Våldtäktsstatistik väcker ramaskri i Sverige – mindre dramatiskt i Finland
Svenska myndigheter ger inte ut information om brottslingars nationalitet. När SVT:s Uppdrag granskning nyligen avslöjade att 58 procent av dem som dömts för våldtäkt har utländsk bakgrund ledde det till en skandal. I Finland finns motsvarande information tillgänglig för var och en. Frågan är hur den används.
Sverige och Finland har mycket gemensamt, men något som skiljer länderna åt är inställningen till brottslingars nationalitet. Svenska Brottsförebyggande rådet (Brå) ger inte ut information om gärningsmännens nationalitet, vilket i veckan ledde till en omfattande skandal i ett Sverige som går mot riksdagsval.
SVT:s Uppdrag granskning (UG) avslöjade i onsdags att 58 procent av dem som blivit dömda för våldtäkt eller försök till våldtäkt i Sverige är födda utomlands.
För att få reda på detta har UG:s redaktion begärt ut alla våldtäktsdomar från alla tingsrätter under de senaste fem åren. Därefter har de samkört gärningsmännens personnummer med andra registerdata för att få reda på deras nationalitet. Det är ett jobb som kräver ett enormt arbete.
I Finland tar motsvarande granskning fem minuter att genomföra. De relevanta uppgifterna finns i Statistikcentralens databas som finns tillgänglig på webben för vem som helst.
Ur den framkommer att utländska medborgare är överrepresenterade inom våldtäkter även här, vilket har rapporterats flera gånger. Under åren 2012–2016 stod utländska medborgare för 30 procent av våldtäktsdomarna.
Känslig fråga i Sverige
Orsaken att svenskarna inte ger ut information om nationalitet är att frågan bedöms som känslig.
– Tidigare forskning har visat att det vid studier av brottslighet mot bakgrund av födelseland är relevant att inkludera en mängd andra bakgrundsfaktorer som har betydelse för resultaten i analysen, skriver Brå i ett osignerat mejl.
Och av den anledningen vill man inte ge ut information om gärningsmännens nationalitet.
Ingen av Brås forskare gick att nå per telefon i går, och inte minst för att myndigheten hamnat i blåsväder efter att programmet sändes.
I Finland är frågan om gärningsmännens nationalitet inte lika känslig. Här har nationalitet registrerats åtminstone sedan 1990-talet. Det som däremot inte registreras är etnisk bakgrund, vilket innebär att till exempel finlandssvenskar, romer och samer inte finns som egna kategorier.
– Det kan hända att man i Sverige är känsligare för att en viss befolkning ska stämplas i sin helhet. Det är en risk, men vi bör minnas att endast en liten minoritet av de som har utländsk bakgrund begår brott, säger planeraren Hannu Niemi vid Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet.
Han påminner om hur till exempel finländare som flyttade till Sverige i medlet av 1900-talet blev stämplade som ”finnjävlar”, även om största delen av dem var helt vanliga, laglydiga människor.
Flera förklaringar
I medier brukar gärningsmäns nationalitet väcka gott om uppmärksamhet, men frågan är intressant även ur ett forskningsperspektiv. Inom forskningen har det visat sig att personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade inom flera olika typer av brott med 1,5–2 gånger.
– Det här gäller speciellt sexualbrott, där de är rejält överrepresenterade, säger Niemi.
En vanlig förklaring, som också framkom i UG:s program, är den socioekonomiska ställningen. Invandrare, speciellt de som kommit inom ramen för den humanitära invandringen, har ofta lägre socioekonomisk ställning än resten av befolkningen, och forskningen visar att låg socioekonomisk ställning korrelerar med högre risk för brottslighet.
Inom arbetskraftsinvandringen är brottsligheten lägre, till och med lägre än inom befolkningen överlag. De som kommer till Finland för att jobba på it-bolag begår väldigt sällan brott.
– En annan förklaring är åldersfördelningen. Äldre personer begår inte brott lika ofta som yngre. Invandrarbefolkningen är yngre än befolkningen i genomsnitt och det har en inverkan. Forskningen visar att största delen av brotten begås av personer i åldern 15–35, säger Niemi.
Överlag har brottsligheten i Finland minskat i takt med att befolkningen har blivit äldre med några få undantag, till exempel narkotikabrott.
Det är också viktigt att minnas att alla utländska brottslingar inte är invandrare. Den gränsöverskridande brottsligheten har ökat i och med att gränskontrollerna har försvunnit och under åren har det blivit vanligare med till exempel utländska ligor som kommer till Finland för att begå inbrott eller råna guldsmedsaffärer.
– Man kan nästan hävda att den invandrarrelaterade brottsligheten har stabiliserats eller rentav börjat minska. Det totala antalet brott fort- sätter att öka i och med att antalet invandrare ökar, men den relativa brottsligheten har stått stilla sedan 2010, säger Niemi.
Oro för rasism
En annan känslig fråga när det gäller gärningsmännens nationalitet är så kallade kulturella skillnader. Det hänger ihop med risken för stämpling. Många människor vill undvika att säga att det kan finnas kulturella skillnader, eftersom det kan uppfattas som rasistiskt.
Dock kan det vara svårt att undvika frågan helt och hållet.
– När det gäller sexualbrott är kulturella skillnader en delförklaring. De utlänningar som gör sig skyldiga till sexualbrott kommer huvudsakligen från Mellanöstern och Nordafrika, och där har man annorlunda uppfattningar om män, kvinnor och jämställdhet, säger Niemi.
Våldtäkter som begås av personer med invandrarbakgrund är också oftare överfallsvåldtäkter, vilket oftare leder till domar.
I resten av befolkningen är det typiskt att våldtäkten äger rum inomhus mellan två berusade personer som känner varandra. Där är andelen som leder till domar lägre, vilket påverkar statistiken.
Angående offren är det en missuppfattning att alla är finländare. Enligt statistiken är till exempel kvinnor med afrikansk bakgrund överrepresenterade bland offren.
Det kan hända att man i Sverige är känsligare för att en viss befolkning ska stämplas i sin helhet. Det är en risk, men vi bör minnas att endast en liten minoritet av de som har utländsk bakgrund begår brott.
Man kan nästan hävda att den invandrarrelaterade brottsligheten har stabiliserats eller rentav börjat minska. Det totala antalet brott fortsätter att öka i och med att antalet invandrare ökar, men den relativa brottsligheten har stått stilla sedan 2010.
Hannu Niemi Planerare, Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet