem. Visst är det med dylika ingredienser musikdokumentärer brukar byggas. Ändå kommer man inte ifrån att det, i kombination med det okritiska förhållningssättet, känns lite pretentiöst. Som att det kokas soppa på en spik. Nelonen 21.00