Sverige planerade nattliga räder i vår skärgård
Det svenska försvaret hade detaljerade planer på att skicka trupper till Åland och förvandla de svenskflaggade passagerarfärjorna till krigsfartyg på 1980-talet. Minering och sabotageverksamhet i Åbolands skärgård ingick i den svenska krisarsenalen.
Den svenska försvarsledningen hade långtgående planer för Finlands del om Sovjetunionen hade anfallit på 1980-talet. Passagerarfärjorna hade förvandlats till krigsfartyg och Åland och Åbolands skärgård hade utsatts för sabotage och minering. Avslöjandena finns i en ny bok.
– Vi hade tiotals olika underrättelseaktiviteter på Åland för att förbereda svenskt ingripande, vilket också finländarna kände till, avslöjar Staffan Kvarnström, underrättelsechef på örlogsbas Ost åren 1974–1978.
Uppgifterna framkommer i Sten Ekmans bok om den hemliga alliansen mellan Sverige och Finland under kalla kriget som presenterades i Helsingfors i går.
Sverige och Finland förenades av ett gemensamt hot från Sovjetunionen. Finland var dock bundet av sin vänskaps- och biståndspakt (VSB) med Sovjetunionen så alla kontakter med svensk militär och svenskt underrättelseväsende måste ske i största hemlighet.
Åland hade, och har, en central strategisk betydelse vid ett eventuellt anfall österifrån mot Sverige. Åland fungerar som ett lås i försvaret av Stockholmsområdet, om Sverige hinner fram först. Om fienden besätter de åländska öarna är igen det svenska försvaret sårbart.
Svenska försvarsrapporter och -översikter, som Ekman grävt fram talar sitt tydliga språk. Den åländska demilitariseringen väger lätt när det världspolitiska läget hettar till.
Att förhindra fienden att landstiga på Ålandsöarna var en första rangens fråga för det svenska försvaret. Eller att i andra hand göra livet surt för ockupationsmakten. Med hjälp av torpedbåtar planerade man att minera den finska skärgården och etablera framskjutna positioner som kunde användas för överraskningsanfall nattetid mot fienden.
De svenska isbrytarna skulle användas som basfartyg för tunga helikoptrar som kan sättas in mot ubåtar eller användas för trupptransporter.
En särskild kommission med uppdrag att konfiskera handelsfartyg i kristider hade grundats redan i fredstid och den hade bland annat reserverat de gotländska färjorna
På svensk sida skulle man inte ha inväntat ett ryskt anfall mot Sverige utan vi hade exempelvis inlett sabotageverksamheten i ett tidigt skede i den ockuperade åländska skärgården. Staffan Kvarnström, underrättelsechef åren 1974–1978
och andra handelsfartyg, som gick under svensk flagg, för militära uppdrag.
Ålänningar på krigsfartyg?
– Det var en känslig sak för många av nyckelpersonerna på de finska färjorna som gick under svensk flagg var ålänningar, som vid en mobilisering borde ha bytts ut mot det fåtaliga svenska befälet och manskapet. Hur skulle ålänningarna fungera på fartygen som förvandlats till krigsfartyg? Den frågan kunde vi aldrig lösa, säger Staffan Kvarnström som intervjuas av Ekman i boken.
Kvarnström berättar att man i samband med en militärövning 1981 gjorde upp en plan för truppförflyttningar till Åland. Bland annat planerade svenskarna att placera en mobil radarstation på Getaberget med vars hjälp man kunde övervaka båttrafiken öster om Åland. Det skulle ske ifall de finska radarstationerna hade slagits ut av ett sovjetiskt anfall. De svenska anläggningarna skulle ha hämtats med luftkuddefartyg eller helikoptrar till Åland.
Sjöbevakningschef genomskådade
– Under övningen reste jag till Åland med Apollo III-färjan, som ursprungligen hade valts till minfartyg, men nu ”degraderats” till sjukfartyg.
Under ett annat underrättelseuppdrag till Åland var Kvarnströms avsikt att skapa goda relationer till den dåvarande åländska sjöbevakningschefen. Kvarnström utgav sig för att vilja granska en viss kuststräcka som är en del av ett gemensamt operativt område för svenskfinsk oljebekämpning.
– Sjöbevakningschefen genomskådade mig dock genast och så slank det ur honom: ”Vi gör säkert samma runda som vi gjorde med Helsingforsherrarna som var här förra veckan med sina kartor. Inte skulle de ju heller ha fått röra sig här.”
För de svenska militärerna gällde det att fatta ett snabbt beslut om hotet österifrån eskalerade. Skulle man sätta in motåtgärderna omedelbart när de sovjetiska trupperna går över den finsk-sovjetiska gränsen eller skulle man vänta tills ryssarna stod vid den svensk-finska gränsen vid Torneå?
– På svensk sida skulle man inte ha inväntat ett ryskt anfall mot Sverige utan vi hade exempelvis inlett sabotageverksamheten i ett tidigt skede i den ockuperade åländska skärgården, säger Kvarnström.