Satsning på yrkesutbildningen.
Folkhälsans nya vd Georg Henrik Wrede vill se satsningar på yrkesutbildningen, dels av omtanke om de unga, dels för att garantera tillgången till svenskspråkig vårdpersonal. Det är möjligt att vi kommer att få se fusioner av svenska privata existerande äl
Den planerade vårdreformen får stora följder för Folkhälsan där nya vd:n Georg Henrik Wrede har planer på att utöka hemtjänsten, satsa på yrkesutbildning i egen regi och eventuellt anställa läkare. En sak är säker: Folkhälsan kommer att fortsätta som allmännyttig aktör och är inte till salu.
Folkhälsans nya vd Georg Henrik Wrede kommer emot HBL i foajén vid kontoret på Topeliusgatan i Helsingfors. Väggen pryds av ett kollage med färggranna bollar i plastfolie som belyser milstolpar i Folkhälsans snart 100-åriga historia: Några axplock bland rundlarna som illustrerar Folkhälsans utveckling visar att organisationen i begynnelsen bland annat ägnade sig åt barn- och mödrarådgivning.
Samtidigt föddes också en verksamhet som Folkhälsan fortfarande är känd för nämligen simskolorna. Ett halvt sekel längre fram på tidslinjen framgår det att Folkhälsan i slutet av 1960talet hade en egen hemsysterskola och i början av 1990-talet introducerades hemtjänst och hemläkartjänst, varav den sistnämnda är verksamhet som inte längre existerar.
De senaste två decennierna har verksamheten byggts ut, främst genom nya fastigheter och servicehus runtom i Svenskfinland framgår av kollaget.
HBL ber Wrede skissa på hur tidslinjen kommer att fortsätta från dags dato och framåt. Han pekar på den stora klase bollar som illustrerar de allaktivitets-
På de senaste åren har vi byggt ganska många hus men det blir knappast fler sådana. Å andra sidan är det möjligt att funktioner som fanns tidigare, återigen kommer att dyka upp i ny skepnad. Georg Henrik Wrede Vd, Folkhälsan
hus och serviceboenden som har tillkommit nyligen.
Knappast fler nybyggen
– På de senaste åren har vi byggt ganska många hus men det blir knappast fler sådana. Å andra sidan är det möjligt att funktioner som fanns tidigare, återigen kommer att dyka upp i ny skepnad.
Hemsysterskolan är ett exempel på verksamhet som kan stå inför en renässans. Eller egentligen har hemsysterskolan aldrig försvunnit, utan under årens gång bytt namn och blivit en del av yrkesskolan Prakticum som till 45 procent ägs av Folkhälsan.
– På utbildningssidan finns det mycket som är relevant för Folkhälsans uppdrag. Vi vet att det finns tydliga skillnader i hälsa mellan yrkeselever och ungdomar på gymnasiet. Genom att vara aktiva inom yrkesutbildningen kan vi minska på hälsoskillnaderna och motverka utanförskap bland unga.
Men det finns också en mer självisk förklaring till varför Folkhälsan ska satsa på yrkesutbildningen:
– Den stora utmaningen i att ordna service på svenska hänger ihop med att vi måste kunna
rekrytera svenskkunnig vårdpersonal. Då gäller det för oss att se till att vi har en bra och lockande utbildning för att fånga upp de framtida kollegerna.
Folkhälsan följer med stor spänning med hur det går med regeringens vårdreform. För att illustrera hur Folkhälsan tänker kring vårdreformen drar Wrede en parallell till att järnvägstrafiken öppnas upp för konkurrens och de stora passagerarströmmarna finns på rutter som låt säga Helsingfors och Åbo eller Helsingfors och Vasa.
– Hur tågsträckorna dras upp spelar en stor roll för oss, men vi kommer inte att investera i nya tåg. Vår roll är snarare det lokala bussbolagets: Tågrutterna har en avgörande betydelse för hur vi lägger upp våra busslinjer, förklarar Wrede.
Med andra ord kommer Folkhälsan inte ge sig in i den stora bulken på sjukvårdssidan utan nischen finns på socialsidan, inom boendetjänster och hemtjänst.
– I fråga om hemtjänst på svenska är vi en organisation som kan hålla vad vi lovar. Vi kan garantera service på svenska och det kommer att vara av stor betydelse när det införs kundsedlar och människor själva får välja vilken hemtjänstproducent de anlitar.
