Besserwisser

I många år har Recep Tayyip Erdoğan satsat allt för att bli Turkiets envåldshärskare. Övergången från ett parlamentariskt system till presidentstyre, hävdade han, skulle garantera effektiva beslut, ge landet politisk stabilitet och göra det stort igen.

Paradoxalt nog är regimskiftet – som slutfördes i juni då Erdoğan återvaldes som president – en grundläggande orsak till Turkiets allvarliga ekonomiska kris. All makt koncentreras i händerna på en man som är känd för att vara en besserwisser och har konstiga idéer om marknadsekonomins spelregler. Då är det svårt att hantera krisen.

Turkiet har också tidigare upplevt tuffa ekonomiska tider. Då Erdoğans parti, AKP kom till makten 2002 följde det strikt ett reformprogram som den förra regeringen hade gjort upp om med IMF. Detta resulterade i en ekonomisk tillväxt på i genomsnitt sex procent. Högre inkomster, välfärd för de fattiga och storartade infrastrukturprojekt förbättrade många medborgares liv.

Men det var och är en tillväxt på kredit. De flesta lån har tagits i dollar eller euro. Därför kan den turkiska valutans nedgång nu leda till konkurser och en ekonomisk och social kollaps. Liran har förlorat drygt fyrtio procent i värde sedan årsskiftet och femton procent på en och samma dag. Den 10 augusti kallas redan Turkiets Black Friday.

Experterna är eniga om att centralbanken för länge sedan borde ha höjt räntenivån. Men Erdo an insisterar att inflationen, som i juli nådde sexton procent, skall bekämpas med låga räntor. Tidigare AKP-regeringar hade ekonomi- och finansministrar som var internationellt erfarna och trovärdiga utomlands. I juni gavs den viktigaste kabinettsposten till Erdoğans svärson Berat Albayrak.

Det var Donald Trump som tillspetsade krisen, som vanligt i en elak tweet. Presidenten kommer bra överens med auktoritära ledare. Men han tycker också om att utnyttja USA:s och dollarns särställning i världsekonomin för att straffa länder han tycker illa om.

Den här gången handlar striden om en amerikansk präst. Pastor Andrew Branson arresterades efter den misslyckade kuppen för två år sedan och på samma sätt som många uppenbarligen oskyldiga turkiska medborgare och utlänningar åtalades han för terrorbrott. Trump bryr sig sällan om mänskliga rättigheter, men plötsligt krävde han att prästen bör friges.

När den amerikanske presidenten insåg att en deal med Erdoğan om Branson hade gått snett, slog han till med sanktioner. Den turkiske presidenten svarade med samma mynt och som vanligt med uppviglande tal, förolämpningar och hot om att han kunde börja leta efter nya vänner och allierade. Det finns många, mycket viktigare motsättningar mellan Washington och Ankara. I stället eskalerades en konflikt som inte borde ha varit svår att lösa.

Det tycks vara typiskt Trump att attackera då Turkiet är svagt. Erdoğan däremot tar tillfället i akt och beskyller USA och den västliga finansvärlden för att ha inlett ett ekonomiskt krig. Glöm inte, har han sagt, om de har dollarn, har vi vårt folk och vår Allah.

Det tyder på att Erdoğan varken vill få hjälp eller lägga om kursen. Ingen och ingenting har hittills kunna stoppa honom – trots att drygt hälften av befolkningen är emot presidenten. Kommer den turkiska liran nu att bestämma hans öde?

”Glöm inte, har han sagt, om de har dollarn, har vi vårt folk och vår Allah. Det tyder på att Erdoğan varken vill få hjälp eller lägga om kursen. Ingen och ingenting har hittills kunna stoppa honom – trots att drygt hälften av befolkningen är emot presidenten.”