Trump och de amerikanska medierna smutskastar demokratin tillsammans
USA Vilhelm Franck hävdar (HBL 23.8) att Hufvudstadsbladet okritiskt vidarebefordrar de amerikanska mediernas falska nyheter, medan Barbro Sundback (HBL 25.8) närmast hyllar de amerikanska journalisterna som sanningens budbärare.
I global jämförelse håller de finska medierna rätt hög standard, men detta är sorgligt nog inte sant när det gäller kollegerna i USA. Det stämmer givetvis att Trump konstant åker fast för lögner, men listan på osanningar om Donald Trump är tyvärr nästan lika lång utan att någonsin komma att korrigeras eftersom den hör till det officiella narrativet. Detta utgör säkert en delorsak till att 77 procent av amerikanerna (enligt Monmouthuniversitetet) uppfattar att de stora mediehusen deltar i ”fake news”rapporteringen.
Det är klart att en global berättelse om Trump byggts upp som är ickeobjektiv och kunde se annorlunda ut: Trump försöker göra ett definitivt slut på kalla kriget, avrusta Nordkorea, höja sysselsättningen bland arbetarklassen och omförhandla ofördelaktiga handelsavtal. Om Barack Obama sträckt ut en hand åt Ryssland hade han hyllats, eller åtminstone inte beskyllts för konspirerande mot västerlandet. Redan under presidentvalet tog medierna Hillary Clintons parti och till och med smygsamarbetade med hennes kampanj. Så fungerar inte pressen i ett demokratiskt land.
Franck förbiser det faktum att Trump onekligen är en lögnare och narcissist, och att presidentens utfall mot medierna är problematiska. Sundback ser dock inte hur hennes bild av Trumps relation till medierna är starkt vinklad. Det är skrämmande hur en demokratiskt vald president riskerar rökas ut på tillsvidare totalt dubiösa grunder påhejad av partiska medier som aldrig ställs till svars.
Att samma medier sedan stämplar Trump som ett hot mot demokratin är lite magstarkt. Smutskastningen ska
Trumps synd är i själva verket inte hans lögner utan de gånger han talar sanning.
par endast ett odemokratiskt klimat och en ännu större populistisk revolt. Då Trump avfärdar de amerikanska medierna som ”fake news” har han således inte alldeles fel – vilket är den egentliga orsaken till att vi blir så upprörda.
Trumps synd är i själva verket inte hans lögner utan de gånger han talar san ning och avslöjar den amerikanska maktens brutala banalitet. Obama upprätthöll en fasad av godhet och ära som fick amerikanernas ögon att tåras av stolthet över sitt land. I kontrast beskylls Trump för att smutskasta det amerikanska riket, makten och härligheten – han är inte min president. Trump blir ett hot mot den liberala nationalismen och den rådande maktstrukturen, och måste därför avlägsnas. Den här aspekten är djupt problematisk, och som oftast totalt frånvarande i medierapporteringen.