Vårdkonsortium skrinlagt
I vintras skissades det på ett finlandssvenskt vårdkonsortium där bland annat Folkhälsan hade ingått. Men efter att initiativtagaren, den privata läkarcentralen Doctagon i våras såldes till vårdbolaget Pihlajalinna har planerna skrinlagts.
– Hemläkarservicen är en viktig bit i servicekedjan och här måste vi hitta en bra lösning. Tidigare hade Folkhälsan hemläkartjänst i egen regi. I framtiden kan vi här komma att samarbeta med en redan etablerad läkarcentral, men jag utesluter inte heller att Folkhälsan på nytt anställer egna läkare.
För stunden sker det stora omstruktureringar inom den privata vårdsektorn där stora bolag köper upp mindre. Folkhälsans sits som allmännyttig aktör med ett etablerat varumärke är annorlunda.
– Vi är inte till salu och vi ägs inte av något utländskt investmentbolag som siktar på att en dag sälja oss. Jag väntar mig ingen enorm expansion eller förändring av Folkhälsans verksamhet. Det går inte att nog understryka hur viktig en levande kontakt med Svenskfinland är för oss.
Blev nästan vd för Kulturfonden
Georg Henrik Wrede har under de två senaste decennierna gjort karriär, först inom Folkhälsan och Mannerheims barnskyddsförbund. I början av 2000-talet höll han på att bli SFP:s partisekreterare, men drog tillbaka sin ansökan efter högljudda protester från Österbotten på grund av att han inte hörde till kyrkan. För drygt tio år sedan ledde han den dåvarande regeringens program för barn och ungas välfärd och han har sedan 2010 varit direktör för ungdomsarbete och -politik vid Undervisningsoch kulturministeriet.
Enligt HBL:s källor kom Wrede tvåa då Svenska kulturfonden i vintras valde Sören Lillkung till vd bland 41 sökande. Rekryteringsprocesserna för de två finlandssvenska topposterna, Kulturfondens vd och Folkhälsans vd, skedde så gott som samtidigt och HBL frågar Wrede hur det var att bli andra i Kulturfondens race för att kort därefter gå segrande ur kampen om Folkhälsanjobbet som söktes av ett femtiotal personer. Det här är enda gången under intervjun som Wrede verkar något besvärad vilket sannolikt hänger ihop med att hans finalplats i ”konkurrenten” Kulturfondens rekrytering inte hittills varit allmänt känd.
Han säger att det en gång fanns ett jobb i Svenskfinland som han var intresserad av, men som han lät bli att söka då han upplevde att han inte hade alla de kvalifikationer som krävdes för posten.
– När jag såg resultatet av den rekryteringen ångrade jag mig att jag inte hade skickat in en ansökan. Efter det här gjorde jag upp en lista på tre-fyra tjänster där jag visste att jag hade något att ge och som förr eller senare skulle bli lediga. Utöver egenskaper och kvalifikationer gäller det säkert att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. I slutspelet i rekryteringsprocesser som de här, är marginalerna mycket små och det kan vara svårt att sätta fingret på vad som ytterst avgjorde.
Fusion av äldreboenden utreds
Under de senaste åren har det skett en konsolidering av små privata svenska äldreboenden, till exempel 2013 då Brummerska hemmet och Blomsterfonden i Helsingfors överförde sin verksamhet och personal till Folkhälsan. Det är inte osannolikt att den här utvecklingen kommer att fortsätta eller möjligtvis accelerera i och med vårdreformen.
– Det finns ganska många välskötta små föreningar som driver servicehem, och som kan ha svårt att rekrytera nya medlemmar till sina styrelser. För stunden förs det sonderingar med ett par, tre instanser som har verksamhet som är snarlik Folkhälsans, säger Wrede som ännu inte vill sia om utgången av de diskussioner som pågår.
Ett av Georg Henrik Wredes särintressen är främmande språk. Utöver svenska, finska och engelska behärskar han franska, spanska, ryska, estniska och nordsamiska i varierande grad. HBL:s utsända antyder att det är lite synd att hans kunskaper i till exempel ryska och estniska knappast kommer till så stor nytta i vd-jobbet.
– Nja, jag håller inte riktigt med. Finlands två största främmande språkminoriteter är de rysk- och estnisktalande. Man ska förstås inte falla i den gropen att man betraktar invandrare som en vårdreserv, men för Folkhälsan som är en organisation som jobbar på språklig grund med en minoritet infinner sig förstås frågan hur vi kan samarbeta med också andra minoriteter.